Thursday.


The Swedish stereotype.

Fann migsjälv i följande konversation med min nye bekantskap Max då vi möttes upp på Hoagies, ett grymt diner här i Hopkins.

Max: "I don't know that much about Swedes... on the other hand, it can't be too hard to pin you guys down, could it? Afterall you're barely as big as an American state!"

Julia: "Watch it!"

Max: "Hey, for all I know, all Minnesotan's are lumberjacks and everyone in California is a surfer dude who smokes weed. So what does a Swede like to do? Drink vodka, go crosscountry skiing, build furniture and make electro music?"

Julia: "Well... yeah."

Max: "I should be a psycologist. I just helped you find your identity, and that wasn't too hard, was it?"

Julia: "Oh, shut up."

Max: "If it makes you feel better, you don't look Swedish to me. You're way shorter and you don't really strike me as a blonde viking. Are you sure your Swedish? You look a little irish."

Julia: "Alright, now I'm really gonna have to kick your ass. Swedish style. Slam a vodka bottle in your face and then go plunder your house, rip out your carpet floors of witch I will make a bonfire to burn your mother for wichcraft and then I'll make myself a cup of coffee and have a cinnamon bun. A motherfuckin' fika!"

Max: "There's that Swedish spirit! Oh, and what the hell is ficka?"

Guy on a buffalo.

Min värdpappa, Gabe, brukar maila mig roliga länkar och diverse emellanåt (läs: typ hela tiden). Igår fick jag följande sms:
"hey nerd, check you email. right now. this can't wait."
Så när jag kollade i min mail så fanns denna fantastiska video länkad med tillägget: "My dad used to be this long-haired hippy. Sort of like this."

Dör. Vi loopade den här hela kvällen igår. Den blir tamigtusan bara roligare och roligare.


Tillflykt.

Efter en jättefin kväll i sällskap av min finaste värdfamilj som överraskade med pasta och lite X-Men (två av mina favoritgrejer liksom) så bestämde jag mig. USA, Minneapolis, Hopkins ska bli min tillflyktsort. Här ska allt vara normalt och inga hemskheter ska nå mig. Sånt kan jag ta med familj och vänner, hulkandes över Skype. Men inte här i Minneapolis. Inte här på bloggen heller. Det här ska också bli min tillflyktsort. Inget mer sorgligt som tynger. Här ska jag bara fortsätta med sånt som hör vardagen till. Allt det andra, förutom de tunga skorna. De lämnar jag någonannanstans. Punkt.
Men tack, tack för era fina kommentarer. Främlingar som drar en upp. Så mycket hade jag aldrig kunnat begära.

När det sjunkit in.

Med ögon som svämmar över varannan minut finner jag mig själv hukande över toaletten, redo att kräkas. Antagligen för att min kropp inte vet hur den annars ska reagera på allt sorgligt.
Hemma i Piteå rasar det.

Madison, Wisconsin part III.

På söndagen mötte vi upp med Salomon och Jen från kvällen innan. De ville äta brunch och sedan visa oss runt. Så himla trevligt, verkligen. Av respekt för bakisdagar så fotade jag inte någon av dem. Inte mina tyska flickor heller. Sånt sparar jag ju till mig och Erica.
Anyway, The State Capitol of Wisconsin.








Madison, Wisconsin part II.

På lördagkvällen hände massor med knäppa saker. Efter lite vin på hotellrummet, middag och en kanna öl på en restaurang så beslöt vi oss för att försöka hitta en klubb. Problemet var att två av de tyska tjejerna är under 21, vilket känns så himla gammalt för att få gå ut på krogen.
Trots dessa komplikationer så slutade kvällen ändå i följande checklista:

Åkt gul taxi [x]
Smitit in bakvägen på nattklubb (med hjälp av bösta grabbarna som ni kan se på bilden nedan) [x]
Blivit bjuden på massor med öl [x]
Blivit pussad på av Yo! Majesty [x]
Varit på hemmafest med öppen bar [x]
Träffat hur mycket nya fina människor som helst [x]

(Rahels bild. Jag lämnade kameran på hotellet)
Yours truly, Kim, Salomon, Aaron, Rahel och Theresa.

Tydligen så har jag anpassat mig så till mitt nya hem att jag skaffat mig en dialekt. Det hade jag ingen aning om föränn folk på festen frågade mig om jag var från Minnesota. "Oh, I think I detect a Minnesoootan! How's The Timberwolves doing?" (the Timberwolves är alltså "vårt" basketlag som är ungefär sämst i hela NBA).
Himla knäppt. Kanske ska börja slänga in lite "yah" när jag ändå är igång, yah? Minnesoooota.


