Mer Troy & Abed.



Ser Community ett varv till.

Det här är så himla jag och Erica. Fast nej... Erica och jag. Hon är Troy och jag är Abed.

"Cool. Cool cool cool." - Abed <3

Måndag.

Tjaba från 2009.

Åh!

Det sötaste jag sett. Ever.

Fredag.

Detroit, Michigan?

Peppen.

Det känns så himla skönt att veta vad man vill göra i framtiden. Vad man passar att jobba med. Vad man känner drivet att göra. Allt sedan jag slutade gymnasiet har "framtiden" varit något otäckt, något diffust som jag inte ens velat tänka på. Obeskrivligt lättande då det plötsligt trillar ner. Ungdomsverksamhet, pedagogik.
Att jobba med barn och ungdomar är mitt kall och jag kan inte tänka mig något annat nu. Det är så självklart. Att jag dessutom visat mig vara ganska så jäkla bra på det är ju ännu mer sporrande.
Så. Himla. Skönt.


Nostalgi.

Tur att man var cool en gång i tiden i varje fall.

Cat Power.


Sommar.

Nu känns det äntligen lite som sommar! Hurra vad bra!

Bilden är tagen av Aron.

Illustrationsjobb.

Har precis gjort klart ännu ett illustrationsjobb som jag gjort för familjehemspoolen.
Det är ett omslag till ett spel de tagit fram. Det är ett bilbingo för barn där man ska kryssa i saker man ser på vägen då man bilar. Verkar helkul! De hade sett min "Maria från Buenos Aires"-skiss och ville att det skulle påminna om den.
Okejdå, tänkte jag och skevade till perspektiven och lät det bli lite barnsligare. Såhär blev det hela!

Wiho!

Alltså... "wiho!"... hur kul?!
Ska börja ropa det jämt.

Rara ni.

Tack för alla fina kommentarer ni häver ur er! Vad hade jag gjort utan er, liksom? Antagligen något mer produktivt än att hänga framför blogg.se... men ja, kul är det ju!
Vi kör en P - to the - U - to the - S - to the - S - to the - !

Lördag.

Latar mig i Svartöstaden. Är råttvakt åt Frida och Erica hela helgen. Mysigt är det!


Rom.

Norra Sverige är så himla trist. Kallt och kargt. Spruckna asfaltsvägar och knotiga björkar.
Nej, tacka vet jag Rom. Där fanns motiv precis överallt.









19'e maj.

Vill bara knyta på mig dansklackarna och ge mig ut i lördagsnatten.
Varför är det bara torsdag?

Snart klar.


Det ser för taskigt ut då man fotar av akvarell ibland. Blir bättre då jag får scanna in den skulle jag tro.


Onsdag.

Det stramar i kinderna. Tungan känns torr. Mina händer darrar lätt mot bordskanten och framkallar ett ljud som påminner om en blyertspenna mot ett papper. Det är maj och egentligen vet jag att det är för sent. För sent för kraftansträngningar, skolan är ju snart slut.
Jag vet att det är jag som gjort fel igen. Tog inte till vara på något som är så förgängligt. Hur kunde jag låta det hända igen?
De säger att hoppet är det sista som lämnar människan, och jag sitter som ett levande bevis, på helspänn och väntar på att dörrklockan ska ringa. Kanske idag! Väntar. Väntar. Väntar.
Inte ett ljud. Inte ett endaste knubbigt finger mot min dörrklocka. Inte idag heller.
Men inatt, då är det vi två. Du och jag, hallon/lakrits-polkastången. För bara i mina drömmar kan jag åter köpa dig till frömån för skolklassernas reskassor. Då är det du och jag. Du och jag mot världen.

2010

Tänkte att vi kunde kika på hur förra året såg ut i bilder.
Var i Norrbotten på jullovet.

Väl tillbaka i Västergötland och slottet kom Jens och hälsade på.

Vi gjorde drinkar.


Berlin över påsk.












Vår i Tidaholm.

Skolarbeten.


Fina kvällar med internatvännerna.



Mitt arbetsbord i textilsalen.



Sista Hellidsmakseraden.



Slutade på bästa Helliden.

Packade ihop mitt studentrum.


Flyttade till gbg.

Rätt in i kollektivet på Carl Grimbergsgatan.





Midsommar på schlätta.



