Thom svarar.

Tänkte att frågorna om Thom kunde han få svara på själv. Så, nu kör vi. Det blir nog lite blandat svenska och engelska.
 
 
hur har thom "anpassat" sig i sverige?
Jag har anpassat mig ganska bra eftersom jag är jättetyst precis som svenskar. Om jag inte pratar för mycket tror bara folk att jag är svensk. 
 
 
trivs han?
Ja, faktist! Jag trodde att det skulle bli skitsvårt att leva och fungera på ett annat språk, och ett språk att jag inte kunde alls förrut (!), men det går bra och känns som jag har lärt mig ganska mycket ganska snabbt.
 
 
vad tycker han är det knäppaste svenskar gör?
Surströmming. Punkt.
 
 
hade han några roliga fördomar angående sverige eller svenskar?
Jag visste nästan ingenting om Sverige förrut. I usa hör vi bara om största svensk grejer, som ABBA och "Svenska Bikini Laget".
 
 
vad saknar han mest med usa?
Pumpkin pie! Och biografer som visar Terrence Malick filmer.
 
vad tycker han är det bästa med sverige?
 Min fru! <3

Svaren!

    • Kopierade era frågor, men då kom det med massa konstiga prickar här och där, vet inte vad jag ska göra för att bli av med dem, så vi får leva med dem, okej? Här kommer svaren, tack för att ni  är tålmodiga med mig! Och som vanligt, kul att höra av er!
       
       
       
      kan du inte berätta lite om dina och thoms planer? vill ni flytta till usa och har du påbörjat processen med ansökan om grönt kort i så fall? verkar så himla krångligt! 
       
      Precis just det är vad vi håller på med nu och har jobbat på sedan januari! Vi har en advokat i USA som hjälper oss med visumprocessen, så det ska bli rätt. Annars är det i stort sett omöjligt. Vi beräknar att jag kommer at få mitt green card nästa sommar kanske, om vi har tur. Det tar sån himla tid och precis allt, allt, allt måste finnas med. Allt från bilder med förklaring till ens föräldrars skatteuppgifter. Puh!
      Men nu börjar vi äntligen se ljuset i tunneln.

      Planen är att flytta till Minneapolis nästa sommar och då försöka hitta jobb. Jag hoppas få praktikplats hos en inredningsarkitekt, som verkar som det eventuellt kan bli av, då det är det jag vill jobba med, för att senare jobba mot scenografi för teater, film och tv. 
      Thom ska plugga till att bli redigerare och på sikt arbeta med att läsa manuskript till bokförlag.
      Fast mest planerar jag att jag ska köpa en hund när vi flyttat. En tax som ska heta Margot!
       
       
       
       
    • vad jobbar du med? 
      Jag har jobbat nu en hel sommar på Indiska, där jag kommer jobba extra på helger nu. Annars går jag på konstskola nu i ett år, och det känns så himla kul att få komma in i kreativiteten igen!
     
     
     
     
    Är du feminist? varför/varför inte?
     
    Såklart man är feminist! Det är jag för att jag tycker att det är självklart att vi ska bli behandlade för de individer vi är och inte ha våra liv utstakade beroende på vad vi föds med mellan benen. Jämlika är vi ju egentligen från födseln, det är bara vi som måste lära oss att inse det. Det är först senare vi blir indelade i olika fack, rosa eller blått, smink eller sport, skolmatbespisning eller tv-kock, och det är ju förjävligt. Brukar säga till de som hävdar att de hellre kallar sig humnaister är ignoranta, då en feminist är just en humanist, men med insikten att vi lever i ett patriarkat. Feminism missuppfattas ju ofta (av folk som gärna slänger sig med ord och begrepp de inte förstår) som en manshatande klubb, ungefär, men feminism handlar ju om jämlikhet. Det handlar inte om att kvinnorna ska bli de "nya männen", det handlar ju om att vi ska ha samma förutsättningar, oberoende av vårt kön, och så ser det inte ut idag. Feminism handlar lika mycket om män som om kvinnor, vilka stereotyper man måste passa in för att vara man. Det är lätt att tro att som feminist bryr man sig bara om hur kvinnor porträtteras, men ofta fördummas och förminskas män som några slags sportälskande, ölrapande svin som inte kan "låta bli" att tafsa och som inget hellre vill än att dricka sig redlösa på stripplubb. Det är lika mycket om hur vi förminskar män som kvinnor, hur vi uppfostras och förväntas vara och agera enbart beroende på vårt kön. Det begränsar oss bara som individer. Betvivlar starkt att en penis automatiskt skulle göra att man är intresserad av traktorer och att ha en vagina skulle göra en mer villig att städa huset. 
    Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, jag är lite ökänd i min umgängeskrets som den som aldrig slutar prata politik, och det här är ju min hjärtefråga - jämlikhet. Så JA, klart som fan, är jag feminist.
    2010
     
     
    kan inte du ge oss en veckas vegetariska recept? har nyss flyttat hemifrån och vill så himla gärna börja äta mer vegetariskt men det verkar som att man måste bli någon slags hobbykock för det..... 
     
    Det kan jag absolut göra! Bara jag hinner. Hobbykock vet jag inte om man behöver vara, jag skulle känna mig sjukt osäker att laga kött. Då måste man ju vara noga att det är tillagat rätt och så, så man inte får magsjuka. Eller? Jag lovar, recepten jag lägger upp är inte komplicerade, det kanske känns så för att jag lägger upp bilder på vartenda steg? Ge mig feedback så kan jag bättra mig!
     
     
     
    Är Patrik och Erika ett par? 
     
    Jag berättade åt Thom att någon frågat detta, och han började gapskratta. Det är nämligen så att de skulle vara världens sämsta par. De hade verkligen gått varandra på nerverna hela tiden. Det finns få som hånar varandra så mycket som dessa två (+mig). Jag, Erica och Patrik är som ett radarpar (radartrio?), som en klump kanske, som syskon ibland, som helt enkelt jävlas och irriterar varandra konstant. Att tänka på någon av oss som ett par är lika otänkbart och motbjudande som att tänka att man är tillsammans med sin kusin. Sen så gillar Erica bad boys, vilket Patrik är väldigt långt ifrån även om han är världens kleptoman på fyllan, och sen så är Patrik gay och Erica är ju ingen kille. 
    Så, nej. Inte ett par. Alls.
     
     
     
  • Hur länge har du och Erika känt varandra? Hur blev ni vänner?
    Vi har känt varandra sen vi var fyra! Minns att jag beundrade henne för att hon kunde busvissla och spotta längre än alla på hela avdelningen "Gitarren".
     
     
     
  • Kan du inte lägga upp fler recept? Jag har lagat både dina piroger och grönsaker i szechuansås flera gånger och båda är så sjukt goda! Den veganska skaven hade varit kul att prova till exempel :)
    Jag ska försöka få tid till att laga mat och lägga upp, lovar! Kul att höra att någon faktiskt lagat några av mina recept! Det får ni gärna fortsätta berätta om, så vet jag om jag varit tydlig nog!
     

     
     
  • Hur länge hade du ätstörningar? Hur lyckades du komma bort från det?
     
    Ätstörningar tror jag att man aldrig blir helt frisk från, man bara lär sig att kontrollera det bättre. Jag tror att för mig, som för många andra, är det lätt att jag använder mig av mat för att känna att jag har kontroll av något i varje fall när det är mycket som händer eller jag är stressad. Det har inte handlat om att bli smalare, det blir mer som att jag blir smått besatt. Kan inte äta annat än exempelvis skorpor med mjukost eller för den delen spaghetti. Jag har lärt mig att upptäcka bättre när jag blir fixerad och då måste jag verkligen anstränga mig för att bryta mönstret. 
     
     
     
    Gifte ni er så snabbt för att Thom skulle få uppehållstillstånd?
     
    Både jag och nej. Vi insåg ju snabbt i vårt förhållande att vi måste i princip gifta oss för att få vara tillsammans. Inte i Sverige, men i USA. Thom är i Sverige på ett sambovisum, som är ganska lätt att få. Men vi vill ju alltid, alltid, alltid vara tillsammans och det kände vi på en gång. Herregud, vi var inofficiellt förlovade med en tuggummiautomatsring efter fyra månader. Jag hade nog aldrig tänkt att jag skulle gifta mig. Tycker inte att det känns viktigt, faktiskt, men nu blev det ju just det. Viktigt. Rent ut sagt nödvändigt för att vi ska få fortsätta att vara tillsammans och också där vi vill vara tillsammans.
     
     
     
     
     
  • Kan du avslöja några punkter på att-göra-innan-döden-listan? 
     
    Bo i New York. Färdigställa något jag blir riktigt nöjd med. Rita mitt egna hus.
     
     


    Vilka är dina bästa och sämsta egenskaper? 
     
    Mina bästa är nog att jag är bra på att klura ut smaker, kan sätta mig in i hur andra tänker och varför och så har jag en bra magkänsla, litar alltid på den.
    Mina sämsta egenskaper är att jag är dålig på att höra av mig, glömmer konstant att svara på sms och meddelanden på facebook, jag liksom läser dem och blir glad och sen bara glömmer jag att svara, har oftast tänkt ut ett svar och trott att jag skrivit, men icke. Är hemskt dålig på att göra saker i tid också, ehe "svarar på frågorna på söndag"...

     

    När din Hogwarts-uggla kommer, vilket elevhem tror du att du kommer tillhöra? 
     
    (tack för "när", tumme upp) Hmm... kanske Hufflepuff. Alltså, jag är lite av en push-over och kan vara ganska naiv. Vill ju säga Ravenclaw eller Gryffindor, men jag ska vara realistisk, och då är det nog Hufflepuff.
     
     


    Vilken stad ser du dig själv bli gammal i?
     
    Jag tror att jag hade varit bekväm i en storstad, så jag skulle kunna äta på billiga kinahak varje kväll och hitta det mesta inom några kvarters radie. Kanske New York eller Chicago.

     
     
     
  • Vad är godast i hela vida världen? 
     
    En black bean burrito på Chipotle, som är en mexikansk restaurangkedja i USA. DÖÖÖÖÖÖR.
    Här är en bild på andra burritos på ett annat ställe.
     
     
     
    Vad är det mest romantiska som hänt dig?
     
    Ptja, träffade ju en kille som fyra månader efter att vi varit tillsammans ansökte om visum för att flytta halva jorden runt för att vi skulle kunna vara tillsammans och sen lärde sig det omöjliga språket svenska för min skull. Helt okej romantiskt.
    Fast när vi gick in i en asiatisk matbutik brevid vår favoritrestaurang på "eat street" och han stoppade in 25 cent i en tuggummiautomat, vred om och fick fram en förlovningsring som han gav mig var ju också himla fint. Min man alltså. Åh.
     
     
     
  • Eftersom jag är en sucker för romantik och kärlek och sånt så tänkte jag fråga om dig och Thom! Hur träffades ni? 
     
    Klistrar in från en annan frågestund:

    Första gången jag såg honom var på en busshållplats. 7th and Hennepin den där lördagkvällen då bussen bara körde förbi. Hans röda (röda, röda, röda) hår stod åt alla håll som på en galen vetenskapsman. Han hade på sig en jacka från sjuttiotalet som var svart, vit och grön som fick det röda håret att se ännu rödare ut. I händerna kramade han en vinylskiva. Kanske två. Jag vet inte.

    Kvällen därpå då jag klev på bussen för att åka och se First Aid Kit och Lykke Li så såg jag något bekant mitt bland alla svarta och grå kappor. Sjuttiotalsjackan och det röda håret från kvällen innan. Ljuset på bussen fick mig att även notera ett par snälla pepparkaksbruna ögon bakom sextiotalsbågar. Något jag inte sett i kvällsmörkret.
    Jag satte mig framför honom. Säker på att han också skulle till First Avenue.
    Vad jag inte visste då, men fått höra i efterhand, var att killen som satt bakom mig knappt vågade andas för att"The incredible pretty girl from the bus stop was sitting so close and all I could really think of was that more people should wear capes. And beehives.".

    Den kvällen snubblade jag nästan på honom i jakten på en bra plats. Armbågade honom i sidan och sa "Hey bus guy!" varpå vi bytte nummer och Thom fixade mig en biljett till slutsålda M83.

    Efter att vi gått på några konserter tillsammans, i allra vänskapligaste laget bör tilläggas, så så stod vi plötsligt där i trängseln inne på 7th Street Entry med handryggar som blygt snuddade vid varandra, tills jag i bruset av applåder mellan två låtar tydligen ska ha sagt:"You know, if you want to kiss me; now would be a good time."Och då gjorde han det. 
     
     
     
    Vad föll du för?
     
    Först såg jag ju honom bara på håll, och han såg ut exakt som min tonårscrush, Meeks, från Dead Poets Society. Men sen när jag lärde känna honom så fölla jag för att han är den genomsnällaste människan jag träffat. Han är på riktigt så himla, himla snäll, smart, knäpp och pussar mig alltid på näsan, och sånt gillar man ju.
     
     
     
    Visst är det en liten åldersskillnad mellan er?
     
    Thom sitter här och skrattar nu. Det är väl inte direkt någon större åldersskilnad, jag är ett år äldre än Thom. Fast en vecka om året, veckan mellan våra födelsedagar, är jag "två år äldre". Thom kallar den veckan "cougar week" och ser till att under denna veckan erbjuda den gamla damen hjälp, eller nämna hur han gillar äldre kvinnor. Det går väl an nu, men jag kommer nog att spöa skiten ur honom när jag fyller fyrtio.
     
     
     
    Har ni planer på att flytta tillbaka till USA någon gång?
     
    Japp! Förhoppningsvis nästa sommar!
     
     
     
     
    Hur går det för er att bo ihop?
     
    Det går världsbäst! Jag får komma hem till en som välkomnar mig med en påhittad låtsasitalienska "Julia, mi amore, rigatoni, spagetthi I loves you so much-ah!". Det är kul. Vi är nästan aldrig arga på varandra, eller snarare jag är nästan aldrig arg och Thom är aldrig arg. Sen så gillar vi att göra saker tillsammans, även om det är separata grejer. Thom ligger just nu här brevid och läser en bok, ibland sitter jag och ritar och Thom läser för mig, eller spelar musik. 
     
