Halloween.

Barnen bestämde att jag skulle vara en katt. Inte så himla kul kanske, men här lever vi i en demokrati!

Sämst.

Jaha, här försöker man se lite farlig/tuff/cool ut men inte ens det kan jag få. Istället nyser jag och tittar upp ynkligt precis då webcamen laggar fast. Och detta ska alltså föreställa en uppdatering på mitt liv? Ja. I guess.

(Jajajaja, jag ska börja ta med kameran. Snart.)

Erica.

Erica är så jävla rolig. Kissar på mig nästan. Nu är ju det det här himla internt och så, men jag måste lägga upp de här bilderna. Erica har klätt ut sig till vår husgud Viktor Klimenko för halloween. Dör.


Halloween with Steve Zissou.

Eftersom halloween är hur stort som helst här så blir det ju såklart fest i temat denna helg. Jag är inte så mycket för alla dessa "slutty nurse"-kostymer och liknande, så jag har ordnat mig något annat. Tråkigt bara att i stort sett ingen som ska vara på samma fest som mig ikväll kommer förstå min utklädnad. Tror inte att en enda kommer göra det faktiskt. Synd. Här kommer i varje fall en lettråd, eller ja, inte så mycket till lettråd eftersom det inte är så svårt att gissa nu.

MPLS, Phantogram, Prince.

Okej. Jag vill aldrig hem. Den här stan är mitt nya hem.
Ikväll har jag druckit öl och sett Phantogram på First Ave, och gissa vem mer jag såg? Prince! Så himla underligt och grymt att se honom inne på First Ave (som är med i Purple Rain) i hans hemstad. Så himla surrealistiskt. Såklart hittade jag även nya trevliga amerikaner som ville byta nummer och ses igen. Det har blivit vardag. Hur ofta händer det i Sverige ens? Nej just det, heja the midwest.

Au pair-livet via instragram.

Ja, då kollar vi igen då!
Blå cape då det är kallare ute.

Såna här röror städar jag upp dagligen. Men det gör jag så gärna. Hellre att barnen pysslar än att de bråkar eller bara sitter framför TV'n, och vilka fina pyssel de gör sen! Åh. Måste visa lite snart.

Barnen har just börjat Kung-Fu. Spännande.

Lite knäpp bild på Marley som precis ska blinka, men ja, man får passa på att ta en bild då de är såhär rara.

Sten, sax, påse!

Vi älskar spöket på kvällarna. Särskilt genom mobilkameran.

Varje dag ungefär så har vi tea party. En av de slappare lekarna. Att sitta och "ooa" åt diverse osynliga bakverk är ju faktiskt inte allt för ansträngande. Annat är det med alien hide and seek som vi uppfunnit. Mer om det en annan gång.

Sötaste. Dör.

Ibland har barnen sovmorgon. Då latar vi oss framför Tintin.

Minnesota Children's museum.

Minnesota children's museum. Jag blev också målad i ansiktet.

Det här är min värdpappa Gabe. Här har han hittat en perfekt matchande mustasch av sånt där "hår" från majskolvar. "Jules, check out my mustasch, no wait; my arm pit hair, no, no my seventies sideburns!"

Eftersom de flesta au pairer är under 21 år så är det mer sällsynt att vara på en bar tillsammans. Istället hemmafestas det en del, men man kan ju alltid gå till restauranger istället. Här är en kass bild från då jag, Oskar, Ida, Lou och Dave var på Chino Latino som är så jävla grymt.

Här står jag i mitt badrum och övar smilbanden.

Jag hade förvandlat en värdelös hårdag till en helt-okej-hårdag.

Downtown.


Det var allt. Inte så mycket fräsigt va? Men denna veckan har varit himlans busy. Det är ett väldigt bra engelskt ord tycker jag. Busy. Det beskriver det hela bättre än de svenska motsvarigheterna.

(HP. Always.)


Friday II

<3




Friday I

På fredagen tog jag Marley och Gunnar till Minnesota Children's Museum.







Bra.


USA, kapitalismens högborg. Men, vafan!

Materiell lycka är då man inser att de fått in veganska Dr Martens i lila. Materiell lycka är då man inser att eftersom man befinner sig i USA där dollarn är låg och man dessutom råkar bo i en delstat utan moms på kläder kan skaffa sig dessa för ca femhundringen. Materiell olycka är då jag måste vänta ett tag eftersom de inte hade de i små storlekar. Men snart, för jag har fått dem beställda till min lokala butik här i MPLS.
H- to the - URRA!