Flyttade till nytt kollektiv i Johanneberg.


Papi och Mor Karin kom på besök.





Erica kom också till Göteborg. Puss.



Way out West. Fick åter fint besök.




Såg Wu-Tang.




M.I.A

Håkanpojkar.




Hängde med kollektivsgrabbarna mest.

Var fattigast i stan. Åt fil och gröt. Uteslutande.


Boendekris. Packade ihop ännu ett rum i lådor och drog norrut.

Kom hem till ett annat rum i Öjebyn som stod precis så som jag lämnat det. Som om det varken visste eller brydde sig om ett år av äventyr i andra rum, i andra städer.

Vilken tröst då att världens bästa personer bor inom 7 mil.

Ölslushen föddes.

Och ingen festar som Pitebor.



Charles på Halloween.

Pello.

Fick jobb.

Det blev jul med mor Karins osöta lussekatter.





Julen följdes i vanlig ordning av nyår. Cosmopolitans i mängder.

Jo, temat var "fantasy".




Slut!

Ett halvt år sedan.


Söndagen den femtonde maj.

På söndagen låg vi mest och beundrade Patriks nya lampa som jag övertalade honom att köpa på loppis under lördagen. Sen åt vi bakistacos och somnade till "Vem vet mest?"

Pigga och glada tjejer.

Lördagen den fjortonde maj.

Det blev hemmafest hos Patrik. Yelloshotsen flödade.

Jag var där och drack öl. Varannan folköl!

Patrik, Anton, David och Markus.

Andy hade bästa t-shirten i världen, ungefär.

Det här är sista bilden från kvällen.


Lördag.

Jag och Patrik är genier. Ikväll blir det yelloshots.
(för er som undrar, givetvis blir det vegetabiliskt gelatin)

Men någon måste mena nåt med någonting.

En gammal bild på mig och en låt med samma namn. Som mig alltså. Vilken tur att den är bra också.


Kroko.

Tänkte att vi skulle ta oss ännu en titt på Krokodil, rättvise- och kulturcaféet jag jobbar på!
Krokodil ligger längs med gågatan (singular, bestämd form) i Piteå. Förutom jag så jobbar där fyra personer som heter Ida, Josef, Ulla och Ronny. Ronny (Eriksson) är även komiker och musiker, ni kanske vet vem han är? Han har i varje fall skrivit Piteås "nationalsång" Kvad och har myntat stadens slogan "det är hit man kommer när man kommer hem" som även det är en sång som jag faktiskt råkar gilla en hel massa. Så som ni kanske förstår är Krokodil en viktig mötesplats om man vill insupa lite kultur. 

När jag kommer på morgonen så går jag upp en trappa. Där finns en lägenhet. Det är Krokodils "administrativa högkvarter och lager". Just nu är det himla stökigt. Men det är då det finaste lagret jag vet.

Här är jag påväg ner till fiket då jag dragit på mig min Krokodilskötartröja och förkläde. Hej, hej!

Såhär ser kassan ut. Där bakom står jag allt som oftast och skämmer ut mig.

Här ser man lite av rättviseshopen som alltid har massa fina saker. Idag fick vi in en jättestor lår med kartonger, som ni kan se där till höger i bild. Ulla, som beställer in grejerna meddelade oss via telefon att det tydligen rör sig om "helt crazy saker" i kartongerna. Lät ju minst sagt spännande.

Här kan man plocka sig tallrikar och glas. Och fair trade-grejor såklart. Kakao, kaffe, te, ris, kryddor, chilisås, honung mm.

Kikar man in i köket kan man se detta; röda skåpluckor och en Cecilia som står och försöker manövrera en iPhone. Inte helt lätt alltid. Det resulterade hursomhelst i lite latinamerikanska rytmer via Spotify, Cecilia kommer nämligen från Argentina och gillar att sjunga med i texterna och försöka översätta varpå hon kan förklara att "det kändes så på den tiden då jag hörde den här första gången. Då jag var lika ung som du, baby!". Cecilia tillhör tvåmannaföretaget "Gröna Katten" som huserar i Krokos kök på vardagar. De serverar vegetarisk och vegansk lunch.