     
     
  • Dina bästa bok-och filmtips + bilder på dina stilikoner och grejer som inspirerar dig till din look :)
    Böcker: The Psychopath Test av Jon Ronoson, Lolita av Vladimir Nabokov och Torka aldrig tårar utan handskar-triologin av Jonas Gardell är några bra böcker jag läst på senaste.
     
    Film: Kollar ju nästan aldrig på film längre, har inte koncentrationen. Men jag gillar ju såklart alla Wes Anderson-filmer, särskilt The Royal Tenenbaums och The Life Aquatic. Oj! Nu kom jag ju på, typ världens bästa film Ghost World. Jag och Thom klädde ut oss till Enid och Rebecca på halloween förra året och så hade Erica, Patrik, Frida och Crabbo fixat så att vi fick se den på bio på vår bröllopsdag. Det var bäst! 
     
     
    Stilikoner:
     
    France Gall
    Jean Shrimpton
    Anna Karina
     
     
     
     
  • Hur lyckas man ha så fin hy som du har? 
     
    Jag gör såhär!
    Nä, skoja bara. Först och främst, tack! Jag har det ganska lyxigt, har aldrig haft problem med min hy, egentligen. På sin höjd kan jag ha lite torra kinder, liksom brevid näsan, men det har jag fått bukt på nu då jag investerar i Biotherm´s ansiktsrengöring. Det är allt. 
     
     
     

    Använder du någon foundation av något slag?
     
    Där jag har som mest fräknar brukar jag stryka på lite av Bobbi Brown´s foundation i färgen Alabaster. Man är ju vit som ett spöke. Skulle inte ha råd att köpa den här i Sverige, men min svärmor Lory köper den i USA och skickar till mig.
     
     
     
  • Saknar du Helliden något?
    Ja!
     
     
     
  • Är du vegan/vegetarian? Varför?
     
    Tekniskt sett är jag prescetarian, men det är det ingen som vet vad det är. Då äter man vegetariskt fast med fisk och skaldjur, vilket jag gör emellanåt. Är inte så strikt, liksom. Vi äter mest veganskt hemma, då Thom är vegan. Det är det många som tror är svårt, men det är bara ljug och hittepå! Havregrädde, exempelvis, är mycket godare, har samma konsistens och är ungefär en miljard gånger nyttigare. Man mår så himla bra i kroppen av en vegansk diet.
    Jag slutade äta kött för att jag helt enkelt gillar grönsaker mycket mer, och då kändes det ju som ett himla slöseri på både miljö och lidande, så då la jag ehlt enkelt av med köttet. Det var sex år sen.
     
     
     
  • Vad gör Thom?
     
    Han jobbar på Systembolaget i Piteå.
     
     
     
  • berätta hur du fixar frillan!
     
    Det beror ju lite på vilken frisyr. Men jag brukar väl i regel ha lite sextiotalsfrisyrer, och då gäller det ju egentligen bara att tupera utav bara fan och spraya, sen kammar man över, så det blir en fin kulle. Sen kan man ju samla ihop det i en hästsvans som man tvinnar runt och viker upp och in, liksom, och fäster med massa hårnålar, då får man en jättefin svinrygg a´la Monika Z. Helst ska den vara lite slarvig, tycker jag.
     
     
    berätta om din familj!
     
    Ja, vad ska jag säga? Min mamma heter Karin, kallas för "mor Karin", och jobbar som mellanstadelärare med matte och no som inriktning. Hon är familjens badass. Lång, stark och kommer från Tornedalen. Pratar finska och tornedalsfinska.
    Min pappa heter Ulf, Uffe/Uffie, och han jobbar som mäklare och kan laga ungefär allt i hela världens som kan ha gått sönder, allt från bilmotorer och datorer till hanväskfästen och armbandsur. Han gillar att lyssna jättehögt på Madonna och har en stor glugg mellan tänderna, precis som hon.
    Min storebror heter John och är utbildad till fastighetsskötare men jobbar med it-support. John kan också fixa precis allt, sen så är han en jävel på TV-spel och är världens känslomänniska. Antingen är något världens bästa eller världens sämsta. Han och hans flickvän Liselott har precis köpt ett hus här i Öjebyn. 
    Och så är det jag då. Familjens svarta får. "Esteten". Men mig känner ni ju. Typ.
    John och jag i Rom 2011, ungefär.
     
     
     
     
    berätta om hur du var när du gick på högstadiet/gymnasiet!
     
    Jag var väl som jag är nu ungefär. Jag pratar och skämtar mycket, och Erica skrattar mycket. Vi gick i samma klass och var ganska ofta förbjudna att sitta brevid varandra. Jag började måla tjock svart eyeliner, precis som jag har nu ungefär då, och dyrkade Håkan Hellström och Broder Daniel. Körde runt på min gamla veteranmoped och fetsade inte en enda gång. Jag och Jens brukade mest sitta hemma hos honom och kolla på dåliga filmer eller spela tv-spel på helgerna. Så cool var jag.
     
     
     
    berätta om din bästa artist/låt!
     
    Här är en playlist som är alla mina bästa låtar! Den är under ständig konstruktion. 
    Min bästa låt är nog den här: Nancy Sinatra - Machine Gun Kelly
     
     
     
     
  • Kan du inte göra en sminkguide någon gång?
     
    Hmm... jag vet inte vad jag skulle visa? Jag liksom bara målar som jag vill att det ska se ut. Gör det ni med! Lite rouge på kindbenen, markera ögonbrynen och titta för Guds skull när ni målar er eyeliner, då går det fint ska ni se! Lite blekrosa läppstift på det och pang-bom så är ni en sextiotalsbabe. Ungefär. 
    Eller så lägger man lite vitt i innersta hörnet av ögat, smackar på en tjocktjocktjock eyeliner och drar på mörkt läppstift. JAg vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Måla som ni vill att det ska se ut.
     

Svaren.

Forlat sa hemskt mycket att svaren ar sena. Precis da jag tankte publicera sa krashade min dator (jattehemskt och jobbigt), sa nu skriver jag den har inledningen pa Thoms mac, darav de uteblivna svenska bokstaverna.
Naval, resne ska ga lattare att lasa! Har ar svaren.
 
 
Vad gör man när man längtar hem?
Här har jag två eminenta tips! Innan du ringer hem till mamma och gråter av dig så kan du:
 
1. Åka till närmaste IKEA och äta svensk mat och känna dig som hemma litegrann. Faktiskt, att bara läsa lite ord på svenska kan göra hela skillnaden. Jag brukar säga till Thom "It's an emergancy. I need to Swede it up. We're going to IKEA." Så åker vi dit och jag sitter i mammas och pappas vardagsrumssoffa, klappar på mina påslakan och dricker påskmust.
 
2. Gör något som är dödskul, som du absolut inte kan göra hemma i den svenska hemstad. Eftersom jag kommer från en by utanför Piteå så innefattar det ju ungefär allt.
Gå på konsert, ät grilled cheese with tomato soup, gå och se Tillbaka till Framtiden på bio, shoppa på Forever 21, åk till en drive-through vad-som-helst och köp vad som helst som är megastort (typ en 2,5 l läsk + gigantisk chipspåse), ät mac & cheese, kolla på en bra tv-serie då den går på TV i USA och inte ett halvår senare i Sverige, köp underkläder på Victoria's Secret, åk och kolla på en college football-match och känn peppen från publiken och ropa och heja fastän du inte förstår/gillar sporten (det finns ju i varje fall alla grejer vi sett på film, cheerleaders, maskotar, skolorkester som marcherar och massor, massor utav beerpongande). Gör amerikanska grejer och njut av alla knäppheter. Ta vara på att du är så modig som vågade åka och lev ut din tid i USA, du är ju bara där i en liten stund av ditt liv.
En sån grej kan vara att fara till ett äkta mexikanskt frukosthak och äta breakfast burritos och de bästa tortillachips du någonsin ätit.
 
 
 
Vad gör man om man hittar världens bästa pojke (har ev. redan gjort det) och inte vill lämna honom på andra sidan planeten när man ska hem?
Jag vet inte riktigt om du menar om pojken bor i Sverige eller i USA.
Bor han i Sverige så vet jag hur många au pairer som helst som haft pojkvän hemma i Sverige som det fungerat bra med. Visst kan det ju bli jobbigt och alldeles otröstligt sorgligt då man saknar varandra, men är man kär så klarar man det. Han kan ju komma och hälsa på en gång eller två.

Bor grabben i USA... ja, då är det ju svårare. Jag och Thom försöker klura ut det just nu. Eftersom jag bara är här på ett tillfälligt visum, ett J1 exchange visa, så måste jag åka hem då jag jobbat klart här. Det är ett krav, annars är jag här illegalt, och det kan man liksom bli deporterad för resten av livet för.
Så jag får nog återkomma med svaret på den frågan, tills jag vet själv vad man gör.
<3
 
 
Åkte du med cultural care och har du isåfall något bra eller dåligt att säga om dem?
Precis. Jag tycker absolut att man ska åka via en agentur, så man har stöd och hjälp (framförallt lagligt, om det behövs). Cultural Care är lite knäppa ibland och jag kan tycka att de mötena som hålls en gång i månaden kan vara skitjobbiga att gå på, men det kommer man nog inte undan med någon agentur.
De var jättebra på att svara på frågor och hjäpa en med processen att söka visum, fixa health insurance osv, de skickade helt enkelt alla papper och hade en guide med exakt de svaren man skulle fylla i, så det var bra. Hade aldrig klarat det på egen hand.
Cultural Care-skolan på Long Island. Här lärde jag mig ungefär ingenting, men det var skönt med ett stopp där man kunde prata av sig med andra au pairer innan det blev dags för det stora allvaret med värdfamilj.
 
 
 
Vad planerar du att göra när din aupairtid är slut? Stannar du i staterna med Tom och gör vad? Eller åker du till Sverige igen tillsammans med honom? Vad händer?
Jag får inte stanna i staterna. En sak ska ni veta, att skaffa ett visum till USA är inte enkelt alls, ni som läser niotillfem kanske minns hur till och med hon, som fått ett tokbra jobb och allt hade svårt med arbetsvisum. Ett arbetsvisum går i regel bara att få om man är jätteduktig på något och ett företag verkligen, verkligen vill jobba med en. Det är nämligen så att företaget måste gå igenom en lång ansökningsprocess också, och det gör de kanske inte för en som söker jobb som... servitris?
Det enda studentvisumet jag kan söka är heltidsstuderande, vilket jag inte har råd med. Föräldrar sparar liksom hela livet för sina barns "college funds", så det går ju inte heller.
Mitt visum säger att jag måste åka hem när mitt au pair-program är slutfört, så det bär hem mot Sverige i september. Vad jag och Thom gör försöker vi klura ut just nu. Jag får svara på den frågan senare, då jag vet svaret.
 
  
 
Vad tycker du om Sverige nu när du levt ett år i USA? Fördelar/nackdelar med båda länderna?
Jag måste säga att jag hade otroligt mycket fördomar mot amerikaner, några var visserligen sanna, som att många kör sjukt stora bilar, att det är snabbmatskedjor överallt, att många är feta, att det finns många som är hemlösa, att det är socker i precis allt osv. Det var ju sant. Men vad jag inte väntade mig var att amerikaner skulle vara så öppna, hjälpsamma och generösa. Vart man än går så är det någon som håller upp dörren åt dig med ett leende, hjälper en att plocka upp mynt som man tappar, småpratar vid busshållplatsen eller erbjuder hjälp att exempelvis ta ett foto om man försöker klämma in flera personer i en bild. Just det att folk erbjuder sig, innan man ens behöver fråga. Det händer ju inte i Sverige där vi sköter oss själva och skiter i andra.
 
Såhär efter nästan ett år i USA så kan jag känna att jag fått förståelse för så mycket av deras knäppa sidor, detta är ett land byggt av invandrare från hela världen, kulturkrockar är vardagsmat, vilket leder till att folk kan bli konservativa eller till, vilket jag ser mycket, mycket mer av; en öppensinnad attityd där man hjälper varandra istället. som frisk, tjugotvååring utan barn så kan jag känna att USA är helt klart där jag vill vara just nu. Men absolut inte bo förevigt. Nej, deras sätt att sköta saker, såsom att man måste ha dyra försäkringar till allt och att det kostar massor att ha barn i skolan, är inget jag vill ha. Men å andra sidan, fortsätter moderaternas frammarch så är vi väl där snart i Sverige med. Usch.
Pello.
New York City.
 
 
 
Hur lång tid tog det innan du kände dig hemma i din au-pair familj och din nya stad?
På en gång! Visst var det ju lite läskigt att gå och plocka mat från kylen första veckorna, men jag kände mig hemma på en gång. Barnen var lätta att lära känna och Gabe också. Jag bestämde mig för att våga sitta kvar och kolla på TV med honom när barnen gått och lagt sig, även om det var läskigt att småprata på engelska till en början. Men visar man att man vågar och vill vara social så ger det en så mycket tillbaka.
Annars så umgicks jag litegrann med au pairer till en början, men kände mest att jag inte hade så mycket gemensamt med någon av dem, annat än att vi var au pairer. Jag började upptäcka staden mer på egen hand, jag gillar att göra saker själv. Gick på konserter och träffade nya vänner, gick på museum, caféer och lärde mig staden. Kände mig verkligen hemma hur fort som helst. Jag tror att om man vågar driva runt själv så blir det snabbt mer ens egen stad än om man bara far till The Cheesecake Factory med ett gäng au pairer hela tiden.
 
 
 
Hade du mycket hemlängtan i början?
Nej. Jag har faktiskt nästan inte haft någon hemlängtan alls. Mest har jag längtat efter Erica och Patrik. Ibland skyller jag på hemlängtan bara för att jag vill fara till IKEA och dricka påskmust.
 
 
Kommer du ihåg ditt första intryck när du klev av planet?
När jag klev av planet i New York så väntade en två timmar lång kö genom immigrationskontoret där man blev behandlad som misstänkt terrorist, ungefär, så när vi väl fick hämta våra väskor och hoppa på Cultural Care-bussen så var klcoka mitt i natten och jag var dödstrött. Allt jag kommer ihåg var att det var väldigt varmt fastän det var natt och att det pirrade i magen då man såg gula taxibilar stå och vänta.

När jag fem dagar senare klev av planet i Minneapolis var jag så nervös att mina ben kändes som gelé. Jag skulle liksom träffa min värdfamilj. En familj jag aldrig träffat som jag ska bo hos i ett helt år. Jättekonstig känsla. Jag minns att jag var nervös över hur jag skulle hälsa. Ta i hand? En snabb kram? Bara vinka?
Det blev en kram och barnen flög på mig på en gång, så det löste ju sig bra.
Mina finisar.
 