Minnesota nice del... 1000?

Som jag alltid berättar åt precis alla; säga vad man vill om amerikaner, men vänligare människor har jag banne mig aldrig träffat. Överallt finns en vänlig själ. Jag lovar!
Idag har jag exempelvis varit på posten bara för att Charlie, som sitter i kassan, hade lovat att ta med sig sitt recept på pumpkin spice cheesecake åt mig. Det var nämligen så att jag häromdagen skulle posta ett brev innehållandes en påse av just pumpkin pie spice då han satt i kassan (han har hittils hjälpt mig med samtliga postärenden). Hela brevet doftade och vi började prata om denna drog, som denna pumpakrydda är för många av oss. Han erbjöd sig då att ta med receptet på sin alldeles egna version av pumpkin spice cheesecake. "Just come by tomorrow or whenever you have time. I'll save it right here for you!" Hur snällt?
Åh. Minnesotafolk alltså.
Fast Marley var lite irriterad, hon är less på att jag alltid stannar och pratar med någon "How come you always know everyone everywhere we go? And you haven't even lived here that long!"
Ptja, vad ska man säga? Kanske är Minnesotan+Norrbottning en bra kombination?


Det här  är vad man får om man googlar på Minnesota. Fint. Hmm...
(präcis som he jär borta norrbott'n!)

Erku Lolstar och Party Sundin.

Det finns två personer jag alltid saknar lite mer än alla andra. Jag tror ni kan gissa vilka.
























hjärta.

Narcissism och musik i massor.

Måste visa er mitt senaste fynd! Perfekt för en narcissist med en fäbless för spellistor (jag, jag, jag).

En bok på 68 sidor som bara är till för att skriva ner personliga spellistor eller något om musikupplevelser. Åh, hur kul som helst! Har bara börjat lite smått på ett par stycken. Vi kan kolla lite hur det kan se ut i den här boken.

Boken har fina illustrationer också. Som här "Music for your funeral".

Superhemliga listor.

Guitar heroes.

Listor som kräver lite fundering.

Best acoustic songs.

Och listor som får det att pirra i hela kroppen.

Något som var lite läskigt med den dock var att de exempel som författaren skrivit om varje ämne nästan alltid fanns med på mina listor. Dessutom har vi så lik handstil att jag ibland kände att jag var tvungen att skriva på ett annat sätt, knixa till bokstäverna, göra de bredare eller något. Jag kände mig klonad.
Men om ni hittar den här boken i Sverige så köp den! Lite för kul, helt enkelt.

Söndag II

I fredags så tog Gabe ledigt under förmiddagen för att vi skulle fixa lite viktiga saker, så som social security number. När vi var klara med det så tyckte han att han kunde ta en extra timme ledigt så vi kunde fara och kolla på skivor tillsammans. Hur bra värdpappa har jag egentligen?
Vi åkte till den bästa butiken i hela Minneapolis (om ni frågar mig). De har en massa vinylskivor, böcker, posters och knäppa "livsnödvändiga" saker. Just då handlade jag inget, men jag åkte dit under söndagen och införskaffade två posers att hänga i mitt rum.
Ovanför sängen hängde jag Starry night av Van Gogh (fast det ser ni ju).

Ovanför min lilla bokhylla hängde jag The great wave of Kanagawa av Hokusai. Blev himlans nöjd.

Nu ser det mer Julianskt ut här nere. Jag köpte förövrigt en vinyl också. The Velvet Underground & Nico.

Söndag.

Jag är sämst. Ska aldrig någonsin mer skriva att jag ska ta med mig kameran, för då händer det inte. Som nu. Har inte rört kameran på hela helgen. Har inte ens fotat med min telefon på något roligt. Antar att man glömmer bort sånt då det är just så, roligt.

Fredag.

Åker på hemmafest. Ses!


Torsdag.