En halv våning upp har vi en scen. Där spelar lite olika band på lördagar samt då det är klubbkväll. Det kan vara allt från lokala band, elver från Piteås Musikhögskola, tioåriga violinister eller rikskända musiker. Men mest är det ju musik från Norrbotten, vilket jag tycker är jätteroligt. 
Det är lite kalt på väggarna på bilden, självklart lyckades jag tajma in att fota precis mellan byten av utställare. Annars brukar där hänga allt från oljemålningar till fotografier tagna av gymnasielever till trasmattor till dikter. De som vill får ställa ut.

Läskiga fjärilslampan.

Det var det. Har ni vägarna förbi Piteå så tycker jag absolut att ni ska kika in! Ta en fair trade-fika eller äta vegetarisk/vegansk lunch som serveras mellan 11.00 och 14.00 på vardagar.

P.S Gröna Katten finns på facebook, där kan ni kolla veckans menyer!

Tisdagsbetraktelse.

Kanske dags att lägga ner bloggen då man har femhundra fler läsare då bloggen laggar och inte går att läsa än när man lägger upp inlägg, haha.

Helgen.

Lördagmorgonen inleddes med milkshakefrukost till några avsnitt av bästa serien, Community, hemma hos Erica.

Sen for vi till salongen där Erica jobbar, Sax & Maskin (läs: Sex Machine) där vi var ensamma eftersom det var lördag. Vi spelade hög musik och Erica grejade med mitt hår.

Väl hemma igen lagade jag soppa medan Erica sminkade sig och drack öl.


Efter middagen gick vi ner en trappa. Där bor nämligen Viktor och Frida! Där var det fest.



Nisse, Frida och jag gjorde nosvärmare av olika korkar. Nisse såg ut som ett litet djur.

Viktor och jag blundade lite.

Sen blev allt lite såhär.




Vi beslöt oss lite spontant att gå till ett industriområde där det hölls indieklubb i en lokal. Billigt vin och bra musik, helt okej men lite lite folk bara. Men det blir väl så. Indieklubb i Norrbotten alltså. Det där kanske var alla indiekids i Luleå? Nåväl, när det ljusnat ute helt (inte för att det är mörkt så länge alls) så gick vi hem igen.

Dagen efter var det söndagsmiddag med tema hiphop. Vi rockade grillz av folie och jag plockade åter fram min brors gamla Fubu-jacka från nittiotalets förlovade tid.

Vi beslöt att kan man inte vifta med kycklingklubbor while proving a point som hiphopare så kan man ju i varje fall äta pizza. Att vi är vegetarianer sumpar sjukt många söndagsmiddagar som kunnat vara så mycket mer autentiska. Skit. Men pizza är ju aldrig fel då man är bakis.

Finaste söndagen. Jag tog en bild på mig. Risig, bakfull men nöjd. Annars såg vi mest på Community och pratade om små, små indiankatter som hoppar runt och spejar och skjuter pilbåge.

Det var allt.

Sista praktikdagen.

Såhär såg min sista praktikdag ut. Jag var mest med femmorna eftersom de var min "värdklass" och är även de jag spenderat större delen av tiden med. Så efter min sista lektion med 8C som var tung och sorglig så promenerade jag iväg för att ha lite bild med femmorna.
Där satt de här grabbarna och ville posera coolt.

"Axel och Teo, inga kepsar och huvor i klassrummet, visst?"
"Ojdå, då får jag göra något annat coolt."
Sagt och gjort. Teo däremot ville ha kepsen då bilderna togs. "Jag tar av den sen!"

Sötaste Wilma screentryckte.

Övervägde att kidnappa med mig hela klassen hem.

Erik, jag och Edvin grimaserade litegrann. "Vi är ekorrar!" Jag var mest rädd.

Självklart hade jag förberett fika inför sista klassmyset. Marängtårta med hallongrädde.

Vi fikade medan vi såg på kärleksfilm, serien Eva & Adam.
Spännande och "sekundärpinsamt" som Axel brukar säga. 

Sista gruppbilderna.

Sitter Lukas någonsin still? Känns som att jag har ungefär tusen såna här bilder nu.

Lite knäpp bild. Jag var överlycklig eftersom Clara (längst till vänster i bild) gett mig en avskedspresent. Valen Jocke som hon sytt i slöjden alldeles nyligt. Hur fint?