 
 
Vad är planerna för den närmaste framtiden?
Leva Minneapolislivet fullt ut! Bada i sjöar, gå på restauranger och konserter och hångla sönder min fina kille.
 
 
 
Blir du kvar i USA som au pair?
Nej, min värdfamilj behöver ingen au pair till hösten eftersom Marley börjar första klass och då kommer de båda att vara i skolan mellan 9.00 och 16.30, vilket är sjukligt långa dagar för en sexåringt, tycker jag. Då blir det  bara en och en halv timme innan Gabe kommer hem, så de ska vara på fritids. Man kan liksom inte ha en au pair bara för 1,5 h. I varje fall inte för $198+mat+kostnader till Cultural Care.
 
 
 
Hur länge "vill de ha dig"?
De har sagt att de gärna hade haft kvar mig, men det kostar så mycket för Gabe. Han är ju ensamstående och Cultural Care tar mycket betalt, inte så att jag tjänar mycket, men agenturen håvar in en hel del under året. Gabe ville att jag skulle stanna nästa år också, för att ha lite hjälp på kvällar och en del helger, men i såna fall utan CC. Vi försökte hitta lösningar för hur jag skulle kunna stanna utan au pair agentur, men det går inte med visumet. Jag måste hem.
 
 
 
Ska du plugga där?
Nix. Det har jag inte råd med.
 
 
 
Hur är förhållandet mellan dig o familjen?
Jättebra! Jag gosar med barnen hela dagarna och dricker en öl med Gabe om kvällarna ibland. Gabe förstår att jag vill iväg på kvällarna och göra saker. När man jobbar "hemma" så blir ju huset som ens arbetsplats, och för att kunna slappna av och känna mig ledig så måste jag fara iväg. Självklart är det ju det de flesta au pairer gör, men det är helt okej för Gabe. Vi förstår varandra bra.
 
 
Hej! Har inte riktigt vetat när jag ska säga detta och det är ju ingen fråga, men har tänkt på det så många gånger! Tack för alla dina recept, världens bästa!
Vad glad jag blir! Ska slänga upp fler så fort jag kommer hem till mitt riktiga kök i Sverige, lovar!
Minipiroger med feta-rödlök-spenat-pestofyllning med rostade rotsaker i ugn med chili och örter.
 
 
 
Du som åkt till USA och gjort allt du har gjort (flyttat till göteborg, träffat en kille utomlands osv), vad är dina tankar om oro? Vad oroar du dig för? Hur botar du din oro?
Jag är inte så orolig av mig. Jag har snälla vänner och föräldrar som jag vet kommer att hjälpa mig om jag behöver det. Det gör det enklare att våga prova, för jag vet att om det skiter sig ordentligt så är det ingen som dömer eller tvekar ens en sekund att hjälpa mig upp på fötter igen.
Fast det är klart, ibland orar jag mig för att jag inte vet vad jag vill jobba med riktigt, att jag inte börjat plugga än och just nu är min största oro att jag inte kan vara med Thom efter september. Men då tänker jag istället att studier kan jag spendera pengar på då jag vet vad jag vill göra, kanske är det inte min grej att plugga ens? Sen så vet jag inte riktigt om de sakerna jag gjort, såsom att ha packat ihop några väskor och försökt bo i Göteborg eller träffat en kille utomlands har varit så stora beslut, jag har gått på magkänslan. Nu hittade jag ju ingenstans att bo i Gbg, så jag fick packa ihop de där nedrans väskorna och åka hem till Piteå ett tag, men sen åkte jag ju hit till USA, så det löste ju sig på ett annat vis. Tror inte att man behöver haka upp sig på att det inte blev som man planerat i första taget. Vem vet? Hade jag fortfarande bott i Göteborg hade jag ju inte levt det här äventyret och inte träffat min fina kille. Jag tyckte att det här löste sig till det bästa. Jag har haft ett dödsroligt år som jag aldrig skulle byta mot vilken lägenhet i Göteborg som helst. Nu hoppas jag bara för livet att jag och Thom kan få vara tillsammans. Det måste gå.
 
Bild från kollektivet jag bodde i ett tag i Göteborg. I fönstret ser ni mig dansa i den tvåsitssoffa jag sov i varje natt.
 
 
That Stupid American Boyfriend has questions...
I'm sure you've told me this before, but; What was the hardest thing to adjust to? Either from moving to the US, or from living with a host family. Also, what exactly did you do wi your time before you met me? How did you ever manage to survive?
1. Why don't you just ask me in person, weirdo? Oh well, as I HAVE told you (I'm sure), moving to the US wasn't very hard to adjust to, you know, we Swedes are pretty good at English already, so it wasn't too tricky. On the other hand, maybe remembering to be polite in English was a little hard to always keep in mind. Not that I was being mean or rude, but it's easy to just focus on what you want to say in the beginning that you kind of forget to add "please" and using people's last names if you don't know them well. I never do that. The last name thing. I forget. I tried to use "sir" once, but it came out all weird. 

2. Adjusting to living with a host family is, as welcoming as my family was, still a little harder, I thought. You live where you work, with your employer. It's scary as hell the first couple of times you go to the fridge to make yourself a sandwich or get a coke, but it'll pass. Also it's hard not to do too much around the house. You feel like you want to help out with everything, since you live there and all, but I think you have to rememeber that you're not a maid.
 
 3. I managed just fine, thank you. And don't be so full of shit. (puss)
  
 
Jag har en pojkvän. Han bor på andra sidan jordklotet men just nu i Sverige, bara det att han åker tillbaka i höst. Jag har inte råd att följa med, vi älskar varandra. Jag dör lite över paniken att han ska åka "hem"...
Fy fan. Det är så dumt att det ska vara så svårt att få vara tillsammans på samma plats.
 
 
Saknar du Göteborg? Tror du att du flyttar tillbaka igen? oså måste jag fråga, Har du fortfarande bra kontakt med David och Aron ?
Jag tycker verkligen att Göteborg är en av sveriges bästa städer, jag flyttar gärna dit. Kanske inte nu, men senare.
David och Aron hör jag inte av lika mycket som förr. När jag bodde på Helliden så umgicks jag mycket med Aron och hans kompisar, de bodde ju bara staden en buss bort, men jag har inte ens haft råd att åka och hälsa på någon  i södra Sverige (inte mina fina Göteborgsvänner, Skövdegänget, Freja i Skåne eller mina fina Stockholmare) under året jag bodde i Piteå, innan jag åkte hit alltså.
David ser jag till emellanåt då jag är i Norrbotten. Mer av det måste bli av, men vi bor inte i samma stad där heller. Jag umgås helt enkelt mest med de som är där jag råkar bo.
Bra killar båda två!
Finaste.
 
 
 
Vad har du tänkt göra när du flyttar hem till Sverige igen? Jobba eller plugga, och i så fall till vad?
Tanken är att jag ska jobba. Tänkte ta körkort för taxi. Jag vill jobba ihop pengar så att jag kan flytta någonstans som inte är Piteå. P-town är fint, men jag kan det där nu.
 
 
 
Är det någon skillnad på människorna i USA jämfört mot sverige? Är några mer öppna, pratglada till exempel?
Om det är! Trots att jag mest blivit positivt överraskad av amerikanerna så måste jag nog säga att jag tycker att svenskar är både mer allmänbildade och attraktiva. I största allmänhet då. Amerikanerna, å andra sidan, är mycket trevligare och hjälpsamma. Folk här är inte lika blyga, jag tycker nu i efterhand, att svenskar är väldigt otrevliga. Vi ignorerar varandra så totalt att man inte ens söker ögonkontakt när man sätter sig brevid någon på bussen. Man sitter där i en halvtimme och låtsas om att man är helt själv. Det är ju jätteknäppt, faktiskt. Jag menar inte att man måste prata, men man kan ju säga hej, eller åtminståne nicka litegrann, istället för att ignorera.
 
Hittade ingen passande bild, men här är jag och Thoms kusin Vanessa.
 
 
 
Berätta gärna om någon kulturkrock!
Jag har inte varit med om så mycket pinsamheter, tyvärr. Men det här med att man inte alltid förstår amerikanska traditioner blev en gång lite knäppt: Gabe berättade att barnen skulle ta med sig Valentine's cards till skolan nästa dag, så jag och Marley kunde fara och köpa tillhörande godis. Låter ju inte så svårt. Jag och Marley for till affären och handlade lite fint papper att göra små kort av och M&M's i rosa och rött.
Senare på kvällen så frågade Gabe var korten och godiset var och jag pekade på ett skåp. Mycket förvirrad plockade han fram den lilla högen med kort och den oöppnade M&M-påsen. "So... how were you planning on getting the candy to stick to the cards?" Vad jag inte visste var att i USA så handlar man ett paket med färdiga kort som har en klubba eller liknande godis i små påsar som sitter fast på korten så det bara är att skriva namnen på sina klasskompisar. Vi fick helt enkelt, skrattande åt missförståndet, åka tillbaka till affären och köpa såna kort istället. Tycker mina hemgjorda kort med fasttejpade M&M's (eller hur jag då tänkte lösa det) var mer personligt! Ehe...
 
 
Jag skulle åka som au pair men fegade ur i sista minuten. Vad är ditt råd för en fegis som mig?
ÅK! Tycker du inte om det så kan man ju alltid åka hem. Åk! Jag lovar dig att hur ditt år än blir så kommer du ta med dig erfarenheter du aldrig kan få på något annat sätt. Du lär dig språket bättre, jag har tillochmed lyckats plocka upp en Minnesotadialekt, du får lära känna människor från en annan kultur, äta nya maträtter och lästa dig massor om dig själv. Att ta hand om barn är ett tungt jobb ibland, men väldigt lärorikt. ÅK FÖR SJUTTON! Det värsta som kan hända är att du ångrar dig och vill åka hem, so what? Gör det då. Men du provade ju i varje fall. 
 
 
 
 
Förresten, vad heter konstnären till det trycket du köpt med vågorna på? Som jag har för mig att jag sett i ditt rum hos aupair-familjen?
Tavlan heter The Great Wave of Kanagawa och är målad av Hokusai.
 
 
 
 
Vad tyckte Thom om Sverige? Hade han varit här tidigare?
No, I (Thom) had not been to Sweden (or outside the US, for that matter) prior to this Midsummer visit.
As for what I though of it; it's pretty rad. As an American Europe in general has a certain aura around it. It feels like a sort of strange, distant, ancient thing. An almost-alien culture where the buildings have real history and people are somehow comfortable leaving their homes without a firearm. So it was quite a trip for me just to be on a new continent where the streets and the buildings that line them are literally older than my home country.
 
Also exciting to me;
Riding the night train (We don't have many long distance passenger trains in the US, just subways and cargo trains)
The midnight sun (The fucking sun doesn't go down! For, like, weeks!! How fucked is that?!?)
Meeting Julia's friends (It's very strange dating someone for six months without meeting any of their friends.)
Palt (Potatoes are probably my favorite thing in the world, and now I have a new way of enjoying them!!!)
 
So, yeah, I liked Sweden a lot. Between all the things mentioned above, the always interesting experience of being in a different culture, and the various aspects of Swedish culture/politics that are more in line with my worldview than the American methods (i.e. I'm a pacifist and socialist), I find a lot to love about Sweden.
 
 
Hur ser din drömframtid ut?
Såhär.
 
 

Fråga på ba'!

Innan jag knappt förstod det själv är jag alltså inne på min elfte månad som au pair i USA. Hur sjukt är inte det?
Hur som helst så duggar det in lite frågor här och var hela tiden, så jag tänkte att ni kunde få fråga här i kommentarsfältet igen, så postar jag svaren någon gång efter helgen?
Jag har ledigt nästa vecka eftersom barnen ska åka och hälsa på sin mamma, mormor och morfar. Man kan ju tycka att jag borde hinna svara under den veckan, mellan allt hångel. Okej, så gör vi! Ni frågar, och jag svarar!

Ni kan fråga om au pair-livet, för det vet jag en hel del om vid det här laget, om vad man gör om man längtar hem eller om besannade/falska fördomar. Men ni får ju såklart fråga om vad som helst.

Då kör vi då?

 
Frän bild från Halloween. Allt för att ni ska förstå hur ball/häftig/livsfarlig jag är.


Svaren.

berätta allt om thom!

Det kan bli lite klurigt, men jag kan ju skrapa på ytan.
Thom, eller Thomas om man så önskar, är killen som går på fyra konserter i veckan ungefär, har sina vinyler sorterade efter skivbolag, kan lösa en Rubiks kub under två minuter, tycker att det är en fenomenal idé av mig att färga mitt hår pastellrosa, är duktig på att förklara svåra saker, är feminist, inte kan uttala mitt namn, är awkward tjugofyra timmar om dygnet, har de snällaste bruna ögonen jag sett, gillar "60's girl pop", snubblar konstant, studerar film, pussar mig på kinden så fort jag står nog nära, skriver vackra dikter om kaniner som blir kliade på magen, är bättre än mig på Mario Kart (!), gillar Woody Allen, lägger ner sjuk tid på perfekta spellistor, håller om mig precis hela natten, är vegan, har världens bästa jacka från sjuttiotalet, gillar inte heller då det är varmt och soligt ute (hurra!), har det rödaste håret någonsin ungefär, håller på att bygga en bokhylla av ett gammalt kylskåp och älskar vitlök.
Sen så är han lång och har stora händer som han jämt och ständigt nyper i mina äppelkinder med, och sånt är ju fint.

Thoms rum. Eller ja, ett hörn av det.

Ibland får jag en sån här bild mitt i natten då vi varit på konsert så jag vet att han kommit hem ordentligt och att pyamasbyxorna är på. Sånt är viktigt. Så jag inte tror att han blivit kidnappad eller blir förkyld.



Hur länge ska du stanna? :)

Det är lite oklart ännu. Vi får se.



Hur länge får du stanna där som Au Pair, finns det någon viss gräns?

Som au pair via Cultural Care får man stanna i två år som max. Hur länge jag stannar är ännu oklart, det beror på min värdpappa. De ska eventuellt flytta under nästa år så jag vet faktiskt inte ännu hur det blir. Stannar så länge jag är behövd.