Madison, Wisconsin part I.

Så, här kommer lite bilder från helgens roadtrip.
Vi körde iväg så tidigt att det knappt var morgon.

När vi kom fram till Madison visade det sig att deras collage football team, Wisconsin Badgers skulle spela mot South Dakota Cyotes.

Alla var klädda i lagets färger, rött och vitt. Vi passerade massor med sorority och fraternity houses.

Där man såklart beerpongade med röda plastmuggar! Åh.

Denna bild är tillägnad alla som varit på norrländska marknader: hur lik Vild-Hasse?!

Vi beslöt oss i varje fall för att köpa studentbiljetter till matchen. Pepp!

Så sprang laget in på planen och matchen kunde börja!

Ska jag vara ärlig så spelas det inte så mycket på en match, men en massa andra saker pågår konstant. Som orkester (här ser ni "orkesterveteranerna" som inte hade bandkostymer som det riktiga skolbandet), cheerleaders och såklart lagets maskot, Bucky the badger.

Bucky.

Mer pepp publik får man leta efter. Det fanns massor med sånger och ramsor som alla skrek hela tiden. Wisconsins publik är dock ökänd för att svära en hel del, vilket vi märkte. Tyckte synd om South Dakota som åkte på storstryk. Efter deras enda touch down så skrek alla "You still suck! You still suck! You still suck!" Stackars.

Och det var min första collage football game. Berättar mer imorgon om vad vi gjorde på lördagkväll och söndag.



Hepp!

När ni läser det här så sitter jag i en bil på väg till Madison, Wisconsin. Inte själv såklart, utan i sällskap av tre tyska damer vid namn Theresa, Kim och Rahel. Vi ska supa och slåss hela helgen. Skoja bara. Vi ska ju såklart dansa lite också. Ha det fint!

MINNESOTA <3

Amerikanska pojkar är extremt duktiga på smicker. I'm telling you! Hittils har jag nästan enbart stött på pojkar som håller upp dörren åt en, småpratar på bussen eller ger en komplimanger för söta fräknar. De är mästare på detta! Kanske är det en Minnesota-grej? Minnesotan's är kända i USA för att vara väldigt vänliga och välmenande människor, och det tycker jag verkligen märks. Både från män och kvinnor. Det går inte en dag utan att man får en komplimang av en främling, får en dörr öppnad, ett mynt upplockat eller en vänlig hand framsträckt då man kliver av en extra hög buss. Jisses. Jag är så oerhört imponerad av detta. Börjar känna mig som en kall svensk människa. Usch. Älskar, älskar, älskar Minnesota.

(förövrigt; har flyttat till USA's Norrbotten och älskar't)

Pumpkin Spice Latte

Ville bara säga att för er som bor i en stor stad där det kanske finns ett Starbuck's (antagligen bara Stockholm i Sverige, men ändå) - köp deras Pumpkin Spice Latte. Är ingen lattebrud annars, men [valfri svordom] vad god! Vill injicera. Nyss.
Fick dessvärre reda på att den kommer att försvinna till vintern eftersom den tydligen bara hör till Starbuck's höstmeny. Kommer gråta blod den dagen. Blod! Tårar av blod! Blod och pumpa.

Fridens. (köp den nu)

Har det oförskämt bra.

Min värdfamilj är så himla himla bra. Barnen har sån himla rolig fantasi och gillar att pyssla precis lika mycket som jag gör och min värdpappa Gabe är inte som någon vanlig "värdförälder" utan mer som en kompis jag kan hänga med. Idag fick jag följande mail:
"Hey I was wondering if you'd be interested in going to a happy hour tomorrow after work if I can get Colin from down the street to watch the kids for a little while? It could be fun just hangin', without the kids for a change, we deserve a break since we're so awesome all the other days of the week. Seriously, I'm tired of watching kids movies and if you are too, just tag along to happy hour. Have a good day, Jules!"

Annars då? Ikväll ska jag och Gunnar gå på bio och se Captain America. Man kan ju få betalt för långt mycket tråkigare saker, eller?

Känns som jag dragit stora vinstlotten i värdfamiljstombolan.

Roadtrips.

