En uppdatering från Sverige.

Har inte bloggat på tusen himla år. Det har helt enkelt inte kännts så givande.
Just nu sitter jag hemma hos Erica där jag bor för tillfället. Är tillbaka i Sverige sen en månad. Min sista green card intervju har blivit försenad.

Såhär är det: i april blev jag godkänd. De har läst igenom vår ansökan och beslutade att vårt äktenskap är genuint och att jag har rätten till ett uppehållstillstånd. Hurra! De berättade att vi kunde räkna med att få komma på en sista intervju under sommaren, det skulle gå bra att boka in den i USA tillochmed. Den sista intervjun som bara är för att kolla att jag är jag. Att det är jag som skrivit ansökan, att jag kan svara på frågor om mig själv och om Thom. Det är allt. Men nu har den blivit uppskjuten. Vi vet inte var den ligger i processen, vi vet inte hur många som är på kö framför oss, vi vet inte varför det tar sån tid och vi vet just nu inte när vi får ses igen.
 
 
Denna visumprocess började för snart två år sen, då vi gifte oss. Då började vi att fylla i och beställa alla papper som skulle in. Nästan två år sen. Det har varit otroligt tungt att inte veta när vi äntligen ska få börja vårt riktiga liv tillsammans. Vårt liv där vi båda får vara i samma land och arbeta och leva tillsammans utan att den ena måste försörja den andra, där vi båda kan ha en meningsfull vardag. Det vet vi ännu inte.

Thom är kvar i Minneapolis, då hans svenska sambovisum gått ut. Han jobbar sedan i somras som bagare på ett tyskt bageri som mest gör kringlor. Det ligger vägg-i-vägg med bryggeriet där jag ska få börja jobba när jag väl får flytta tillbaka.
Fem kvarter därifrån har Thom fått flytta in i vår första amerikanska lägenhet. Mina kläder hänger i garderoben och min tandborste ligger i badrumsskåpet, men jag har ännu inte varit där.

Det känns så himla sorgligt. Jag hoppas att vi är återförenade till jul. Men jag tror inte det.
 
 
 
Den här bilden är från den 5'e september, kvällen innan jag skulle åka tillbaka till Sverige, och vi fick komma på smygöppningen av Evans bryggeri (där jag ska jobba sen). Saknar min amerikanska familj så himla mycket.
 

Kommentarer
Postat av: Frida

Åh, det låter fruktansvärt tärande! Hoppas det kommer igång snart så ni kan återförenas. Snart är den dumma processen historia ska du se.

2014-10-07 @ 15:03:23
URL: http://typfinasaker.tumblr.com
Postat av: hanna, förbanna

håller tummarna för att allt går snabbt och att ni snart får vara tillsammans <3

2014-10-07 @ 15:27:39
URL: http://hannaforbanna.blogspot.com/
Postat av: Emma

Gu så hemskt! Du har liksom ett liv i ett annat land som du inte får leva just nu... Kan bara föreställa mig hur frustrerande och ledsamt det måste vara. För både dig och Thom!
Hoppas att er väntan inte blir alltför lång och att ni kan hitta på fina saker att hålla humöret uppe med på varsit håll tills ni får träffa varann igen. (:

2014-10-07 @ 23:41:51
Postat av: clara

Skickar massor med styrkekramar, samt ett filmtips! Like crazy heter den, vet inte om du sett den redan. Handlar om en engelsk tjej och en amerikansk kille och deras väg till att få vara tillsammans. Sorglig och vacker film, tänkte direkt på den när jag läste det här inlägget. Inte så peppande dock, men ändå bra.

2014-10-08 @ 17:34:46
Postat av: Agnes

Åh. Fy farao vad jag känner för dig och för er! Hoppas att ni snart är återförenade och innan dess hoppas jag att du håller dig sysselsatt med bloggen, jag saknar nämligen dina fina inlägg! Tycker att du verkar vara helt fantastisk och det har jag tyckt i många år nu!

2014-10-09 @ 15:31:14
Postat av: Puttebrorsan!

<3

2014-10-10 @ 17:30:21
Postat av: josefin

Kul att du bloggar igen! har saknat det. hoppas verkligen att det löser sig med visum och green card och grejer.

2014-10-10 @ 18:22:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0