Vad jag är glad över mina nya fina vänner jag fått här! Så himla knäpp tanke att om jag inte åkt hit hade jag aldrig träffat dem. Max, Alex, Chris, Salomon, Aaron mfl. Jag är glad att jag inte fastnat i att bara umgås med andra au pairer utan vidgat min umgängeskrets och faktiskt mest umgås med amerikaner. De är inte särskilt svåra att hitta faktiskt. De söker upp en. Småpratar på bussen eller sitter brevid en på en konsert. Älskar dessa Minnesota- och Wisconsingrabbar jag blivit vän med.
Ska försöka orka släpa med kameran till helgen så ni också får se hur de ser ut. Det är bara så att jag mest haft små väskor på helgerna då det vankats mer krog än "släpa-på klumpiga-väskor-evenemang". Men kanske till helgen. Lovar inget dock.
Men ja, antar att allt jag ville säga är att jag är så himla glad att jag bestämde mig för att komma hit. Alla fina människor jag mött som jag annars aldrig träffat. Hemska tanke. Jag är så jäkla tacksam.


Stockholm.

Så. Jäkla. Bra.

Instagram II

Piña Colada-smoothie på The Cafeteria i Uptown. Brunch är helgens höjdpunkt. När man dessutom kan bli lite salongsberusad redan klockan ett på dagen för att det just är helg.

Blåbärspannkakor också. Skarevasåskareva.

I Hopkins gillar man att använda sina skyltar att skriva allt

Två likadana mexare på metrotåget. Dålig bild men... !

MPLS.

Barnenes tankar, liksom mina, snurrar just nu bara runt monster, pumpor och mumier. Som här nedan.

Instagram I

Och så lite från mobilen som vanligt. Denna gång i två delar! Varför? Jo, för att jag tyckte att det var hemskt irriterande att blanda bilder med ram med bilder utan. har gjort det några gånger, men det är inte värt det. Det gör mig tokig.

Har ju glömt att visa er ordentligt. Jag och Marley (läs: jag, mest jag) tillverkade en sänghimmel åt henne för ett par veckor sen. Är man en prinsessa så är man, liksom.

tycker så himla mycket om min värdfamilj. När andra familjer i matchningsprocessen hade massor med frågor och var misstänksamma mot det faktum att jag är vegetarian så sa min värdpappa: "When you're with the kids, you're the boss. If you're not comfortable with cooking meat then don't. Just cook stuff you like." Så barnen är numera halvvegetarianer. Såhär kan lunch för Marley se ut. Vegnuggets, spenat och tomater. Andra favoriter är tomatsoppa, spaghetti och tomatsås samt majskolvar.

Såhär ser spöket ut från en bättre vinkel.

Mer spindelväv. Försöker övertala Gunnar att tejpa fast små vampyrtänder på sitt porträtt, men han är tveksam då han är mycket nöjd med sitt foto, trots att det bara är tillfälligt. Jag ska jobba mer på det.

Vi har haft storm! För andra gången sen jag kom hit har det regnat. Och som det regnade! Då jag skulle hämta M igår från bussen så blixtrade det minst var femte sekund och hela bilen skakade, och jag lovar er, jag kör en stor amerikansk bil. Bara att det är så mörkt visar hur läskigt väder det var, bilden är tagen klockan tolv på dagen.

Men sen kom solen fram igen.

Tada!

JAg och M bakade kakor. Hon såg till att den största sparades åt Gabe.

Här är jag. Hej, hej. Supertrött efter en lång dag.

Sista bilden får bli på mina nya sextiotalsfina byxor.

For a sinner on the go.

Jag har en komplicerad relation till en hel del saker. Som lypsyl. Detta är något som min värdpappa Gabe finner väldigt underhållande sedan vi hade den här konversationen för ett par veckor sedan (citerar banne mig nästan ordagrant):

Julia: "It's just like... you know when you pass someone on the sidewalk and you have to press your lips together really hard so that the other person's smell won't get stuck on your chap stick?"
Gabe: "No, Julia, I don't know. You freak."

Det har lett till en hel massa internskämt och andra bekännelser om tvångstankar och diverse. (jag är inte det enda psykfallet i den här familjen, just sayin') Så idag när Gabe kom hem från jobbet fick jag det här kastat i bakhuvudet då jag satt i soffan och kollade på TV. Cheap Red Wine Flavor också. Bästa!

1. Engage stick
2. Blow head
3. Reflect upon wrong-doing
4. Anoint thy lips with blessed balm
5. Rub lips together to boost powerful sin-puring action
6. Raise head and go forth cleansed from sin and ready to do-it-again

Modig.