Två miniroadtrips inbokade inom kort. Först bär det av till Madison, Wisconsin och sedan blir det Duluth, Minnesota första helgen i oktober. Lake Superior (Duluth) ska visst vara som att åka ut till havet. Fy sjutton vad fint! Åker med några nya au pair-vänner. Det ska bli så himla kul!

Madison, WI.

Duluth, MN.


Måndag.

Det här har jag gjort idag.
Åkte till lekplatsen med Gunnar och Marley.


Cool kille.

Marley lekte att hon flydde en tornado. Ett återkommande tema.

Min väska och jag tittade mest på.

När jag kom hem hade jag fått post av min mamma. Hon hade skickat ett par Minttu-flaskor. Hurra!

Sen till det finaste: mina gamla elever som nu går i sexan (herregud, störst på skolan) hade skickat mig lite teckningar. Så himla fint! Hängde såklart upp dem på en gång.

Hår.

Nu ska jag berätta om mitt bästa köp på hela sommaren. Min nya värmeborste. Ni kanske har kollat på TV Shop någon gång då ni legat bakis en söndag och sett den? Den heter InStyler Deluxe i varje fall och har liksom en snurrande värmecylinder och en liten borste som man klämmer ihop. I och med att jag ju bor i USA nu så kunde jag köpa den för en mycket mindre peng, men fy sjutton så bra håret blir! Perfekta inåtböjningen. Åh. Som jag väntat.

Lördag.

Åker och umgås med finflickor i Uptown. Hepp!

Fredag II





Fredag.

Såhär har jag sett ut idag. Team Zissou Intern-tröja, röd kjol och mössa.


Stuff.

Lite av vad jag shoppat. Har i ärlighetens namn knappt handlat något. Än. Det mesta köpte jag på American Apperel och smyckena är från Forever 21, de har massor med fint plåtkrams för 3$, alltså ca 20kr.

Jag var såhär fab en kväll, iförd en tröja som inte är köpt på American Apperel, om ni trodde det. Hehu.

När kalla höstvindar blåser in över Minnesota kan man dricka varm choklad med regnbågsmarshmallows.

Förstår att ni är avundsjuka på mina tofflor. Godnatt.



Lite så.

MPLS.

Läser tidningar på biblioteket medan Marley leker.

Ibland måste man dock äte lite svenska grejer. Som till frukost. Wasaknäcke med cottage cheese, tomat, basilika, salt och peppar. Mums.

Blir jag less på att hänga hemma så kan man gå på bio för 2,50$. Man kan ta en öl eller två för samma pris innan också. Det är himla fint. Såg Horrible (terrible?) bosses, den var ganska kul. Jag gillar ju Jason Bateman.

Svar på frågor om au pair-livet.

Mitt internet är lite si och så för tillfället, så ni som ställt frågor; jag ber om ursäkt. Faktum är att jag försökt svara i kommentarfältet på några av era bloggar, vet inte hur framgångsrikt dock. Svårt det där att svara på en fråga, ska jag bara gå in på era bloggar och svara i första bästa inlägg? Känns oftast underligt.

Hursomhelst, det är många som undrar om det här med au pair och USA och hela den biten. Jag ska försklara.

Varför åkte du?
Jag var inställd på att börja utbilda mig till lärare då jag plötsligt fick kalla fötter. Att påbörja en fyra år lång utbildning nu kändes inte riktigt rätt för mig. Snubblade in på au pair-spåret efter att ha pratat en hel del med min fina vän Jenny som då var inne på slutet av sitt andra år i USA som au pair (vars au pair-liv i lyxiga Westport, New Jersey ni kan läsa om här).

Att få se USA från annat än turistperspektiv, lära sig språket och såklart arbeta med barn lockade mig till att söka.


Hur vågar man?
Det är så svårt att svara på då man är en sån person som snarare "inte vågar vara kvar". Jag är irriterande vetgirig och vill se allt jag kan, jag har heller inga problem att göra saker på egen hand. Efter gymnaset flyttade jag ju till Helliden, 120 mil söder om trygga Piteå och inte ångrade jag det! Visst kändes det ibland som att man missade så mycket då alla ens kompisar uppdaterade på facebook om någon knäpp fest de varit på eller så, men när man väl kom hem på loven och ville höra allt skvaller så fick man knappt höra något nytt. Livet hemma var precis som vanligt medan det kändes som jag hunnit med så otroligt mycket, utvecklats och träffat så mycket nya människor. Jag hade allt det i ryggsäcken, samtidigt som jag hade Piteå kvar. Verkligen som att äta kakan och ha den kvar.

