Bästa.


En bra kille jag känner.

Bland skira tyger, filmstjärnekort, lösmustascher och sammetsfotöljer.

Jag längtar så mycket efter att ha ett eget ställe, en egen lägenhet där man får bo in sig med sina egna saker. Som i mitt gamla rum i Öjebyn som är så mycket mig att det är som att promenera rätt in i huvudet på mig.






Norrlandslängtan.


Öjebyn.

Awkward.

Ni har väl inte missat den briljanta hemsidan Awkward Family Photos? Om ni har det så klicka bara på första bilden så kommer ni dit. Sidan bjuder på fantastiskt obekväma familjebilder som i varje fall fick mig att skratta högt i min ensamhet.






Inte bara finns det fantiastiskt roliga bilder, utan fina bildtexter till förstås. Som till denna:

"This engagement photo lets the world know not only that these two are in love but also that they are in hiding."

"Agnieszka i Daniel are back with more random objects and less clothes."

"Nothing could stand in the way of their love... not even a French window."

Tisdagsflottaste!

Sånt där som gör en glad i i hela kroppen, så det suger i magen och susar i öronen. Våldsamt tjusigt.

THIS MAN

Idag hade en vän till mig länkat upp denna sida på facebook (klicka på bilden för att komma dit). Jag kände genast igen ansiktet. Min första tanke var att han såg ut som en bekant till mig, Andreas, eller snarare som han borde komma att se ut om femton år. Sedan kom jag på att jag sett detta ansikte förr och tänkt samma sak då.
I början på juni drömde jag att jag satt på en tågstation och grät. Då satte sig den här mannen brevid mig och tröstade mig. Han luktade som min mammas parfym och lade handen på min axel och sa att allt skulle ordna sig. Sjukaste grejen. Gå in på sidan och läs lite för sjutton! Har ni också sett honom?

Inception.

Jag tog mig till Biopalatset och satte mig med en liten popcorn mellan medelålderspar och ungdomsgäng med inga högre förväntningar på filmen Inception som jag valt, mest på grund av att den var längst och jag ville sitta länge i biomörkret.
Filmen visade sig handla om en kille med fånigt namn, Dom Cobb (spelad av Leonardo DiCaprio) som skulle samla ihop ett gäng för att skapa en dröm för att sedan plantera in en tanke i den. De rörde sig alltså i en sovande mans huvud, en man vars omedvetna blivit tränat för att försvara sig mit inkräktare vilket komplicerade det redan sjuka uppdraget. Till råga på allt måste tanken bäddas in utan att den sovande mannen skulle kunna få reda på att det var en planterad tanke. Låter det knepigt? Det var det. Var det bra? Skitbra var det.

Jag är ju annars en sån som tycker att filmer där biljakter, explotioner och skottlossning är meningslösa och trista. Det finns faktiskt få saker som gör mig så sömnig som intensiva actionscener med bilar som sprängs och coola killar som skjuter med otäcka vapen, men Inception höll mig vaken. Kanske var det för att det ändå fanns en klurighet i storyn, massor av "ja just ja"-ögonblick och såklart fina karaktärer som fick mig att härda ut långa explotionsscener. Så slutligen vill jag mana er att se den. Gör det. Gärna på bio. Film är ju bäst så.




I övriga roller kan man hitta bland annat Ellen Page, Tom Hardy och Joseph Gordon-Levitt som vi avslutar med en bild på tycker jag. Han är ju trevlig att titta på i största allmänhet.

Söndag.






Oh I don't listen to what people say. I let the days go by. While I'm still young I dream my days away. 

Helg.

I fredags var det after work på 1call. Det lyssnades på RUN DMC och rejvades i största allmänhet innan utgång. Himla flott! Efter att ha släpat mig hem till Johanneberg och sovit fyra timmar var det dags att gå upp igen för att bege sig till fina gamla Tidaholm och Skövde med anhalt i tidigare nämnd ordning. I Tidaholm satt jag, Freja och hennes fina mamma Yvonne i köket mest och åt sallad och pratade om allt från Littorinaffären till Kissies omänskilga utseende.
På kvällen begav jag mig vidare till Skövde för att möta upp finaste Johanna. Vi handlade och gick hem till hennes farmors lägenhet för att laga mat och lyssna på Absolute Dance 29 (eller liknande). Kvällen resulterade i våldsamma skrattkramper och hontas på det då, förstås.
Synd att jag inte hade med mig kameran.
Idag regnar det stora, hårda droppar och jag ska se på bio. Själv. Det är något jag verkligen gillar. Att gå ensam på bio och liksom bara smälta ihop med resten av publiken med prasslande godispåsar och popcornlådor.