Hur träffades du & Thom?
Jag undrar också om Thom! Berätta hur det blev ni!

Den där rödhårige killen verkar vara vad ni är mest nyfikna på, så jag kanske ska ta det från allra första början. 

Första gången jag såg honom var på en busshållplats. 7th and Hennepin den där lördagkvällen då bussen bara körde förbi. Hans röda (röda, röda, röda) hår stod åt alla håll som på en galen vetenskapsman. Han hade på sig en jacka från sjuttiotalet som var svart, vit och grön som fick det röda håret att se ännu rödare ut. I händerna kramade han en vinylskiva. Kanske två. Jag vet inte.

Kvällen därpå då jag klev på bussen för att åka och se First Aid Kit och Lykke Li så såg jag något bekant mitt bland alla svarta och grå kappor. Sjuttiotalsjackan och det röda håret från kvällen innan. Ljuset på bussen fick mig att även notera ett par snälla pepparkaksbruna ögon bakom sextiotalsbågar. Något jag inte sett i kvällsmörkret.
Jag satte mig framför honom. Säker på att han också skulle till First Avenue.
Vad jag inte visste då, men fått höra i efterhand, var att killen som satt bakom mig knappt vågade andas för att "The incredible pretty girl from the bus stop was sitting so close and all I could really think of was that more people should wear capes. And beehives.".

Den kvällen snubblade jag nästan på honom i jakten på en bra plats. Armbågade honom i sidan och sa "Hey bus guy!" varpå vi bytte nummer och Thom fixade mig en biljett till slutsålda M83.

Efter att vi gått på några konserter tillsammans, i allra vänskapligaste laget bör tilläggas, så så stod vi plötsligt där i trängseln inne på 7th Street Entry med handryggar som blygt snuddade vid varandra, tills jag i bruset av applåder mellan två låtar tydligen ska ha sagt:"You know, if you want to kiss me; now would be a good time." Och då gjorde han det. Sen dess har vi fortsatt att gå på konserter tillsammans, fast hand i hand.




Vad/vem/vart(?) du sakar mest hemifrån?

Vad: Välfärdssystemet! Ahh! Vill inte mecka med försäringspapper jämt!

Vem: Erica och Patrik. Fast det tror jag nog att ni kunde gissa.


Vart: En plats alltså. Jag saknar södra hamn en sommarkväll.









Sen undrar jag vad grejen med Wu-Tan Clan (stavning HAHA) är? Varför gillar indiefolk dom?

Haha, vilken knäpp och rolig fråga! Okej, så vad alla "indiefolk" gillar med Wu-Tang är ju svårt för mig att svara på, men jag gillar dem för att de helt enkelt är sjukarns bra och det är också en hel del nostalgi i det hela. Vi som är födda under tidigt nittiotal (särskilt de av oss som hade äldre syskon) har många av oss lyssnat minst lika mycket på Wu-Tang som på Spice Girls under barndomsåren. Och lets face it, Wu-Tang Clan's musik håller lite bättre än Spice Girls. Att den sortens hip hop har fått ett uppsving nu och att de bokas till festivaler och arenor är ju hur fantastiskt som helst!
Lyssna bara, så jäkla bra:




Jag vill ha en huvudstadsguide! Vet att du varit i både Berlin och Rom så är det nåt speciellt man skulle göra om man åkte dit? (Eller som jag och min vän som åker till Helsingfors i april).
Några speciella uppdrag som är roliga att hitta på eller så?

Lovar att göra en till veckan! Puss!



berätta allt!

Ahhh!
Jättesvårt ju.
Okej, i det stora hela: packade en väska under 22kg och flög till New York den 22'a augusti 2011. Hamnade i Minneapolis, Minnesota den 26'e augusti hos min underbara värdfamilj. Jobbar med två fina barn som heter Gunnar (8 år) och Marley (5 år) och vad vi mest gör om dagarna är att leka alien-hide-and-seek, leka med play-doh, baka cupcakes, åka pulka, bygga lego och kolla på film.
Minneapolis är bästa staden och har en helt galen livescen. Jag går på konserter varje vecka, oftast med min rödhårige pojkvän Thom, som dessutom fixar in mig gratis (jo jag tackar).
På helgerna bor jag praktiskt taget i Edina hos familjen Sutton, går på bio, lyssnar på skivor och dricker öl, äter kinamat, bowlar, går på museer, hänger upp flyers för non-missing kittens och pussar på Thom.
Jag hoppas innerligt att min värdfamilj kan ha kvar mig ett tag till då jag absolut inte känner mig färdig med USA och Minneapolis, inte heller med dem!



Din kreativitet är helt fantastisk och mångsidig! Du syr, ritar, lagar mat och gudarna vet vad, men vad är det du gillar att göra mest av allt? Vad är "din grej" så att säga?

Först och främst, tack så mycket!
Oj, vad klurigt. Mest av allt gillar jag nog att laga god mat och blandprojekt som involverar lite rita, lite skära, klistra, spika, brodera. Oj vad luddigt svar det blev. Vi kanske säger "laga mat" så blir det enklast.










Undrar också om du har något spännande boktips? Vad gillar du själv att läsa?

Spännande vet jag inte, jag läser inte så mycket spännande saker. Men på senaste har jag läst flera bra böcker.
Här är två mycket läsvärda:

Patti Smith - Just Kids   
Så himla vackert skriven och bra på alla sätt. New York, 60-70-tal, Patti Smith & Robert Maplethorpe. Kan ju inte slå fel. Fina bilder i boken också.

Carson Mell - Saguaro   
Bästa boken på länge! Det är en "biografi" om en påhittad artist, Bobby Bird, som skriver om sin uppväxt i Arizona och hans artisteri, sitt förfall och om satanistkryssningar. Fastnade direkt för den då den började såhär




vad från sverige (materiella ting) saknar du från sverige?... om du nu saknar något alls?

Simpla råvaror som färsk jäst, vaniljsocker, god pesto, Kvibille ädelost, bregott och hjortronsylt.
Jag saknar också påslakan till täcket. Här i USA har man liksom ett vanligt lakan och bara lägger täcket ovanpå. Hemskt trassligt.

Why?!




Hur kommer sig ditt blogg-namn? :)

Det kan du läsa om i den här omgången av frågor och svar.



Hur mycket tjänar du av familjen? Pengar alltså.

Via Cultural Care tjänar alla au pairer samma, det är en fast lön på 198$ / vecka. Det låter kanske inte som så mycket, men man behöver ju varken betala hyra eller mat, så det går rätt fint!



Berätta lite om Thoms familj! :D

The Suttons! Bästa. Alltså så himla fina. Eftersom jag mer eller mindre bor där varje helg (samt ränner runt där flertalet kvällar i veckan) så ser jag till delar av familjen en hel del. De är som de flesta amerikaner; väldigt öppna och välkomnande. De bjuder alltid, alltid med mig på bio, teater, stand-up, julfester, födelsedagsmiddagar osv. Thoms bror Paul har bästa sarkastiska kommentarerna och har en fru som heter Erica som är ungefär planetens snällaste, Thoms syster heter Kathryn och ser ut som Kirsten Dunst och är glad jämt och kan tipsa om barer med lönndörrar i Chicago, Thoms pappa Rick är kanske ännu snällare än Erica och skrattar på alla de rätta ställena i Arrested Development (hela tiden, alltså) och slutligen Lory, Thoms mamma som skrattar jättehögt och ständigt chockas över all mat jag lagar "från grunden" (amerikaner...). Fina och bra allihopa. Thom är helt okej han med.



Och slutligen, kan du inte göra lite bild-tuturials på hur du fixar dina fina frisyrer.

Det skulle jag nog kunna göra. Då kommer ni chockas över hur enkelt det är. Lägger inte ner många minuter på mitt hår alltså.
Fast det är klart, ser det riktigt bra ut så är det knappast min förtjänst...



Vad tycker du är det bästa du "fått ut" av din resa?

Oj, det är nog alla människor jag träffat och att få se en annan kultur på så nära håll, det har gett mig en helt ny bild av det här landet. Jag tycker att vi svenskar kan vara rätt så jäkla snobbiga. USA är ett fruktansvärt mycket större land med många, många fler människor av olika kulturer som ska sammansmälta och att vara här en längre tid har fått mig att förstå såna saker bättre, att kanske inte alltid slänga ur mig "så himla korkat" allt för snabbt.


Vilka är dina planer efter att ditt au-pair år är slut? :)

Lite oklart. Ska försöka skaffa ett jobb någonstans där jag kan och vill bo medan jag funderar på vad jag vill plugga.
Här är en bild på något jag skulle kunna tänka mig att jobba med. Inom skola.



Och en till fråga : hur snabbt kom du in i språket? Alltså hur lång tid tog det innan det kändes naturligt?

Det gick jättesnabbt! När man måste prata engelska hela tiden så kommer man in i det mer eller mindre på en gång. Jag umgicks knappt alls med några svenskar redan på au pair-skolan, så det har mer eller mindre enbart varit engelska nu sen augusti. I och med att jag inte riktigt umgås med andra au pairer här så mycket så kan jag ju inte använda svenskan annat än när jag pratar med min familj och mina vänner hemifrån på skype. 
Att ha en amerikansk pojkvän hjälper förstås också. Ingen frågar längre var jag kommer ifrån, jag tycks helt ha tappat min accent, vilket alla påpekar hela tiden. Jag vet inte om jag tycker att det är bra. Jag tycker brytning är charmigt.


 
Postat av: Sanna
Först: Saknar dig! Och älskar att du bloggar.

Jag bidrar med två frågor till frågestunden:
1) När ses vi?! (Om du mellanlandar på Arlanda under hemresan MÅSTE du säga till så att jag kan möta upp dig för en snabb kram i alla fall. För risken är överhängande att jag inte kommer ta mig upp till Piteå...)

Jävlat säkert! <3



2) Vad har Thom för frågor/tankar/åsikter kring Sverige? :)

Klurigt. Det mesta han vet om Sverige har han ju hört från mig, så det kanske inte är så himla svårt att lista ut att han då vet följande:

1. Öjebyn är grunden till allt.
2. Vi rider på isbjörnar till skolan.
3. Sveriges kung blev kung efter att ha dödat en björn med sina bara händer.

Nej, jag skojar bara. Jag vet inte. Jag vet att han avundas vårt (numera förfallande) värlfärdssystem, tycker att vi gör massor med bra musik, att vi har otäck mat (blodpalt, liksom), att vi är måna om vårt "personal space", att svenskar är rätt öppensinnade fast allvarliga och att vårt språk är "slightly harsh gibberish".
Annars vet jag att han tycker att vi lär oss så mycket skumt i skolan, som foxtrot, livräddning, orientering och att löda. "Swedes are always ready, for everything!"

Alltid redo!



1) hur mycket jobbar en au pair i veckan? förstår om det är olika, men du kanske vet om du jämförelsevis med andra jobbar mycket eller lite mindre :)

Väldigt olika beroende på barnens åldrar, hur mycket fritidsaktiviteter de har och hur föräldrarna arbetar. Men man får inte arbeta mer än 10 timmar/dag enligt Cultural Care. Jag jobbar mellan 8-10 timmar/dag.
 



2) måste man vara verkligen grym på engelska?

Absolut inte. Vi svenskar är skitbra på det redan om man jämför med de flesta andra au pairer jag träffat som är från Tyskland, Brasilien, Österrike osv. Inget att oroa sig för, man kommer in i det hur snabbt som helst! Nu tror alla jag träffar här att jag kommer från Minnesota. Så fort går det!

Au pair-häng. Gissa svenskarna?



3) vad tjänar man ungefär?

198$ / vecka via Cultural Care Au Pair.



sen undrar jag som är nyss låghårig hur du gör för att få till den fina hårbollen som är på visningsbilden på bloggen :)

Det är en löshårstofs som jag sätter fast i min egna hästsvans, sen tuperar jag och fäster som en boll med hårspännen. Man kan köpa lite löshår och be en frisör färga in det i ens egna hårfärg så har man det problemet löst. Kort page då det är utsläppt och stor bulle då det är uppsatt, som att äta kakan och ha den kvar!


Frågor på det?

Åtgerigen är det många som mailar och frågar om USA och au pair-livet. Tänkte att ni kan ju skriva av er här i kommentarsfältet under helgen, bombardera mig med frågor ni har kring detta, så svarar jag på måndag!
Ni kan ju förresten fråga mig om annat också, om ni känner för det. Det behöver inte vara om USA eller om att vara au pair. Men det är det många som funderar på, vet jag.

Umgänget.

E undrade:
Du verkar inte umgås med så mycket andra au pairer. Varför inte? Bor det inga i närheten? Umgås du med amerikaner eller är du mest själv?

Det stämmer. I den lilla staden där jag bor, Hopkins, så bor det inga andra au pairer men en liten bit bort finns det en hel drös. Jag följer ibland med på au pair-fester och middagar, men för det mesta umgås jag med andra. Jag har några olika umgängeskretsar av amerikaner jag lärt känna här genom mer gemensamma intressen än... ptja att ta hand om barn.
Inget ont om alla trevliga au pairer, men majoriteten av dem har jag inte så mycket gemensamt med. De är hur fina och bra som helst, men det har bara blivit så att jag umgås mer med mina amerikaner.
Jag är själv en hel del också, kan jag tillägga. När jag haft ungar klängande på mig hela veckan kan jag rätt ofta prioritera att åka iväg själv och äta brunch och gå i skivbutiker eller på museum under helgerna. Vara själv bara. Jag har inga problem med det alls, utan det är något jag unnar mig. Att ta med sig en bok på restaurang och sitta en timme är inget jag gör för att jag är så ohyggligt ensam, believe it or not.

Svar på frågor om au pair-livet.

Mitt internet är lite si och så för tillfället, så ni som ställt frågor; jag ber om ursäkt. Faktum är att jag försökt svara i kommentarfältet på några av era bloggar, vet inte hur framgångsrikt dock. Svårt det där att svara på en fråga, ska jag bara gå in på era bloggar och svara i första bästa inlägg? Känns oftast underligt.

Hursomhelst, det är många som undrar om det här med au pair och USA och hela den biten. Jag ska försklara.

Varför åkte du?
Jag var inställd på att börja utbilda mig till lärare då jag plötsligt fick kalla fötter. Att påbörja en fyra år lång utbildning nu kändes inte riktigt rätt för mig. Snubblade in på au pair-spåret efter att ha pratat en hel del med min fina vän Jenny som då var inne på slutet av sitt andra år i USA som au pair (vars au pair-liv i lyxiga Westport, New Jersey ni kan läsa om här).