Sen kramades vi en sista gång och gråtklumpen malde i halsen precis hela tiden. Tack, finaste 5A.


blogg.se

Tydligen är det så att blogg.se håller på att bygga om lite och har haft driftproblem. "Endast några få kommer att drabbas av hindrande problem". Såklart blev det jag. Men nu hoppas jag att det här ska fungera som vanligt igen.


Halv.

Mor Karin försökte ta en bild på mig idag, det verkar som att jag inte riktigt fastnar. Men jag ser ju snäll ut i varje fall. Det är ju alltid något!

Förresten är Erica så himla kul. Skrev till henne och frågade (kommenderade) henne om hon (och hennes mamma) kunde vara en av mina referenser till min au pair-ansökan. Såhär svarade hon:

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om de frågar. Vi har ju inte känt varandra så länge. Men något snällt kan jag nog få ur mig. Jag vet ju t ex att du är riktigt bra på tyska!

Och min mamma kommer ösa ur sig fina ord om dig, bra val! Bättre min mamma än din liksom.


Maria från Buenos Aires II

Jaja, kan väl visa mer från skissarbetet.
Är fortfarande inte helt nöjd. Ska väva ihop "Marias" hår mer med husen på nästa skiss. Sen ska det hela överföras på akvarellpapper och färgläggas. Bitvis.


Skiss.

Sitter med en värkande gamnacke över skisser. Gör nämligen en illustration till en opera som heter "Maria från Buenos Aires" på uppdrag av Norrbottenmusiken. Roligt med illustrationsjobb, men otroligt laddat med prestationsångest.


Ånge, sorterad.

Här är din försändelse:

2 maj kl 13:33

Ånge, Sorterad


Alla ni norrbottningar förstår vilken ödestigern uppdatering jag kunde läsa om mitt paket idag på postens hemsida. Paket som kommer till Ånge kommer nämligen sällan därifrån inom ens en sjudagarsperiod.
Ingen vet vad för mystisk verksamhet de ägnar sig åt på detta hatade postkontor då allt som kommer dit blir försenat. Har de en annan tidszon? Jobbar de bara fem minuter om dagen? Utför de otäcka experiment med alla paket som kommer in? Kanske är alla anställda analfabeter? Har posten i Ånge enbart utdelning till övriga norrland via cykel? Är det möjligt att de har ett lotteri där enbart dagens vinnande kollinummer postas vidare?
Jag antar att jag aldrig kommer få svar. What happens in Ånge, stays in Ånge (liksom alla paket).

Suck.

The Magnificent Seven.

Var jag än går vill jag att den här låten ska spelas. Allt blir så bra då. Man bara går runt och är coolaste katten i stan. Det var V-V som kom på det briljanta i att just promenera genom stan på natten med den här spelandes ur bärbara högtalare. Det hela föddes härom veckan då vi skulle gå från södra hamn.
Man får gärna liksom gå lite slängigt och gärna i grupp. Jävlar, så bra.

Bilden har ju egentligen inget med det hela att göra. Kändes bara som att det kunde vara fint.

Kronärtskocka.

Idag fann jag och mor till stor glädje att en ny sorts kronärtskocka kommit till den lokala affären. Imperial Star tror jag att sorten heter, tidigare har de bara haft Green Globe. Variation förnöjer.
Gigantisk är den, som ni kan se. H-to the-U-to the-R-to the-R- to the A!

Bullbak.

Hade glömt att jag hade lite bilder från förra veckan. Jag och Patrik bakade bullar. Eller ja, Patrik bakade och jag var sällskapsdam.

Ni kan inte förstå hur goda bullar Patrik bakar. Dör.

Jag rockade en fez undertiden.

Det var allt.

Dagen efter.

Det var en bra fin fest igår hos Peter. Vaknade upp idag med en svidande tunga men annars vid god vigör. Lapade i mig lite för mycket supersurt hockeypulver igår tror jag. Mina tankar är hos de tappra (läs: dumma) pojkarna som drog in det i näsan så tårarna sprutade. Jag hyser stort medlidande för er idag.

Här kommer en bild som jag knyckt av Jennifer. Valborg blev Håkanfest.
Martin, jag, Andy, Matilda och Micke sitter och unnar oss.

1/5

En sak som är himla sorgligt är folk som bara måste kommentera elaka saker på andras bloggar. Allra oftast anonymt. Verkligen sorgligt, kan inte annat än tycka synd om såna.

RSS 2.0