En fin teckning som Johanna ritade åt mig igår. Internhumorn är ett faktum.

Yester-me, yester-you, yesterday.

Dagen börjar så fint med denna. Tackar Aron för tipset.

Måndag.

Jens kom hit. Vi drack massa vin på bio. Fantistiskt underskattat. Dessa bilder togs då och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att Jens spydde på en spårvagn. Det var himla kul.


Söndag.

Slottsskogen.


Torsdag.


Finbesöket har åkt hem.


H-h-h-hom.

Har finbesök. H-h-h-hom!



Idag kommer Erica! Hurra!

Jag önskar att jag hade en Tyskie att fira det med.





PUSS.

Barndom.

Ikväll lyssnar jag på musik som jag är uppväxt med. Min mamma är en riktig 70-talshårdrockare så Deep Purple, Led Zeppelin, Thin Lizzy, Frank Zappa mfl tillhör min barndom. Här är ett sjujäkla fint exempel på hårdrock när den är som bäst, Ian Gillans skrik och stön, orgel och kongas. Enjoy!


Lördag.

Idag åkte sextiotalseyelinern på tillsammans med bästa sommarklänningen.


Bästa väskan följde med ut en sväng (notera gärna lösmustaschen på väggen).

Har jag förresten visat hur flott vårt köksgolv i kollektivet är? Finaste färgen.

Hejdå!

Två bra.

Vad gjorde vi innan youtube?

Men käften då, sluta andas så högt!

Inatt har jag skrattat så himla mycket. Aron huserade här då han skulle vidare till Arvika tidigt denna morgon. Vi drack äppelvin och pratade om explotioner i rymden, fjärilar som flög helt fritt och om ett helt sjukt youtubeklipp om hemlössa. Tydligen.

Svaren del II

Jag fick några frågor efter frågestunden som jag kan besvara lite kort.



Kan du berätta mer om ditt hjärta? Jag har för mig att du har legat inne pga av det? (på sjukhus)

Svar: Mitt hjärta är en knepig maskin som ibland krampar ihop. De vet inte vad det beror på, antingen är det min hjärna som av outgrundliga orsaker får för sig att skicka hjärtinfarksliknande impulser till hjärtat eller så är det en konstant hjärtmuskelinflammation som satt sig fast. Men jag äter mediciner och får bege mig till sjukhuset emellanåt för att ta prover. Ibland gör det ont, men oftast känner jag det bara om jag andas in djupt, då kan det sticka till. Det är troligen inte så farligt om jag tar det lugnt då det väl krampar.




Var hittar du din inspiration till att skapa? Och då menar jag inte fotografi utan allt annat kreativt.

Svar: Oftast människor där med. Särskilt hur vi beter oss mot varandra, de knasiga sociala regler vi lever efter. Men sen kan det givetvis vara vad som helst. Ett ihopknycklat karamellpapper i busskuren eller vecken i lakanen på morgonen. Sen har jag ju en förkärlek till allt som är pudrigt, skört eller sockersliskigt sött.



Var har du hittat de lite runda solglasögonen?

Svar: De finns på Weekday!



Varför blev du vegetarian?

Svar: Helt enkelt för att det fanns långt många fler anledningar till att inte äta kött än till att äta det, men det som fick mig att ta beslutet var köttindustrins centrala roll i världssvälten. Vi förbrukar mer resurser än vi kan ersätta, och de som får lida är u-länderna. Visste ni att fem gånger så mycket människor skulle kunna äta sig mätta om vi alla åt vegetarisk kost?




Var det svårt att sluta äta kött?

Svar: Nej, faktiskt inte det minsta. Det enda som var "svårt" var att jag inte riktigt visste vad jag skulle laga för mat. Köttbullarna i frysen som man tagit för givna som en nödlösning fick ersättas, men mot vad? Simpelt, sojabullar. I början åt jag mycket quorn- och sojaprodukter, men nuförtiden äter jag det nästan aldrig. Bönor och linser kan man blanda i den mesta mat. För er som är nybörjare eller bara vill äta mer vegetariskt i allmänhet kan jag tipsa om en sida som använder mycket qourn- och sojaprodukter om man känner att man vill imitera kötträtter - den vegetariska. Jag har själv lagat några saker därifrån, bland annat gulashsoppan som var en höjdare! Men som vanligt så använde jag långt mycket mer vitlök och tillsatte röda linser och chili.

Det finns ju mycket vegetarisk mat som man heller inte tänker på som "vegetarisk". Som tomatsoppa till exempel! Klicka på bilden för recept på min variant.