Att få se USA från annat än turistperspektiv, lära sig språket och såklart arbeta med barn lockade mig till att söka.


Hur vågar man?
Det är så svårt att svara på då man är en sån person som snarare "inte vågar vara kvar". Jag är irriterande vetgirig och vill se allt jag kan, jag har heller inga problem att göra saker på egen hand. Efter gymnaset flyttade jag ju till Helliden, 120 mil söder om trygga Piteå och inte ångrade jag det! Visst kändes det ibland som att man missade så mycket då alla ens kompisar uppdaterade på facebook om någon knäpp fest de varit på eller så, men när man väl kom hem på loven och ville höra allt skvaller så fick man knappt höra något nytt. Livet hemma var precis som vanligt medan det kändes som jag hunnit med så otroligt mycket, utvecklats och träffat så mycket nya människor. Jag hade allt det i ryggsäcken, samtidigt som jag hade Piteå kvar. Verkligen som att äta kakan och ha den kvar.

Jag antar att vad jag försöker säga är att man inte ska vara rädd att våga göra något för sig själv. Man hinner med så mycket, träffa så mycket nya roliga människor, utvecklas, utmana sig själv och se så mycket nya platser. Och vet ni vad det bästa är? Ångrar man sig så finns ju alltid hemma kvar, var det än är, man kan alltid vända hem. Krisar det så åker man hem. Jag har gjort det. Om ni minns förra sommaren, då jag bodde i Göteborg; då jag storgråtande fick ringa pappa och be honom komma och hämta mig för att jag inte hade någonstans att bo längre då det var fyra dagar tills huset jaag bodde i skulle rivas. Då vände jag hem. Inte mer med det. Men jag vågade.




Hur söker man som au pair?
Jag reste via Cultural Care Au Pair, samma agentur som min vän Jenny. Det kändes tryggt att känna någon som åkt med samma som det fungerat bra för.

Jag rekomenderar verkligen CC. De har varit otroligt hjälpsamma (ibland lite för hjälpsamma, de skickar en massor med info). Det är mycket papper att fylla i, ni som vill söka; ni har en lång process framför er. Då är det bra att ha en agentur som guidar dig genom det. De skickar en alla papper man behöver för ambassadsbesök, hjälper en med sjukförsäkring, listar alla papper du behöver beställa såsom polisregisterutdrag, personbevis från skatteverket osv.
Bli inte rädd av allt jobb med papprena, det är värt det! När ni väl sitter på planet mot New York så kommer ni känna er så himla duktiga. Allt är fixat, ni är på väg, America fuck yeah, liksom.

Kan nog inte säga det här nog många gånger, sök via en agentur. Annars kanske ni hamnar hos några knäppisar. Med Cultural Care får du en lokal kontaktperson som du kan höra av dig till närsomhelst, de finns där för dig om någonting inte fungerar, via CC så skriver man också på ett kontrakt som helt enkelt ser till att du inte jobbar mer än du borde, att du får din lön i tid osv. Känns bra att någon övervakar det hela.

Jag varnar er dock, de fem dagarna ni kommer spendera på au pair-skolan kommer kännas dötråkiga och meningslösa, men för somliga är det nog nyttigt. Men var beredda på att ni bara kommer vilja träffa er värdfamilj. Men det är ändå en bra grej på det sättet att man får träffa andra au pairer som ska till samma ställe.


Hur väljen man familj?
Matchningen fungerar som så att du fyller i massa saker om dig själv först, vilken ålder på barn du kan tänka dig att arbeta med, vad du har för erfarenheter, om du kan bo i en familj som har djur, om du kan tänka dig att bo hos en familj av annan religion, etnicitet osv. Sen blir du matchad med olika familjer över hela USA. Bara en i taget dock, det är det svåra. Min första matchning kom dagen efter jag skickat in hela min ansökan och fått den godkänd.

Den första familjen ringde samma dag. Det kändes bra, men inte helt hundra, så jag tackade nej. Nästa matchning kom två dagar senare. De kände jag inte alls för, det klickade inte, men de bodde väldigt bra till. Jag är så himla glad att jag inte tackade ja bara för läget, var ni än hamnar i USA så kommer det att vara fruktansvärt ballt och bra, jag lovar. Nästa matchning kom dagen därpå, en familj med två riktigt små barn, som inte riktigt är min grej. Tackade nej för tredje gången och började få panik. Tänk om min bästa matchning varit min första?
Men sen kom min värdfamilj. Min värdpappa hade haft problem att få någon som tackat ja på grund av sin singelpappasituation, fånigt nog. Han hade egentligen redan tackat ja till en annan tjej (den enda som kunnat tänka sig att bo hos en singelpappa), men han bad att få en sista matchning eftersom han kände sig lite osäker. Den matchningen var jag. Det klickade på en gång, barnen var riktiga barn som fick leka och flamsa, Gabe och jag har samma sorts humor och det kändes inte alls svårt att prata med någon av dem. Vi bestämde att jag skulle komma hit i slutet av augusti.

En sak som är bra att tänka på är att vara så öppen för saker man bara kan. Jag trodde inte att jag skulle välja en familj med exempelvis en liten femåring (har ju bara jobbat med äldre barn), trodde inte att jag skulle hamna i Minnesota som känns som USA'a Norrbotten, men tänk så himla bra det blev för att jag var öppen för det! Jag vill inte bya min familj mot någon annan. 

Våga vara petig. Personlig kemi är det viktiga när man bestämmer sig för familjen, inte var de bor. Tro mig. Jag såg också till att ha mycket kontakt med familjen under sommaren, mestadels via mail. På det sättet kändes det inte lika läskigt att åka, eftersom det inte kändes som att jag skulle bo hos främlingar.


Vad är dina arbetsuppgifter?
Allt som rör barnen. Min familj är ovanligt slapp för att vara amerikansk, de flesta amerikanska barn har tusen aktiviteter som man som au pair skjutsar dem till och från. Mina barn utövar inga sporter, så jag hämtar dem från skolan och så hittar vi på något hemma. Många au pairer måste städa barnens rum, mina arbetsuppgifter kan istället vara att se till att barnen själva städar sina rum. Däremot tvättar jag deras kläder och fixar mat åt dem, men det är ju inte så jobbigt. Jag måste ju ändå tvätta mina egna kläder och äta något själv, så det kombinerar jag.

En vanlig dag för mig:

7.45 - Kliver upp och plockar fram kläder åt Marley (Gunnar klär sig själv), förbereder frukost, äter frukost, ser till att barnen har allt de behöver till skolan och att de har borstat tänderna och så.

9.00 - Går med barnen till busshållplatsen.

LEDIG

12.20 - Hämtar Marley från kindergarten, vi åker hem och leker något, jag fixar något enkelt till lunch åt oss, vi kanske far till biblioteket eller parken, läser en bok eller kollar på TV tillsammans. Ibland kollar Marley på TV eller leker själv medan jag sitter med datorn i köket eller tar hand om tvätten.

16.20 Hämtar Gunnar, hjälper honom med läxan, fixar något mellanmål åt barnen, sen hänger vi mest. Kollar på TV, bakar, spelar spel, åker och badar, tar med skateboarden till parken eller liknande.

18.20 - Min värdpappa, Gabe, kommer hem och jag är officiellt ledig.

Det är, som ni märker en väldigt slapp familj jag bor i, så det krävs inte allt för mycket av mig. Mest att jag är där så barnen får vara hemma och ha någon att umgås med.

Sååå himla slitsamt att få betalt för att sitta ute i solen och måla med vattenfärg och kritor...

Det var nog allt. Har ni fler frågor så kan ni ju alltid maila, julia.niemi@hotmail.com
Fridens!

Fotandet och Photoshop.

Ni är rätt många som frågar hur jag fotar och redigerar. Ska jag vara fullständigt ärlig så vet jag ingenting om kameror eller photoshop. Jag är mer av en gissare. Som då jag fotar, jag gissar och fyrar av; blir det för mörkt eller för ljust så skruvar jag lite här, vrider lite där, testar igen, skruvar lite där, testar igen tills det blir bra. Jag borde ta tag i att lära mig ordentligt någon gång. Men egentligen handlar det ju mest om att se bilden, titta ordentligt i sökaren och försiktigt flytta runt tills man hittat en komposition man gillar. Kolla på motivet helt enkelt! Annars kanske man kapar knasigt eller får skärpan på något oviktigt (något som knappt går på fest, av uppenbara skäl).

Nu till redigeringen. Hur ska jag börja? Jag gick ju grafisk kommunikation i gymnasiet och trodde jag skulle få lära mig exempelvis Photoshop. Så blev det inte. Vår lärare kunde nämligen inte det programmet.
Hur som helst så är det jag kan också precis likadant som med fotandet, jag kar klickat lite här och där, provat nya funktioner tills jag hittat något jag gillar. Tänkte visa hur jag oftast jobbar, märk väl nu (ni som kan ps) att jag inte vet hur något bör göras, men jag tycker att det blir fint. Jag använder mig mycket av övertoningkartor som de flesta som redigerar mycket brukar finna lite underligt, men det fungerar för mig. Alltså, nu ska jag visa hur jag gör.

Okej, då kör vi. Klcika på bilderna så blir de större. Valde en bild på Erica som jag gärna kunde haft lite sådär kvällsmysig.

Nere till höger ser ni en liten rund symbol som är hälften svart och hälften vit. Klicka på den och gå upp till fliken som heter "Gradient Map" (övertoningskarta på svenska skulle jag tro). Välj den svartvita.

Nu väljer du "Soft Light" i fältet där det står "Normal" i den lilla grå rutan till höger. Nu har vi fått lite automatisk skärpa, kan man säga.

Nu blandar du till en gul färg och lägger den ovanpå en vit (se nere till vänster). Klicka på den svartvita symbolen igen och välj "Gradient Map". Ta den gulvita.

Då ser det såhär knäppt ut.

Där det står "Normal", byt till "Color Dodge".

Nu kan du ändra hur mycket du vill att det här lagret ska synas. Dra den övre procentregleraren till 6 %.

Klicka på svartvita symbolen nere, välj "Gradient Map" (du behöver inte blanda färgerna själv den här gången, de finns förvalda i listan).

"Color Dodge" igen.

Dra ner till 40 % på den nedre regleraren.

Nu vill jag ha bilden lite kallare, så jag blandar en ljusblå som jag blandar med en vit och gör ännu en Gradient Map.

Välj "Linear Light".

12 % på den nedre procentregleraren.

Ni ska bara veta vilket projekt det var att print screen'a det här åt er, näsan var inblandad. Anyway, nu ska vi göra en kopia på bakgrunden. Dra bakgrundslagret mot den fyrkantiga symbolen. Tadaa! Kopierat!

Jag minns inte ens var man hittar den här funktionen utan kortkommando längre, så vi får väl säga det då. Klicka ctrl+m så kommer den här rutan upp.  

Dra i linjen efter behag, så den ser ut som ett mjukt S brukar vara bra. Ni märker ju snabbt vad som händer när ni börjar mixtra med denna funktion. Prova er fram. Nu fick vi lite ljus och kontrast.

Men jag tycker nog att hon är lite väl röd i ansiktet. Nu använder jag "lassot" till vänster i verktygsfältet.

Markerar det området jag vill tona ner och går in på fliken Image - Adjustments - Hue/Saturation.

Jag väljer "Reds" högst upp och drar ner den litegrann.

Nu till min sista övertoningskarta. Tycker att kvälls- och festbilder blir fina med en lite lila/rosa nyans.
Så, blanda en rosa och en lila, klicka på den svartvia symbolen (det här kan ni ju nu!), "Gradient Map", välj den lila/rosa. 

Välj "Soft Light".

Dra ner den nedre till 25 %. Klart!


Före.

Efter.

Nu kändes det kanske som det var massa, massa steg. Men när man börjar få kläm på det så går det ju snabbt! Dessutom så kan man ju göra en mapp på datorn som man kan döpa till "redigeringar" eller annat passande och spara bilderna man är extra nöjd med som psd-filer, då sparas nämligen alla lager man gjort så man bara kan dra över dem till en annan bild sen. Himla praktiskt!

Oj, just ja. Om ni har problem med att bilderna är så himla stora och tar lång tid att ladda upp så förminska dem bara! Jag förminskar alltid en kopia ner till 1000 pixlar. Mer behövs ju inte för blogg eller facebook, liksom. Ska visa.

Gå in på Image - Image Size

Bredden på bilden är kanske runt 3800, ändra till 1000. Klart!

Det var allt jag hade att visa den här gången. Som ni märker gör jag ju inte överdrivet mycket grejer, mest antagligen på grund av bristen på kunskap. Fast jag är nog inte så mycket för retuschering ändå. Det här är helt enkelt några av grejerna jag gör allt mest.
Nåväl, hoppas att någon fick ut något av det.

Svaren!

Här kommer svaren på era frågor, tack för att ni är tålmodiga med mig!

Anonym undrar:
när du åker som au pair - åker du via en agentur eller privat?
Jag åker via Cultural Care som är den största Au Pair agenturen i USA. Jag kan verkligen inte klaga på någonting, de har varit superbra på att ge en information och hjälp med allt från visum till försäkring. Jag skulle inte våga åka privat eftersom det är så mycket som är så svårt att ta reda på själv, jag är tacksam för att få hjälp med försäkring och dylikt sen så känns det ju tryggt att ha en agentur att ringa om det är något problem, veta att alla familjer inom programmet är godkända av CC och att jag kan få hjälp om något händer. Så ni som är sugna på att söka som au pair kan ju kika in på culturalcare.se eller maila mig om ni har frågor. Hänvisar till min au pair-blogg som jag kommer uppdatera hela tiden när jag väl kommer fram!

såg att bilden på din värdfamilj i usa inte hade någon mamma med, tar hon bilden eller har de ingen mamma?
Jag kommer att vara au pair hos en ensamstående pappa med två barn. De har aldrig haft en au pair förut och de verkar se fram emot det lika mycket som jag! Min värdpappa skriver att det ska bli en sådan lättnad att veta att hans barn nu kommer att få vara hemma och leka istället för att vara på fritids väldigt sena timmar, eftersom han jobbar så mycket för att få det att gå runt. Så det känns väldigt stort och fint att vara så efterlängtad hjälp hemma hos dem. Jag tvivlar inte på att det kommer att bli tufft stundtals, men jag är övertygad om att jag kommer att ha ett sjukt roligt äventyr framför mig! 