Om det är något jag får höra ofta härborta så är det om hur modig jag är. Att jag är modig som flyttar till ett land jag aldrig varit i, modig som flyttar till en plats där jag inte känner någon, modig som kommer hit och fortsätter vara precis som jag är, modig som klär mig hur jag vill, modig som inte är rädd för att prata och umgås med folk trots att engelska inte är mitt modersmål, modig som hoppar in i en bil och kör iväg på motorvägar i ett främmande land, modig som faktiskt packat en väska och åkt.
Det är inget jag reflekterat över, men jag antar att jag kanske är det. Modig.

Pumpkin patch.

Idag har vi också varit och valt ut några småpumpor för att stilla längtan efter den 31'a.





Älskar, älskar, älskar Halloween här borta.

Halloweenförberedelser.

Den dåliga uppdaterinegn beror helt enkelt på brist av händelser. Hela förra veckan var Gunnar nämligen sjuk, så jag lämnade knappt huset alls då jag själv åkte på en släng av feber. Under helgen var jag dock bara lat och lät bli att kånka med kameran. Illa. Särskilt då jag och Silvia fann oss själva på en takrestaurang med utsikt över Minneapolis fina, fina skyline. Illa av mig. Nästa gång!

Hursomhelst, det här har vi grejat med idag.
Jag har klippt ut massor med fladdermöss som vi fäst på fönstrena.

Mitt och Marleys läskiga spöke som vi tillverkade igår fick hänga ovanför TV'n.
(är förövrigt otroligt less på Jimmy Neutron, M älskar det)

Vi har klätt in huset i spindelväv. Såväl inne som ute.

En giftspindel sitter i ett av näten inne. Läskig!

Vi ballade ur lite och klädde in precis hela vardagsrummet i spindelväv. Mer om det senare, okej?

Marley och Gunnar.

Såhär kan man spendera en tjugotregradig varm fredagseftermiddag i oktober.











Finaste ungarna.

Bekännelse.

Idag gick jag inte på yogalektion för att jag hade en för bra hårdag för att duscha bort den.
Så. Jävla. Lejd*.



* lejd - Piteåuttryck, kan översättas till ett sorts samilngsord för ful, konstig, irriterande, dålig eller andra valfria nedlåtande adjektiv i samma genre.


Going the extra mile.

"Thank god you're here."
Förbannat fint att vara behövd ibland. Att det gör vardagen så mycket lättare för någon då man ställer upp. Tar den där extra diskmaskinen eller städar upp i köket någon gång. Bara en sån liten grej.
Tänk på det, ni som är sugna på att åka som au pairer. Det handlar om att ge och ta. Även om det inte hör till ens "arbetsuppgifter", vissa saker kan man göra för att man bryr sig. För att man är en del av familjen. Och vad som gör det hela så himla värt det är då man vet att man är uppskattad för det. Jag fick ett sms på kvällen från min värdpappa med de orden. Thank god you're here.
Jag är också så himla glad att jag är här, ska ni veta.


Strawberry blonde.

Nu ska jag berätta en knäpp grej! Förra helgen var jag och bättrade på min hårfärg. Som en del av er minns så har jag ju haft såhär vitt hår:

Det gör att mina toppar fortfarande inte riktigt vill ta åt sig färg ordentligt, och måste bättras på då och då.

Hursomhelst så begav jag mig uptown till en salong för att bättra på den rödblonda färg som Erica blandat till. Förstår ni hur läskigt det var? Har ju lämnat mitt hår till Erica de närmaste åren, förutom de gånger jag gjort misstag hemma, som hon fått rätta till.
Anyway.  Plötsligt fann jag mig själv sittande med sju/åtta frisörer runt mitt huvud för att de ville inspektera min, tydligen, underbara hårfärg. All cred till Erica såklart. Hon hade lagt in en rosa underton i mitt hår senast (inte mycket eller så, det ger bara en fin nyans), och detta blev de helt galna i härborta i Minneapolis.

"That is so unusual, yet gorgeous! Where did you get this done?"
"Uhm... Sweden."
"Damn, those Swedes are so trendy it hurts."

I vilket fall som helst så efter mycket om och men så lyckades de tillslut mecka fram rätt färg. Den blev exakt som innan (tack och lov) och de blev så himla nöjda. Det sprangs fram och tillbaka runt mig hela tiden. Alla tycktes vilja kamma igenom och glo på mitt hår. Inte för att jag klagar, det var trevligt att få lite "oh" och "ah" om sig.