Två gånger har jag sett dig på Arvikafestivalen, 2008 och 2009 och båda gångerna har du varit hand-i-hand med en smal kille med lite lockigt hår. Är det en slags "festivalpojkvän" du har?

Svar:  Festivalpojkvän var ett fint ord tycker jag och ja, man kan nog säga så. Vi är som varandras sommarkatter. Låter ju lite hemskt då jag säger så, men det är bara så, vi förälskar oss litegrann i varandra sen fegar vi ur. Gång på gång.



Vad är det finaste någon sagt till dig?

Svar: det blir svårt. Men jag minns en gång då jag var femton och avskydde mina fräknar, så en eftermiddag så satt jag och Jens på altanen och han drog med fingret på min bara axel och sa "Det ser ut som ett sånt där spräckligt frukostägg. Dom är de finaste. Det är dem man väljer."
Det var ingenting han tänkte något vidare på, men för femtonåriga Julia med självförtroende i botten så betydde det mycket.

Som ett  frukostägg.




Vågar du gå fram till en kille på stan och säga att du tycker att han är söt?

Svar: Verkligen inte. Jag är tokblyg, men har jag väl fått in ena foten är jag modig. Jättemodig.




Hur får man ett distansförhållande att fungera? Jag är skeptisk till att inleda ett, är det värt det?

Svar: Jag besvarar frågorna i omvänd ordning. Man vet att det är värt det om man inte vill överväga en annan lösning. När man väl sitter den sista timmen på tåget och känner fjärilarna i magen och kollar att luggen ligger rätt tusen gånger i fickspegeln så vet man varför man gör det. Då man sedan väl ses och inte ens hinner säga ett ord föränn man låtit väskorna dunsa hårt mot perrongen för att kyssas istället så vet man att det är värt det, fy tusan vad det kan vara värt det! Så till den andra frågan; för det första måste man lita på varandra, inte slösa tid på onödig svartsjuka. Sen så får man höra av sig. Ofta. Jätteofta.




Var vill du helst resa?

Svar: Just idag hade jag nog svarat norrbotten. Jag saknar alla helt hemskt. Men i övrigt så har jag i flera år suktat efter att åka till St. Petersburg, luffa till Moskva och därifrån ta transmongolska järnvägen till Bejing och sedan resa vidare mot Tokyo.

Älskar i juli.

Jag älskar då det immar på köksfönstret då man glömt att sätta på fläkten, jag älskar då mjukosten kläms ut i en räfflad klick sådär att man egentligen inte vill bre ut den med kniven, jag älskar att kommentera mina dagboksinlägg med "så himla dumt och fånigt!", älskar folk som kastar macka vid kanalen i Kungsparken, älskar att vara smygförälskad i någon som aldrig någonsin kan få veta det för att det är så himla dumt och knäppt i sig och egentligen inget mer än en dagdröm, jag älskar rösten på vagnen som inte berättar utan snarare frågar om nästa är "Vasa Viktoriagatan?", älskar att vakna en söndagmorgon och falla in i en vältummad Harry Potterbok och plötsligt inte längre befinna sig i sin säng utan på straffkommendering hos Snape, jag älskar Aretha, sing one for me, älskar då han drar upp mungiporna i ett ironiskt leende, älskar att vissla då jag manövrerar mammas stora cykel genom Göteborgs gator sena kvällar, älskar att jag fått fräknar på vaderna, jag älskar spiken på väggen i mitt rum som är som gjord för att hänga sin lösmustach på, älskar Tom Waits som djävulen i The Imaginarium of Doctor Parnassus, älskar att hitta knöliga tjugolappar i kjolfickor efter krogkvällar, älskar att tuscha små monster i mitt anteckningsblock på jobbet, älskar att min cd-freestyle knappt kan spela om man inte bär den fullkomligt vertikalt, älskar fina sms från såna jag saknar, älskar att äta en tesked pesto då man bara kikar förbi kylskåpet, älskar att somna till Devendra Banh(e)art.


Kardemummaskorpor och Lipton Yellow Label.

Bara en gammal bild jag gillar. Det är så mycket mig i den. Kardemummaskorpor
med mjukost och Lipton Yellow Label.

10/7

När jag var yngre önskade jag att någon skulle bli lite olyckligt kär i mig. Jag tänkte att det skulle vara romantiskt. Det var nog bland det dummare av saker jag tänkt.

Foux Da Fa Fa

Alltså. Bästa.

 
Jag är så kär i Bret.

Åh!

Jag vill åka på festival igen! Jag dör.