Jessica undrar:
Har du haft tandställning någon gång? Dina tänder är så himla raka!

Haha nej, jag har aldrig haft tandställning. Min mammas släkt blir igenkänd uppe i Tornedalen för våra raka tänder. Jag har fått höra fler än en gång "Med det där leendet måste du vara en Niemi!", och det är ju sant.


Anonym undrar:
Jag har följt dig slaviskt sedan bilddagbokstiden (du var lite av en kändis i min dåvarande umgängeskrets) och måste bara få fråga... har du och David mycket kontakt nu?
David räknar jag fortfarande till en av mina närmare vänner och vi ses en del så fort det hinns med. Vi tillhör ju olika umgängeskretsar eftersom vi är från olika städer, men vi hörs och ses absolut. Mest länkar vi ju grymma grejer åt varandra, grafiska saker eller fantastiska typsnitt. Vi nördar lätt in på såna saker.

Bilder från då vi lyckats få med honom på någon av våra fester. Halloween och jelloshotsfest.



E undrar:
Är du kär i någon?
Nej, och tur är väl det eftersom jag snart flyr landet i ett helt år.

Har du någonsin ätit kött efter att du blev vegetarian?
Nej.



Anna undrar:
Hej Julia!
Ikväll ska jag se den sista Harry Potter-filmen på bio och jag tänker på dig!
Är nyfiken på vad du tyckte om de två sista filmerna och om slutet? :)
Åh, vad fint att bli ägnad en tanke i Pottersammanhang!  det bästa man kan bli associerad med! Jag tycker att den första delen var absolut fantastisk! Precis så mörk och oviss som boken. Inledande scenerna med Hermiones familj var hjärtskärande och jag tyckte de gjort det perfekt. Nu till del två... det var lite för apokalyptiskt för min del. Lite för mycket action och gick lite för mycket utanför boken för min smak. Men jag tycker fortfarande att den fick ett värdigt slut. Men Nevilles scen med Nagini och Narcissas viktiga roll tycker jag blev lite knasiga. Det blev liksom lite för mycket av fel saker. Men en sak jag inte var beredd på var hur jag reagerade på epilogen! Jag som avskydde den i boken, ville bara riva ut sidorna (Gud förbjude, men ni förstår) men det kanske var för att det var först då jag verkligen insåg att det var slut. Mitt hjärta bultade hårt, hårt och tårarna brände mer än någonsin då sista scenen dog ut. Nu är det slut. Vad långt och flummigt det blev, som vanligt då jag kommer in på det här ämnet. Sammanfattning av det hela, första delen - prefekt, andra delen - lite för mycket fokus på saker som sprängs.



emma undrar:
Sonen i din aupair-familj heter ju Gunnar, har jag förstått. Är dom svenskar eller har dom svenskt påbrå eller tyckte dom bara att Gunnar var ett skitcoolt namn?
Jag trodde också först att de hade svenska släktingar eller förfäder, eftersom de dessutom bor i svenskbygderna i Minnesota, men inte det! Han bara heter Gunnar.


Daniel undrar:
Du verkar ju så perfekt, men har du några dåliga egenskaper?
Vad otäckt att verka perfekt, förstår att du inte menar något illa med det, men Gud vad läskigt! Jag har absolut massa mindre bra egenskaper. Exempelvis så är jag ofta lite för pretentiös, har svårt att säga nej, drar på saker lite för länge, jag är dålig på att höra av mig och är dålig på att småprata.


Julia W undrar:
Hur är det att bo i Norrbotten? Tror du att det har påverkat dig som person? Fördelar/nackdelar? Tycker att det verkar så mysigt, fast kanske jobbigt...
När jag var sexton tyckte jag att Öjebyn, Piteå, Norrbotten antagligen var Sveriges sämsta ställen. Nu har jag ju insett hur grymt det är att vara norrbottning! Inte bara för att man får en kickass dialekt som alla avgudar så fort man hamnar söder om Gävle, man har dessutom bra fin natur, politiskt röda kommuner, trevliga människor som inte lider av storstadskomplex, bekvämt lite trafik mm. Men klart finns det nackdelar! Vi har ju inte lika många roliga affärer, vi kan inte se så mycket grymma konserter, man känner sig ofta så långt bort från allt och alla, att resa blir oftast mycket dyrare eftersom man först måste flyga till Stockholm för att ta sig vidare, Aha! tänkte ni; skulle miljövännen flyga inom Sverige? Ja, det händer. Tar ju visserligen bara 18 till 22 timmar att åka till Luleå med tåg... 


Hur har det påverkat mig? Jag tror att vara uppväxt i en by där inget händer utanför en stad som inte heller direkt erbjuder allt för mycket har gjort att jag och mina vänner har blivit bra på att skapa oss vår egna underhållning, det har gjort oss kreativa. Jag vet ingen som kan festa som mitt Pitegäng, det är helt enkelt för att vi inte haft flashiga indieklubbar eller konserter serverat på silverfat åt oss. Vi har haft Pentan och Kalles samt en svindyr gatufestival. Vi har blivit jävligt bra på att göra roliga saker och har skapat oss en självdistans som inga andra jag känner.

Bild från en campingfest då vi slog upp ett tält inomhus som vi festade och sedan sov i.

Anonym undrar:
Vad är det du gillar med att blogga?
Åh, allt! Det är ju som att ha ett digitalt fotoalbum som man kan dela med massa folk man känner och inte känner! Sen alla fantastiska tjejer och killar därute som länkar till varandra, peppar och hejar, fysjutton vad fint det är!


fanny undrar:
Varför Tjett? Jag menar, hur kom namnet till? Fint är det i alla fall!
Först och främst, tack! Egentligen är det lite av ett internskämt i min familj. Ni som minns barnprogrammet Allram Est kommer kanske ihåg den självgode Allram med sin sidekick Chet? Min mamma brukade skoja om att min bror var Allram och att jag vat Chet, hjärnan bakom det mesta, så det fick bli så. Fast Chet-stavningen var upptagen, så då knixade jag till det till Tjett. Roligare än så är det inte.

Mia undrar:
Kan du inte lägga upp mer outfits?
När jag precis börjat blogga tyckte jag att det skulle kännas fånigt, nu önskar jag mer att jag hade orken. Ställa upp stativet och posera känns jobbigt. Dessutom har jag inget bra ställe att göra det på, det är så knasigt ljus överallt i mitt hus. Kanske då jag flyttat till USA? Jag kan ge det ett försök.

Min senaste outfitbild tagen hos Erica och Frida som till skillnad från mig har ett eminent kök att ta outfitbilder i.



Tove undrar:
Har ni slutat med era fantastiska söndagsmiddagar? Saknar!
Jag saknar det med! Det blev svårt att hålla igång då alla vi jobbade olika, jag och Patrik jobbar ibland söndagar och det blev svårare och svårare att hitta tid till det. Nu kommer det ju tyvärr inte bli några fler på ett bra tag. Vi hade några jag inte laddade upp bilder eller videor från, det verkade inte som att någon var intresserad av att se det flamset då vi inte fick någon respons på något vi själva såklart tyckte var skitkul. Så de bilderna florerar mest på facebook nu för min, Erica och Patriks egna skull.

Bilder från ryssmiddagen med extra gäst, Freja!

Natsja!

Borstj och kålpiroger. Och så vodka såklart. Massa vodka. Ueh.

Inte söta någonstans. Ibland undrar jag vad vi egentligen håller på med, sen inser jag att jag nog inte vill öppna den dörren. Så vi håller den stängd och fortsätter.



Tove undrar:
Absoluta favoritlåt? Favoritlukt?

Jag byter ju favoritlåt ungefär varannan vecka. Kan ju säga att de här ligger mig varmt om hjärtat just nu:


Dessa skulle jag nog vilja påstå alltid ligger mig varmt om hjärtat:


Favoritlukter är utan tvekan häggblom vid skolavslutning, sommarnatt och basilika.


Anna undrar:
Vad tycker du om Harry P-tatueringar? Skulle du kunna tänka dig att ha någon och var skulle du placera den? :)
Så himla bra tycker jag om HP-tatueringar! Jag ska själv skaffa mig en. Det blir det klassiska, tecknet för dödsrelikerna som jag antingen placerar på baksidan av min redan tatuerade underarm eller på sidan av bröstkorgen. Åh. längtar. Gör den nog i USA, det är billigare där har jag hört.

Kanske så? Fast en lite större.



Maja undrar:
Hur var du som person när du var barn? En liten resumé över din uppväxt skulle vara kul! :)
Oj, jag har alltid varit lite av en teaterapa eller kanske mer lite av en ståuppare som barn. Men endast på mina egna villkor, så länge det var spontant, med andra ord. Så fort något blev uppstyrt, exempelvis om vi skulle spela upp en pjäs eller ha klassens timme blev jag tvärblyg och insisterade på att göra kulisser, vara scenarbetare eller kanske på sin höjd vara jury i "småstjärnorna", aldrig mer än så. Men så fort jag fick chansen mitt under en lektion att fälla en rolig kommentar så högg jag den.

I skolan hade jag det lätt för mig men blev ibland utskickad för att jag var lite för pratglad på lektionerna. Ni som kollat på mycket videor har ju hört Ericas vansinnigt stora och härliga skratt, oftast fick inte vi sitta brevid varandra eftersom jag redan då hade den effekten på henne. 

Jag gick i en fantastisk klass där vi faktiskt allihopa repsekterade varandra och umgicks ofta hela högen. På rasterna byggde jag mest kojor i skogen och så fort det blev vinter så flyttades kojbyggandet till snödrivorna. Jag har alltid gillat att bygga och fantisera upp egna världar. Byggde jämt kojor hemma. Tror det kan vara allt sånt som gjort att jag ständigt målat om, möblerat om och hängt runt tavlor i mitt rum när jag blivit äldre.

I högstadiet umgicks jag allra mest med Jens. Vi blev ett radarpar och spenderade inte helgerna med att dricka öl eller röka cigaretter på fester, vi spelade TV-spel och kollade på kung-fufilmer i hans källare och körde moped såklart (bilder på min fina moped kommer snart). Inför varje prov pluggade vi tillsammans ute på hans studsmatta. Precis som de töntar vi var. Jag älskade det.

Här är jag på en klassresa i slutet av åttan/början nian? Vi var på något nattligt äventyr.

Jag och Jens. Jag har på mig min handbollsoverall. Coolt.

Hahaha! Här är jag och Erica. Believe it or not. Håren alltså... jag minns med fasa år 2005.




Freja, jag svarar på din drinkfråga här, okej?
Pallade Hallon
en skvätt vodka
en skvätt cointreu (om man har)
en skvätt citron
fyll upp resten med sockerdricka
släng i en grabbnäve hallon (pallade ger ju självklart pluspoäng, men frysta går bra och smakar i den här spritblandningen faktiskt precis som pallade)

Frågor? Kör på ba'!

Det är många som ställer massa frågor i kommentarsfältet. Ibland går jag in på era bloggar och svarar i era inlägg, men det är svårare då inte alla har bloggar. Så nu tänkte jag att vi kör en frågestund igen. Ni kanske undrar något nytt sen sist? Ska försöka svara på dem efter helgen. Kör på ba'!

Kunde inte komma på vad jag skulle ta för bild. Så det fick bli en på en flygande val jag målade åt Patrik.
Inte mer med det.

Fräknarna.

Fick en fråga från signaturen "E" häromdagen: "Sminkar du över dina fräknar?"
Svar: Ja, jag gör det i den mån det går. Brukar försöka pudra över de ställen där det är som mest, där det liksom är mer fräknar än annat. Men nu då det har varit mörk vinter är de ju inte lika framtydande som på sommaren. Då kan det se ut såhär (bild från 2009) och då går de inte längre att sminka över.

Det där med eyelinern.

Det var någon som undrade hur jag målar min eyeliner, om jag hade några tips. Jag kanske har något tips, men jag måste göra er som undrar besvikna, för mest handlar det om att vara stadig på handen och det kommer om man övar. Jag har ju sminkat mig ungefär likadant sedan slutet av högstadiet, så jag har hunnit öva en hel del. Såhär alltså: rouge, ögonbrynspenna (annars är mina ögonbryn vita), mascara och eyeliner. På senare år har eyelinern blivit tjockare och tjockare. Nu tycker jag nästan inte att den kan bli för tjock.  


Jag har upptäckt under åren att min ögonform, lite sneda och lätt mandelformade, enligt min smak passar bäst i att ha en rak linje. Den böjs såklart då man tittar rakt fram sen (se bild 1 & 2).
Tips nummer ett är alltså att pröva sig fram vilken sorts böj man passar i. Om den ska vara smal eller tjock, om den ska slutta uppåt, gå rakt ut från franskanten eller gå ända ner i yttre ögonvrån innan den böjs.


Såhär knasig ser min eyeliner ut ibland då man blundar. Inte alls särskilt snygg...

...men när man tittar framåt så har den raka linjen förvandlats till en böj. Sim salabim!


Tips nummer två är att ha båda ögonen öppna då man målar. Jag har aldrig förstått varför man ska blunda med ögat man målar, då ser man ju inte hur linjen ser ut då man tittar sen. Den böjs olika beroende på om man blundar eller tittar rakt fram nämligen.

Tips nummer tre är att inte vara så himla noggrann i början. Jag smetar bara på och fixar till linjen då jag är nöjd med formen. Då går jag på med pennan i försiktiga drag och eventuellt en blöt tops om det blivit fel. Kör på ba!

Lite så.




Om medieprogrammet.

Det var någon som undrade om inte jag kunde berätta om varför jag ångrar att jag valde att gå medieprogrammet på gymnasiet. Det är klart att jag kan!

Jag vill vara tydlig med att jag egentligen inte ångrar medieprogrammet i sig, bara medieprogrammet i Piteå och Luleå. Det levde inte alls upp till mina förväntningar med stundtals oengagerade och dessutom okunniga lärare. Jag valde grafisk kommunikation till tvåan eftersom mönster, färg, form och text intresserar mig. Vi kunde få ut uppgifter där det stod att vi skulle göra ditten och datten i Photoshop och Illustrator, program som läraren inte själv behärskade som vi heller inte fick lära oss grunderna i ens en gång. Så allt jag kan i de programmen har jag provat mig fram till eller så har vi elever på grafiska suttit och lärt varandra. Det är sorgligt att det ska vara så. Jag har inget emot lärarna som personer, inget alls, men jag sakande en lärare som kunde visa mig hur man gjorde, som kunde inspirera och som man kunde bolla idéer med istället för att behöva googla det.