Jag antar att vad jag försöker säga är att man inte ska vara rädd att våga göra något för sig själv. Man hinner med så mycket, träffa så mycket nya roliga människor, utvecklas, utmana sig själv och se så mycket nya platser. Och vet ni vad det bästa är? Ångrar man sig så finns ju alltid hemma kvar, var det än är, man kan alltid vända hem. Krisar det så åker man hem. Jag har gjort det. Om ni minns förra sommaren, då jag bodde i Göteborg; då jag storgråtande fick ringa pappa och be honom komma och hämta mig för att jag inte hade någonstans att bo längre då det var fyra dagar tills huset jaag bodde i skulle rivas. Då vände jag hem. Inte mer med det. Men jag vågade.




Hur söker man som au pair?
Jag reste via Cultural Care Au Pair, samma agentur som min vän Jenny. Det kändes tryggt att känna någon som åkt med samma som det fungerat bra för.

Jag rekomenderar verkligen CC. De har varit otroligt hjälpsamma (ibland lite för hjälpsamma, de skickar en massor med info). Det är mycket papper att fylla i, ni som vill söka; ni har en lång process framför er. Då är det bra att ha en agentur som guidar dig genom det. De skickar en alla papper man behöver för ambassadsbesök, hjälper en med sjukförsäkring, listar alla papper du behöver beställa såsom polisregisterutdrag, personbevis från skatteverket osv.
Bli inte rädd av allt jobb med papprena, det är värt det! När ni väl sitter på planet mot New York så kommer ni känna er så himla duktiga. Allt är fixat, ni är på väg, America fuck yeah, liksom.

Kan nog inte säga det här nog många gånger, sök via en agentur. Annars kanske ni hamnar hos några knäppisar. Med Cultural Care får du en lokal kontaktperson som du kan höra av dig till närsomhelst, de finns där för dig om någonting inte fungerar, via CC så skriver man också på ett kontrakt som helt enkelt ser till att du inte jobbar mer än du borde, att du får din lön i tid osv. Känns bra att någon övervakar det hela.

Jag varnar er dock, de fem dagarna ni kommer spendera på au pair-skolan kommer kännas dötråkiga och meningslösa, men för somliga är det nog nyttigt. Men var beredda på att ni bara kommer vilja träffa er värdfamilj. Men det är ändå en bra grej på det sättet att man får träffa andra au pairer som ska till samma ställe.


Hur väljen man familj?
Matchningen fungerar som så att du fyller i massa saker om dig själv först, vilken ålder på barn du kan tänka dig att arbeta med, vad du har för erfarenheter, om du kan bo i en familj som har djur, om du kan tänka dig att bo hos en familj av annan religion, etnicitet osv. Sen blir du matchad med olika familjer över hela USA. Bara en i taget dock, det är det svåra. Min första matchning kom dagen efter jag skickat in hela min ansökan och fått den godkänd.

Den första familjen ringde samma dag. Det kändes bra, men inte helt hundra, så jag tackade nej. Nästa matchning kom två dagar senare. De kände jag inte alls för, det klickade inte, men de bodde väldigt bra till. Jag är så himla glad att jag inte tackade ja bara för läget, var ni än hamnar i USA så kommer det att vara fruktansvärt ballt och bra, jag lovar. Nästa matchning kom dagen därpå, en familj med två riktigt små barn, som inte riktigt är min grej. Tackade nej för tredje gången och började få panik. Tänk om min bästa matchning varit min första?
Men sen kom min värdfamilj. Min värdpappa hade haft problem att få någon som tackat ja på grund av sin singelpappasituation, fånigt nog. Han hade egentligen redan tackat ja till en annan tjej (den enda som kunnat tänka sig att bo hos en singelpappa), men han bad att få en sista matchning eftersom han kände sig lite osäker. Den matchningen var jag. Det klickade på en gång, barnen var riktiga barn som fick leka och flamsa, Gabe och jag har samma sorts humor och det kändes inte alls svårt att prata med någon av dem. Vi bestämde att jag skulle komma hit i slutet av augusti.

En sak som är bra att tänka på är att vara så öppen för saker man bara kan. Jag trodde inte att jag skulle välja en familj med exempelvis en liten femåring (har ju bara jobbat med äldre barn), trodde inte att jag skulle hamna i Minnesota som känns som USA'a Norrbotten, men tänk så himla bra det blev för att jag var öppen för det! Jag vill inte bya min familj mot någon annan. 