Det hela slutade i att de sparade det exakta receptet på färgen och fotade av mig en hel massa. Färgen döpte de till "Julia - Swedish Strawberry Blonde". Väldigt smickrande! Så om ni någonsin befinner er i Minnapolis, Uptown och känner för att skaffa min hårfärg så vet ni att det går. Exakt och precis min hårfärg. Knäppt va?

Swedish strawberry blonde, I guess.

Instagram, ni vet.

Vi kollar lite ur mobilarkivet från senaste tiden.

Mat och öl. Inte mer med det.

Jag och min vän Silvia for och kollade in Girls då de spelade på First Ave, downtown. Som förband var ett några killar som spelade skramlig indierock och vars frontfigur (ja, figur) hade kalsonger, mask och kort skinnjacka. Jag blev lite kär i honom.

Mer musik! I ett gathörn hade några grabbar ställt upp sina instrument och spelade hjärtskärande, falsksjungande pop. På nästan svenskt manér. Ska det vara såhär varje lördagkväll så vill jag aldrig åka hem.

Åter till vardag. Till frukost brukar jag äta det här. Omelett med tomat, spenat (om än det precis tog slut just till den här), basilika, svartpeppar och ost.

Downtown MPLS.

En dag lade jag lite extra svart runt ögonen och såg plötsligt livsfarlig ut.

Den här veckan har vi haft trettio grader minst, hela tiden. Inte Farenheit då, såklart. Det hade varit ruggigt kallt. Hursomhelst så har vi haft lite otur med feber (både jag och Gunnar) just denna veckan, men idag var Gabe hemma så jag och Marley kunde åka till Shady Oak Beach och hänga. Skönt att slippa de där grabbarna en stund, tyckte Marley. Visst, för all del.

Förresten, tack för alla fina kommentarer ni slänger in emellanåt. Fy sjutton vad glad jag blir! Det känns så fint att ha er kvar trots att jag flyttat så långt bort från alla, och allt jag känner. Tack, det värmer bättre än höstsolen.

Oktober.

Sextiotalsperiod. Man har såna ibland.


Fredag II





Fredag I








Mister, visa mig den maximala hastigheten!

Idag saknar jag alla mina vänner som just nu är utspridda över hela Sverige.
Då alla är hemma, som runt skollov och så, då kan det se ut såhär.

Vill bara härja med krigarna från good ol' P-town. I P-town.


På senaste.

Annars då?
Det har blivit höst. Hösten här är så förbannat mycket finare än hemma i Norrbotten.

Har köpt en sjujäkla cape alltså. Vill bara att det ska bli vinter nu (tar tillbaka det, men åååååh då jag får använda capen!). Blå ylle med svart fuskpälskrage. Åh, åh, åh!

Varit på bio. Som vanligt. Har jag inget bättre för mig en vardagkväll traskar jag ner till biografen ett par kvarter bort och har mig ett helkvällsnöje för under 30 kr.

Jag och Marley har gjort en sänghimmel.

Min värdpappa, Gabe, har varit med på en knäpp bild i Esquire.

Smygfotade min familj då de alla däckat framför en film. Notera att tillochmed katten Simon sover.

Jag har varit på roadtrip.

Klubbkvällar.

Madison. För full för att centrera.

Collage football. Go Badgers!

Madison, Wisconsin.

Har jag sagt att min värdfamilj är slapp? En vanlig checklista för vad som ska göras för dagen kan se ut såhär. Tidigare i veckan hade jag även instruktionen: "There is this great breakfast place on mainstreet, Hoagies, go check it out if you feel like it. I think it's just your kind of place. Grab a coffee and some pancakes, they're delicious. Let me know how you like it!"
Trivs va.

Have a great day kan också innebära att försöka lära sig spela gitarr här hemma. Går väl sådär.

Annars lyssnar jag mycket på HP på ljudbok. Perfekt då man tar ungarna till lekparken. Jag kan sitta på en bänk och klottra i mitt anteckningsblock, lyssna på HP och samtidigt hålla bra koll på de små liven. Kunde ju få betalt för tråkigare saker, liksom.

Hej hej!

Lär uppdatera snart igen från instagram. Det är ju så himla enkelt om jag inte orkar släpa med Pentaxen.
Imorgon ska jag i varje fall se Girls med Silvia, en österrikisk tjej som jag delade rum med i New York. Har inte träffat henne sen au pair-skolan så det ska bli så himla roligt verkligen! Åh, peppen!
Vi hörs och så va? Fridens liljor!

RSS 2.0