Jag känner nu i efterhand att bildestet eller samhällsprogrammet kunde gett mig mer, där finns kunskaper jag önskar att jag hade nu, om än jag tycker att mediekunskap borde vara ett obligatoriskt ämne i gymnasiet. Att kunna förstå och vara källkritisk (de flesta tycker säkert att de redan är det, men det finns så mycket mer att lära sig) är något som är superviktigt idag då vi nu mer än någonsin använder oss av media.

MP06 - Less is smalls



Svaren!

Vad kul att ni hade så många frågor! Jag har gjort mitt bästa för att svara ordentligt. Hoppas det lever upp till era förväntningar.


Anonym undrar: Vad kommer du ha för tema på din nästa söndagsmiddag?
Svar: Det blir barnkalas! Tårta, fiskdamm och serpentiner!


Minna undrar: Har du någon dold talang?
Svar: Jag vet inte... men en sak som jag brukar få höra att jag är bra på, som ni kanske inte vet, är imitationer och knäppa röster.


Anonym undrar: Har du gått upp i vikt?
Svar: Ja, det har jag absolut gjort (thank you for noticing, haha). Nej, nu ska jag inte vara sån. Som några av er vet så har jag ju ett hjärtfel och medicinen jag tar sedan två år tillbaka gör att jag gått upp i vikt. Men det är mest bra. Nu ligger mitt bmi inte längre på undervikt.



Tammil undrar: Har du några bloggfavoriter? (länka dom)
Svar: Mina bloggfavoriter står länkade i länklistan här till höger! Sen så läser jag ju massor av andra bloggar, men kanske inte så regelbundet som jag följer dem i länklistan. era bloggar kikar jag också in i om ni kommenterat med bloggadress, det är roligt tycker jag!
Men jag kan ju namedropa några (okej, två) superfavoriter:

SMASKIGT FAKTA



Lilla Lovis

Bilderna är tagna från respektive bloggar.



Min gode vän Donny.





Vad anser du om kärlek?
Svar: Ptja, vad finns det att anse om kärlek egentligen? Kärlek är en otroligt mäktig kraft som får oss att göra knäppa grejer, på gott och ont.



Är du religiös eller har du någon speciell livsfilosofi?
Svar: Jag är inte religiös, är född utanför den svenska kyrkan och planerar att fortsätta stå utanför den. Men jag tror ingen kan vara säker på om de alltid kommer vara troende/ icke troende.


Vilken/vilka är dina favoritserier?
Svar:

Freaks and Geeks.



Skins.



Twin Peaks.

För att nämna några.




Ellen undrar: vilken är din favoritsmak på te?
Svar: Jag är ju en sån där tråkig jävel som dricker Lipton Yellow Label. Det smakar ju te och inget annat tjafs!


gråter du ofta?
Svar: Ja, verkligen! Jag tar till lipen för de fånigaste saker. Men oftast gråter jag då orättvisan blir påtaglig. Då lyssnar jag på den här och gråter lite till. 


vilket är ditt roligaste klipp från youtube?
Svar:
 
Det roliga med denna är ju att den är på allvar.




Linnéa undrar: sminkar du dig varje dag? 
Svar:Nästan uteslutande varje dag. Jag tycker det är roligt.



om du blev tvungen att tatuera in någon text/rad/ord på din kropp, vad och vart?
Svar: Oj, är ju inget fan av texttatueringar men jag skulle nog, på allvar, tatuera in något Harry Potterrelaterat. Fast nej, det här med text är inte min grej. Dock kommer jag troligen att tatuera in tecknet för dödsrelikerna, ni vet triangeln med ett streck och en ring i mitten? Var vet jag ännu inte.


Elin undrar: Vad skrämmer dig?
Svar: Jag har ju diagnoserad fobi för fjärilar. Brukar annars googla bilder på valar, det får mitt hjärta att slå tvåtusen slag i minuten av skräckblandad förtjusning.
(här hade jag kunnat sätta in en bild, men jag vågar inte googla fram en bild på en fjäril och jag vågar inte ha en bild på en val sparad på datorn)



m. och Linnéa undrar: om du fick välja endast en låt som du fick lyssna på i resten av ditt liv, vilken skulle du välja?
Svar: Så himla svårt! Jag skulle nog välja något harmoniskt. Kanske en av mina absoluta favoriter; supersexiga I love you (me either) med Cat Power och Karen Elson, som är en cover på fanstastiska (och ännu sexigare) Je T'Aime Moi Non Plus med Serge Gainsbourg och Jane Birkin.





frida undrar: vilket är ditt absoluta drömresmål? 
Svar: New York, himla trist, men det känns ju som den mest magiska staden i världen. Vill äta kinamat ur riktiga hämtlådor, gå på MoMA, äta jordgubbar i Strawberry Fields och kolla på The New York Rangers. VILL!
På plats nummer två kommer Ryssland. Fast det var ju inte frågan.

Bilden är googlad.



nellie undrar: vad är dina favoriträtter/recept? pussss 
Svar: Jag kan äta pasta med tomatsås varje dag i veckan utan att bli less. Annars älskar jag kinesisk mat, stark gärna. Grönsaker i szechuansås kan vara det bästa i världen! Men jag går sällan efter recept. Tycker att det är alldeles för tråkigt, men om ni vill veta ungefär hur jag gör mat så lägger jag upp lite höftade recept i kategorin "Om vegetarisk mat".



Christopher undrar: Hur pratar du egentligen? Jag har kollat på dina bilder sedan typ... bilddagbokens tid, men har nog aldrig hört hur du pratar.
Svar:

Typiskt mig att svamla om massa trams och dessutom ha så himla lågt ljud. Mycket tänder också.



Alexandra undrar: Har du någon dröm du vill dela med dig av? Något du vill göra? Göra ett eget klädmärke, hoppa bungyjump, köpa ett hus, starta bageri? :)
Svar: Jag skulle vilja bli lärare. Hjälpa barn och ungdomar att nå sina mål känns som en så himla häftig grej. Sen så skulle jag vilja bygga mitt eget hus. Bestämma precis allt, allt, allt!



Maria undrar: Vad vill du göra i framtiden?
Svar: Gifta mig rikt och flytta till Hollywood. Nej, jag skulle vilja flytta till en stad där bussarna går hela nätterna och arbeta med något som känns viktigt.



Vilket är ditt absoluta drömjobb?
Svar: Scenograf/attributmakare eller lärare.




Märta undrar: vilket är det bästa resp. sämsta beslutet du tagit i ditt liv?
Svar: Så himla svårt! Bästa var nog att gå Helliden. Det fick mig att må så bra och tro mer på migsjälv. Jag lärde mig att lita på att jag faktiskt kan en hel del.

Älskade, älskade Helliden.


Det sämsta beslutet var nog att bleka mitt hår. Så himla ytlig grej, men nu är ju mitt hår hälften så tjockt som det en gång var och vill bara nötas av. Men jag rehabar det nu så gott jag kan, med Ericas hjälp förstås.

Fint men sönderblekt hår.




vad är bäst med helliden? 
Svar: De engagerade lärarna. Så himla kunniga och duktiga, jag är så himla tacksam för allt idébollande och stöd jag fått där.

Teckningsläraren Rikard släpper lös pappersrullen då vi gråter hejdå på avslutningen. 



Kajsa undrar: Hur fixar du ditt hår?
Svar: Jag brukar böja topparna lätt inåt med plattång, sen tuperar jag en lite bulle högst upp på huvudet som jag färster med två-tre hårklämmor. Sprayar. Klart!
Om jag sätter upp det så blir det oftast såhär nu då jag har långt hår, lite på sidan.




Var finner du inspiration till hur du ska klä dig?
Svar: Jag älskar sextiotalets mode, så mycket kommer ju därifrån. Strumpbyxor och korta a-linjeformade klänningar. Sen blandar jag gärna upp det med överdimensionerade rosetter, hjorthalsband och bälten. Den inspirationen kommer nog lite överallt ifrån. Man ser något fint här och där, så tar man det till sin stil.








Vilka är dina favorit affärer?
Svar: Jag handlar mest på Röda Korsets Kupan, mest för att jag är så himla snål. Sen så har jag hittat nästan uteslutande av mina favoritplagg där eller på annan billig second hand. Låter så himla pretto att bara handla second hand, men det är ju fasligt bra för miljön och billigt är det ju också! Då jag inte secondhandlar blir det nog mest bara från H&M och Asos.com. Bor ju i Norrbotten. Utbudet är inte så omfattande.



jens undrar: vad du gillar för killar?
Svar: Om man nu ska kategorisera så, så har jag ju en fäbless för lite töntiga killar. Inte såna som försöker "se nördiga ut", utan mer dem som faktiskt är lite töntiga på riktigt.



Anonym undrar: Vad gör du nu, studerar du eller jobbar du?
Svar: Just nu är jag arbetslös men har praktik på en mellan- och högstadieskola. Där provar jag på yrket som lärare och då har jag främst lektionerna SO och Bild för högstadiet samt, so/no, bild, svenska och engelska för mellanstadiet.



Pratar du norrländska?
Svar: Det gör jag. Man hör på en gång att jag kommer från Piteå, om man vet hur den dialekten låter. Kolla på klippet jag länkade tidigare i inlägget, om du vill höra.



Vill du flytta tillbaka till Göteborg? 
Svar: Mest av allt.



emma undrar:hur går det på praktikplatsen?
Svar: Det går jättebra! Jag trivs så himla bra med barnen! Det känns så himla roligt och givande, tackar som frågar!



Anonym undrar: Har du någon gång förälskat dig i en kompis pojkvän/f.d. pojkvän?
Svar: De två av mina närmare vänner som är intresserade av killar har inte haft några pojkvänner. Så nej.



Felicia undrar: Vad hände med Aron? Denna vackra skapelse från Värmland.
Svar: Aron och jag gjorde slut för mer än ett och ett halvt år sedan. Anledningen var att våra egna liv ville åt vitt skilda håll, och det skulle bli ännu svårare att hålla ihop trots än våra redan 120 mil. Men han är ju fortfarande en av mina närmare vänner, men det är synd att vi inte kan ses så mycket längre eftersom jag återigen bor i Piteå. Jag saknar alla de där rackarna jag lämnat i sydvästra delen av landet. 
Och som en lite notis på det hela; Aron är inte värmlänning utan kommer från Skövde, i Västergötland.



Jeskan "är tråkig och kommer inte på någon fråga, men vill tillägga":
Jag är tråkig och kommer inte på nån fråga.
Men jag kan gott säga att jag gillar din blogg. Du är knasig och inspirerande på ett väldigt bra sätt!



Jenny undrar (via mail): Tycker du att det är jobbigt att ha fräknar ibland?
Svar: Förr tyckte jag att det var pest. Tyckte det såg dumt ut. Man ville ju se slät och ren ut! Men nu tycker jag oftast att det är fint, men visst kan jag ibland bli less prickarna som täcker ansikte, axlar, armar och knän. Fast det som egentligen är det jobbigaste med fräknarna, tycker jag, är inte det estetiska utan det att man blir så himla känslig för solen. Jag bränner mig hemskt lätt. 

Den här bilden döpte jag 2009 (då den är tagen) till "fuljävlafräknar.jpg". Rart.




Maja undrar: Vad är din högsta önskan?
Svar: Jag tror att min högsta önskan är att vid slutet av mitt liv kunna känna att jag inte ångrar något.



Vad är ditt favoritgodis?
Svar: Djungelvrål.



Vem är den snyggaste mannen  respektive kvinnan i hela världen enligt dig?
Svar: Devendra Banhart samt Chan Marshall (Cat Power).


Devendra.



Chan.



emy undrar: Varför är du vegetarian? 
Svar: För att det finns oändligt fler anledningar idag att låta bli köttet än att äta det. Köttkonsumtion är varken logiskt eller etiskt försvarbart. Men det främsta argumentet som fick mig att låta bli att stoppa döda djur i munnen var världssvälten. Visste ni att fem gånger fler människor kan äta sig mätta om vi valde vegetarisk kost?



När började du måla och säljer du fortfarande tavlor? De är underbara!
Svar: Tack! Jag började måla då jag var sjutton, men jag målade aldrig särskilt mycket, tyckte inte att jag var särskilt bra på det. Tänkte dock ta upp det igen, och kanske då att jag säljer några alster för en billig peng.



anni undrar:  vilka festivaler du kommer besöka i sommar!Det vore ju rätt kul om vi liksom kunde ses lite eftersom vi inte setts på över ett år!
Svar: Åh, anni! Det hade varit så himla kul, men jag vet inte om jag ska på någon alls. Börjar känna mig lite för gammal för det, om sanningen ska fram. Jag orkar inte riktigt trettiogradigt varmt tältvin, ständig värme, dräggigt folk osv.

Knyckte bilden av Sylvia (den snygga tjejen i laxrosa som gapar där i mitten). Annars ser vi Millie brevid och mitt sönderblekta hår och Putikkas Gustav Vasa-frilla.




Amandra undrar: Vad heter den underbart fina röda hårfärg du har nu? 
Svar: Jag vet inte. Jag färgar det på salong, eftersom en av mina bästa vänner råkar vara en av Sveriges bästa frisörer (med pris och allt!). Tror hon blandar av olika saker, så tyvärr kan jag inte hjälpa dig där. Men om du vill att det ska bli rätt; gå till en frisör med en bild på någon fin färg så blir det bäst. Sen kan man ju aldrig garantera att det blir samma eftersom hår är så olika.



Har du någonsin övningskört i Älvsbyn? För några år sedan när jag upptäckte dina superfina bilder på bilddagboken, tyckte jag att jag såg dig i en övningskörningsbil när jag gick hem från skolan. Är det bara mitt huvud som spelade mig ett spratt månne? Detta måste ju låta insane alltså. Haha.
Svar: Det är så roligt att få svara ja på den här frågan! Så himla knäppt att du sett mig övningsköra! Det du såg var nog en rädd, platinablond tjej som egentligen bara ville åka hem och kasta körkortsboken i papperskorgen.