Våga vara petig. Personlig kemi är det viktiga när man bestämmer sig för familjen, inte var de bor. Tro mig. Jag såg också till att ha mycket kontakt med familjen under sommaren, mestadels via mail. På det sättet kändes det inte lika läskigt att åka, eftersom det inte kändes som att jag skulle bo hos främlingar.


Vad är dina arbetsuppgifter?
Allt som rör barnen. Min familj är ovanligt slapp för att vara amerikansk, de flesta amerikanska barn har tusen aktiviteter som man som au pair skjutsar dem till och från. Mina barn utövar inga sporter, så jag hämtar dem från skolan och så hittar vi på något hemma. Många au pairer måste städa barnens rum, mina arbetsuppgifter kan istället vara att se till att barnen själva städar sina rum. Däremot tvättar jag deras kläder och fixar mat åt dem, men det är ju inte så jobbigt. Jag måste ju ändå tvätta mina egna kläder och äta något själv, så det kombinerar jag.

En vanlig dag för mig:

7.45 - Kliver upp och plockar fram kläder åt Marley (Gunnar klär sig själv), förbereder frukost, äter frukost, ser till att barnen har allt de behöver till skolan och att de har borstat tänderna och så.

9.00 - Går med barnen till busshållplatsen.

LEDIG

12.20 - Hämtar Marley från kindergarten, vi åker hem och leker något, jag fixar något enkelt till lunch åt oss, vi kanske far till biblioteket eller parken, läser en bok eller kollar på TV tillsammans. Ibland kollar Marley på TV eller leker själv medan jag sitter med datorn i köket eller tar hand om tvätten.

16.20 Hämtar Gunnar, hjälper honom med läxan, fixar något mellanmål åt barnen, sen hänger vi mest. Kollar på TV, bakar, spelar spel, åker och badar, tar med skateboarden till parken eller liknande.

18.20 - Min värdpappa, Gabe, kommer hem och jag är officiellt ledig.

Det är, som ni märker en väldigt slapp familj jag bor i, så det krävs inte allt för mycket av mig. Mest att jag är där så barnen får vara hemma och ha någon att umgås med.

Sååå himla slitsamt att få betalt för att sitta ute i solen och måla med vattenfärg och kritor...

Det var nog allt. Har ni fler frågor så kan ni ju alltid maila, julia.niemi@hotmail.com
Fridens!

Här är det fortfarande sommar, så ni vet.


Ska jag vara ärlig så längtar jag efter höst och lager på lager istället för shorts.


Slacks.

Vet, ni får bara se cambilder på mig i pyamas eller bilder från instagram, men jag har inte riktigt orkat släpa med mig kameran på senaste. Ändring ska ske! Men tills vidare så får ni här ett nytt och fräscht pyamascaminlägg följt av morgondagens instagram! Enjoy!

Hopkins motsvarighet till Röda Korsets Kupan har levererat sovtröjor som denna. Minnesota Hockey tee, size XL. En bäver tryckt på gråmelerad t-shirt, mjukt nött till perfektion. 2$

Simon the siames, min stalker, sover i min säng som vanligt.

Puss. Det var allt för idag. Så. Jävla. Intressant.

Godnatt.

Barbesök följt av bio. Hemma i god tid för att ta en öl och kolla på Arrested Development via Netflix.

På senaste...

Lite bilder från instagram (jag vet, spammar).

Lake Minnetonka.

Min allra första peanutbutter and jelly sandwich.

Gunnar tog en bild på mig och Marley. Det ser ut som jag har olika form på ögonen. Antar att det är rörelseoskärpa. Eller så har jag blivit knäpp.

Uptown, bästa området i Minneapolis. Mycket oinspirerande bild dock.

Somliga har haft sin allra första skoldag. Spännande.

Fortune cookies har blivit vardagsmat.

Vi har bakat cupcakes.

G-man.

Marley.

Första försöket.

Lyckades få en biljett på tredje parkett till Bon Iver trots att det varit slutsålt i veckor. Sug på den!

Vågar påstå att det är den bästa spelning jag varit på. Ljudet var fantastiskt på teatern och jag har sällan sett en så genomarbetad show. Åh. Fyfanfyfanfyfan. Kan bli religiös för mindre alltså.

Minnesotans' är så himla trevliga och småpratar gärna. Fick en ny vän att hänga med på väg hem från konserten, Alex. Det visade sig att vi bor i ungefär samma område. Himla kul! Såhär flott är förresten stan på kvällen. Åh.