Harry James Potter (eller Johan) undrar: Vet ju hur stort Potter-fan du är, så jag tänkte höra med dig:

1. Vilken karaktär är din favorit blad de goda repektive onda?
Svar: Låt oss dela upp frågorna i 1 a och b!
1. a) God karaktär - Sirius eller Dumbledore. Kan inte bestämma mig. Älskar dem båda så mycket. Är ju också himla fäst vid Luna och Hermione.


    b) Ond karaktär - Väldigt hycklande av mig att svara Bellatrix då jag avskyr henne så för att hon dödade Sirius, men jag liksom älskar att hata henne.


2. Vem hade du helst velat vara ur serien?
Svar: Hermione Granger. Chefen.


3. Hoppas du på en åttonde bok?
Svar: Nej. Jag vill att slutet ska vara slutet. Bävar för att en åttonde bok skulle bli lika pinsam som epilogen i sjunde.

 
Zandra undrar: Om du fick lov att äta en sak resten av livet. vad skulle det vara? du får alltså inte välja en maträtt utan en sak. ;)
Svar: Efter noga funderingar svarar jag vindruvor.

Svaren.

Det var jätteroligt att ni hade så många frågor, hoppas mina svar är till belåtenhet!



Har du någon favoritfotograf?


Svar: Egentligen inte sådär på rak arm. Jag känner knappt till några fotografer alls om jag ska vara ärlig. Är inte så insatt i den svängen.




Vad inspireras du av när du fotar?

Svar: Jag inspireras av människor i allmänhet, i allt jag gör. Vare sig det är foto, text, teckning eller mönster så har jag oftats inspirerats av en särskild person, en mänsklig rörelse eller (kanske allra särskilt) människors beteende. Jag älskar porträttfoton, gärna på människor i en, för dem; naturlig miljö.

Folk på café.

En flicka som längtar efter godis.

Eller Roger då han funderar om han ska ta tag i bastueldandet.






Vad har du för favoritnamn på tjejer/killar?

Svar: Himla klurig fråga, men om jag ska välja ett från vardera kategori så väljer jag för kvällen Majken och Henry.




Hur lång är du och vad väger du?

Svar: Jag är 1,61 m och vad jag väger vet jag i ärlighetens namn inte. Jag har inte bott någonstans där det funnits en våg på ett år nu. Men jag väger garanterat mer nu än jag gjorde innan Helliden!

Inte särskilt lång.




Vart går man första gången man ska ut och klubba, och vad gör man när man väl är där?

Svar: Svår fråga, jag vet inte om du menar i Göteborg eller i allmänhet. Men jag tycker inte att det spelar någon större roll vart man går, det låter ju jättepretto, men faktiskt - det blir vad man gör det till. Jag bodde ju förr i en by utanför Piteå och den enda "klubb" vi kunde gå ut på då vi var arton år hette Pentryt (även kallad Pentan eller Rytet). Det var ett ställe med dålig musik, dyr öl, kitchiga tavlor med vattenfall som porlade, spegelväggar och äckliga toaletter, men jag har aldrig haft så roligt som på Pentan! Vi gick dit tio stycken åt gången och röjde på dansgolvet, skrek mot dj-båset att vi ville höra Håkan, skrek till Kom igen Lena då vi fick som vi ville sedan rumlade vi hem.





Vem bor du med nu?

Svar: Just nu bor jag med tre tjejer som jag egentligen inte känner mer än att vi nu är du med varandra eftersom vi bor ihop. Jag flyttade helt enkelt in här bara efter att vi träffats en gång för lägenhetsvisning.



Vad gör du i Göteborg, jobbar du?

Svar: Precis, jag jobbar som telefonförsäljare för ett företag som säljer pensionsförvaltning, med andra ord hjälper folk att få ordning och bra avkastning på sina pensionspengar. Jag trivs jättebra med det, kanske inte den roligaste av arbetsuppgifter alltid, men mina kollegor är så himla fina. Åh.




Vad har du under din persikofärgade monkiklänning? (den som är 100% polyester)

Svar: Jag har strumpbyxor och linne, ibland bara en trekantsbh. Det beror på hur varmt det är.






Vad hände med breven man skrev till dig?

Svar: Jag har fått mail om det av fler, tyvärr var det så att min förra postadress på internatet var lite opålitlig, post försvann. Det är mycket möjligt att ditt brev också gjorde det, såvida du inte är Amanda vars brev jag fick men hade sån prestationsångest över att svara på att det svaret ligger halvfärdigt någonstans i mina väskor.



Du hette väl Bergström förut? Är det officiellt bytt, eller är det bara en "grej"?

Svar: Det stämmer att jag förut hette Bergström, men det är definitivt inte bara en "grej" att det är bytt. Jag bytte till min mammas flicknamn av många anledningar, bland annat att jag känner mig mer som en Niemi än en Bergström, jag har alltid varit närmare min mammas släkt än pappas.




Jag undrar vad du har för hårfärg just nu för på vissa bilder har du ljust och på vissa rött ? Hur ofta färgar du håret ?

Svar: Jag har mörkt rött just nu, men inte så länge till. Jag har färgat det rätt mycket nu ett tag, det beror främst på att jag inte haft Erica, min kära frisör, till hands. Då testar jag saker vilket alltid, ALLTID leder till att jag också ångrar saker.
Just nu har jag lagt i en 7-77'a av märker Schwarzkopf. Tror jag.

Såhär ser det ut nu.

Såhär ska jag försöka få det att bli igen.




Vilken musik lyssnar du mest på (band och så..)?

Svar: Jag lyssnar på (som de flesta andra) väldigt varierat. Allt från skramlig blues med Son House till falsksjungande göteborgspop med Skansros och lugn indie med Devendra Banheart.
Men i överlag så har jag ju några eviga hjältar som ex Cat Power (bilden).
Jag kan göra som så att jag länkar er en liten (hmm) playlist där jag snor ihop lite av allt jag lyssnar på just nu, klicka bara på bilden!




Tycker du fortfarande att BD är lika bra?

Svar: Broder Daniel är ett band som betytt otroligt mycket för mig, det gör dem fortfarande. Kanske jag inte lyssnar lika besatt på dem nu, men jag lyssnar fortfarande och hänförs fortfarande över hur briljanta och träffande jag finner dem.



Hur många konserter/festivaler/spelningar har du varit på? Och vilken var bäst?

Svar: Jag har tappat räkningen på konserterna eftersom jag hunnit med en hel del på festivaler och så, men min topp tre lyder som följer:

1. Håkan Hellström 10/10 i Luleå. Publiken bytte plats med Håkan på scenen och jag spelade trummor med Finn. Håkan avslutade det hela med att stoppa mig innan vi gick ut och sa "Du, vad fint att se dig igen! Jättekul!" Jag dog lite.

2. Bob Hund, Emmaboda 2009.

3. Björk, Roskilde 2007. Färger och fyrverkerier, abstrakt dans och massor med flumm.


Håkankonserten. Man ser mig i röd mössa mot vitt hår. Fint som snus.





Vad händer i framtiden? Vad vill du allra helst jobba som/med?


Svar: Just nu ska jag bara jobba så att jag kan spara lite pengar så att jag kan resa och förhoppningsvis ha ett litet startkapital för framtida studier. Jag planerar på lång sikt att utbilda mig till attributmakare för teaterscen, det vill säga att man gör kulisser och all rekvisita för pjäser.




Vad händer i sommar?

Svar: I sommar vet jag inget annat än att jag ska jobba. Hade nästan dödat för att åka på festival, men som det ser ut nu ska jag jobba. Jag har inte riktigt råd att vara ledig. Så jobb mestadels.





Vad dricker/äter/har du på dig helst en fin sommardag?

Svar: En fin sommardag har jag nog helst på mig min gröna klänning med vid kjol som man inte svettas i, sen äter jag gärna pasta med tomatsås och dricker en kall öl till det, som de flesta andra dagar.




Skulle du kunna tänka dig att skänka mig lite av dina fräknar?

Svar: För ett par år sen hade jag nog svarat att du kunde ta rubbet, men jag har blivit snålare på senare år! Jag tycker om att se ut som "ett spräckligt frukostägg" som en fin person sa en gång till mig.





Vad är din favoritmat/film/tv-serie?

Svar: Favoritmat är nog pasta med tomatsås eller tomatsoppa.



Favoritfilm är Resan till Melonia.



Favoritserie på TV är Kobra.


Flight of the Conchords.


Eller allt med Fredrik Lindström.





Har du någon underlig talang eller så?

Svar: Faktiskt är jag ganska kass på det mesta. I högstadiet ägnade jag och min vän Jens många timmar åt att hitta något jag var bra på överhuvudtaget. Vi testade allt från skateboard till att formklippa buskar med häcksax, allt utan resultat. Jag kan är faktiskt mer värdelös än jag är bra. Jag kan inte sjunga, skjutsa på cykel, uttala "kronärtskocka", klippa mina egna naglar på högerhanden, ha ett plagg en hel dag utan att spilla på det, hoppa hopprep eller slicka mig på näsan.

Försök till att lära mig att skjutsa på cykel.





Om man vill stöta på dig ute på krogen i Göteborg, var ska man då leta sig?

Svar: Jag är rätt mycket på Sejdeln på andra långgatan. Annars har jag inte haft råd (eller vänner som vill variera sig) nog för att utforska Göteborgs uteliv.




What happens when he's your prince charming, but you're not his cinderella?

Svar: Ja, då är det bara att bita i det sura äpplet och inse att man inte kan få någon att bli kär i en om de inte har den minsta antydning till såna känslor för en. Jag tror på "glöm och gå vidare" även om det känns omöjligt då man är kär, men det bästa med det är ju att man kan bli kär i någon annan då!



Hur många länder har du varit i?

Svar: Tio, tror jag.
Finland (räknas ju knappt, men ändå), Danmark, Tyskland, Österrike, Schweiz, Italien, Turkiet (fjorton gånger, nej skojar inte), Cypern, Dominikanska Republiken och Thailand.





Vad äter du till frukost?

Svar: Jag äter kardemummaskorpor med mjukost och dricker Lipton Yellow Label. Näst intill alltid såvida det inte är bakvänd brinner på gång. Middag till frukost är det bästa som finns. Varför inte tortellini med tomatsås eller tacos till frukost?



Vad faller du för slags killar?

Svar: Jag faller för snälla och inte sällan blyga pojkar. Jag är inte mycket för bad boys. Alls. Nej, jag gillar pojkar som kan uttrycka sig och menar väl.

Ungefär som hussen till Pongo, han skulle kunna vara min typ.

Eller Meeks från Döda poeters sällskap.




Hur var du i högstadiet?

Svar: Jag hade aldrig smakat alkohol och spenderade helgerna i min bäste vän Jens källare där vi mest spelade TV-spel eller låg på golvet och pratade strunt. Precis samma som vi gjorde varje dag efter skolan. Jag gick i världens bästa klass där vi, trots varandras olikheter, tyckte om varandra. Jag själv hade nog, liksom flera andra, en rätt flamsig roll. Hade förbud mot att sitta med vissa eftersom det blev för mycket skratt och trams om vi satt tillsammans. Skötte mig annars bra, pluggade till prov och så men blev ibland utskickad för att jag pratade eller skrattade för högt. Fina tider.

Jag och Jens 2005. Åh, hjärta.

2005.





Hur blir man bra vän med sitt ex? Vet ju att du fortfarande brukar vara med både David och Aron, hur gör du det? Killarna jag varit ihop med kan jag knappt se igen utan att det är konstigt.

Svar: Jag skulle snarare vilja vända på frågan, hur blir ni ovänner? Jag har svårt att se hur jag skulle börja ogilla en person jag tyckt så mycket om. Även om jag inte alls är kär längre så tycker jag fortfarande om båda de nämnda pojkarna hemskt mycket, de är bland de roligaste jag känner. Aron är den jag sms'ar de sjukaste skämten till och David kan jag fortfarande prata med om vad som helst. Vi växte ju upp tillsammans kan man säga, från 16 till 18 år. Bra killar.

Jag tror det handlar om att man kommit över kärlekskänslorna och då inser man ju plötsligt att man ju faktiskt redan har en ny bästa kompis liksom.





Måste också fråga det där om exen. Är ni verkligen bra vänner än? Umgås och så.

Svar: Javisst, det är alldeles sant. Som jag skrev innan så har jag ju två av mina närmare vänner i dem. Aron var och hälsade på här för någon vecka sedan, sen umgicks vi på midsommar och David kommer hit i november för att se Håkan med mig. Så ja, haha, vi umgås än.





Har du någon annan tatuering än den på armen? Vill du ha fler?

Svar: Jag har än så länge bara den på armen men har en ny i åtanke som förhoppningsvis ska införskaffas till hösten i och med närmaste cash flow. Då blir det en tupp på baksidan av underarmen.




Har din tatuering någonsin hindrat dig från att få jobb någonstans?

Svar: Nej, aldrig har jag haft problem med den. Den är ju förvisso lätt att klä bort, men det är aldrig någon som ens nämnt den som ett problem.



Är du kär i någon just nu? I sådana fall; i vem?

Svar: Fint med semikolon där! Nej, kär skulle jag väl inte säga. Men det finns en person som då och då dykt upp bland sidorna i min dagbok.



Har du någonsin haft tandställning?

Svar: Nej, vi Pello-Niemis är kända för tre saker:
breda axlar, hög näsrygg och raka tänder, haha (helt sant).





Ses vi på Way Out West?

Svar: Klart vi gör!



Vilka festivaler har du varit på?

Svar: Roskilde 2007, Arvikafestivalen 2008-2009, Emmabodafestivalen 2008-2009 samt Trästocksfestivalen (fin video som Jenny knåpat ihop från 2009) 2006-2007-2008-2009 samt såklart vår egna stadsfestival Piteå Dansar och Ler som jag nog aldrig missat, annat än i år vilket är synd då Kent, The Sounds, Salem, Oskar Linnros mfl kommer.











Vad är du mest rädd för?

Svar: Jag har ju diagnoserad fobi för fjärilar, men mest rädd är jag nog ändå för ondska. Ren och skär illvilja skrämmer livet ur mig.




Vad är din naturliga hårfärg?

Svar: Jag är rödblond. Såhär såg en lätt blekt version av det ut då jag var 14/15 år.





Kan du inte ladda upp bilder på dig själv då du var liten?

Svar: Klart jag kan!






RSS 2.0