För er som vill följa min instagram så är det julianiemi ni ska söka efter. Fridens!

Söndag.

Vi beslöt oss för att söndagen var en perfekt utflyktsdag så vi packade en liten picknick med peanutbutter and jelly sandwiches, läsk åt barnen, öl åt mig och Gabe, lite vindruvor och chips och drog iväg till en sjö. Minnesota kallas för State of 10 000 lakes, så att hitta en bra utflyktsplats är inga problem.

Värdfamiljen.

Det var verkligen perfekt väder. Inte för varmt för en gångs skull. Jag kunde ha på mig långärmat för första gången sen jag kom hit. Som jag längtat! Jag ogillar bar hud.

Väl hemma hjälpte jag Marley att göra en kaninmask.

Men hon ville inte att jag skulle klippa hål för ögonen, då det skulle förstöra kaninens ansikte. "I don't mind if I bump into things."

Efter middagen som intogs framför TV:n (av uppenbara skäl, USA) så fick vi fortune cookies. Gunnars fortune löd: Romance is approaching in the nearest future. When you at least expect it. Han blev väldigt glad över detta.
"Am I gonna get a girlfriend soon? I want a redhaired girlfirend, just like Jules. I mean, Julia is the prettiest girl I know, but I guess there are some kind of pretty girls at school too..."
Alltså, jag dör. Han kommer bli en hjärtekrossare utan dess like.

Sen kliade han sönder ett myggbett och ville att jag skulle fota blodet på hans fingrar. Sånt är ju onekligen spännande.

Marley.

Gun.

Sen halvsov vi allihopa till film resten av kvällen. Tycker verkligen så himla mycket om min värdfamilj och Minnesota. Hoppas ni har det fint hemma i Sverige!
Fridens liljor.


Minneapolis.

Idag tog jag bussen downtown. Inte mer med det.

Fredagen i bilder.

Fredagen var en lugn dag. Barnen byggde lego.

Gunnar gav Marley en legobåt. "You can keep it forever if you want to." Båten, som var en jazzklubb förövrigt, skulle såklart genast sjösättas.

Sen var det dags för städning. På fredagar ska barnen hjälpas åt att plocka i huset. Mitt jobb är att se till att de gör det. Denna fredag gick det strålande utan gnäll, hoppas trenden håller i sig.

Vi beslöt oss för att gå till lekplatsen på eftermiddagen. Gunnar är en ung man med mycket visioner, här har han stannat upp plötsligt för lite dagdrömmeri. Han gör så en hel del.

Sen hjälpte jag honom att fota Lizard i olika coola poser.


Medan Marley fiskade. Hon fick en lax och en sjöjungfru.

Onsdag.

Här kommer lite bilder från onsdagen.

Marley ritade på uteplatsen. "Rainbows are always happy." berättade hon och ritade en liten glad lila mun mellan ögonen ovanför regnbågen.

Gunnar satt brevid mig och berättade om tornados. Det är det bästa han vet.

Marley.


Ska man vara konstnär så får man inte vara rädd att få skit under naglarna. Att få in henne i huset utan att smutsa ner heltäckningsmattorna var däremot ett större projekt för min del.


Gunnar.

Det här skulle kunna vara ungefär tjugo sekunder innan bråk, skrik och gråt. Men jag hade tur den här gången. Annars ett klassiskt illavarslande scenario.


Fredagsöl och Milkdudsmiddag.


Lyssnar på musik, dricker öl och slöar i källaren hela kvällen.

Fredag.

Har inte kunnat sitta vid datorn knappt alls, men jag lovar att bilder kommer snart, för nu är det helg!
Barnen har skött sig ypperligt nu två dagar i rad. Inget tjafs, inga slagsmål, inget gnäll. Tusen poäng! Min sjuåring lärde sig rätt snabbt att jag inte kan provoceras, så han har helt gett upp det. Skönt.
Idag har vi hjälpts åt att städa rummen, varit i parken och byggt lego. Värdpappan kom hem tidigt och vi har kollat på film allihopa på eftermiddagen.
Som sagt så kommer bilder under helgen. Nu vet ni att jag lever!

Vi firar helg och löning med denna:

Dolla dolla bill y'all.

Hård dag.

Det knackade på dörren till mitt rum, när jag öppnade var ingen där. På golvet fanns däremot en liten lapp "Förlat Julia sometimes i can be a bit of a jerk im sory / Gunnar". Brevid lappen stod en kall öl från kylen.

RSS 2.0