Arbetarklassens indiskreta charm.

Klicka på bilden om ni vill höra en förbannat fin låt.

Jag vill nästan vara olyckligt kär bara för att få gråta ögonen ur mig till den här låten.

Hallå eller?!

Hallå eller?! Ah de va la gött det! Avesst du, de knallar å går! Leget själv du? Asså? Aja. Eru go eller?! Aja, nänä ja ska ente tjöta på så länge eller så va, de e lungt serru. Okaj, okaj. Amen du, bor du kvar på Viktor Rydbergs gåta då eller? Gött det! Aja, men du får la slå maj en pling sernare då vettu, så kan vi la tjöta då estället? Gött! Haj påraj!

Göteborgskan lurar in sig i min vokabulär - och jag gillar't. Inte nu så grovt som i texten ovan, men jag börjar lära mig att, för mig självklara vokaler som A i gata kan bytas ut av ett Å - gåta och E som i "hej på dig" kan bytas ut mot A - haj påraj osv. Himla fint med dialekter.

Var står du?


Detta har varit min sommarnattslåt sedan 2008. Så himla fin.

Svaren.

Det var jätteroligt att ni hade så många frågor, hoppas mina svar är till belåtenhet!



Har du någon favoritfotograf?


Svar: Egentligen inte sådär på rak arm. Jag känner knappt till några fotografer alls om jag ska vara ärlig. Är inte så insatt i den svängen.




Vad inspireras du av när du fotar?

Svar: Jag inspireras av människor i allmänhet, i allt jag gör. Vare sig det är foto, text, teckning eller mönster så har jag oftats inspirerats av en särskild person, en mänsklig rörelse eller (kanske allra särskilt) människors beteende. Jag älskar porträttfoton, gärna på människor i en, för dem; naturlig miljö.

Folk på café.

En flicka som längtar efter godis.

Eller Roger då han funderar om han ska ta tag i bastueldandet.






Vad har du för favoritnamn på tjejer/killar?

Svar: Himla klurig fråga, men om jag ska välja ett från vardera kategori så väljer jag för kvällen Majken och Henry.




Hur lång är du och vad väger du?

Svar: Jag är 1,61 m och vad jag väger vet jag i ärlighetens namn inte. Jag har inte bott någonstans där det funnits en våg på ett år nu. Men jag väger garanterat mer nu än jag gjorde innan Helliden!

Inte särskilt lång.




Vart går man första gången man ska ut och klubba, och vad gör man när man väl är där?

Svar: Svår fråga, jag vet inte om du menar i Göteborg eller i allmänhet. Men jag tycker inte att det spelar någon större roll vart man går, det låter ju jättepretto, men faktiskt - det blir vad man gör det till. Jag bodde ju förr i en by utanför Piteå och den enda "klubb" vi kunde gå ut på då vi var arton år hette Pentryt (även kallad Pentan eller Rytet). Det var ett ställe med dålig musik, dyr öl, kitchiga tavlor med vattenfall som porlade, spegelväggar och äckliga toaletter, men jag har aldrig haft så roligt som på Pentan! Vi gick dit tio stycken åt gången och röjde på dansgolvet, skrek mot dj-båset att vi ville höra Håkan, skrek till Kom igen Lena då vi fick som vi ville sedan rumlade vi hem.





Vem bor du med nu?

Svar: Just nu bor jag med tre tjejer som jag egentligen inte känner mer än att vi nu är du med varandra eftersom vi bor ihop. Jag flyttade helt enkelt in här bara efter att vi träffats en gång för lägenhetsvisning.



Vad gör du i Göteborg, jobbar du?

Svar: Precis, jag jobbar som telefonförsäljare för ett företag som säljer pensionsförvaltning, med andra ord hjälper folk att få ordning och bra avkastning på sina pensionspengar. Jag trivs jättebra med det, kanske inte den roligaste av arbetsuppgifter alltid, men mina kollegor är så himla fina. Åh.




Vad har du under din persikofärgade monkiklänning? (den som är 100% polyester)

Svar: Jag har strumpbyxor och linne, ibland bara en trekantsbh. Det beror på hur varmt det är.






Vad hände med breven man skrev till dig?

Svar: Jag har fått mail om det av fler, tyvärr var det så att min förra postadress på internatet var lite opålitlig, post försvann. Det är mycket möjligt att ditt brev också gjorde det, såvida du inte är Amanda vars brev jag fick men hade sån prestationsångest över att svara på att det svaret ligger halvfärdigt någonstans i mina väskor.



Du hette väl Bergström förut? Är det officiellt bytt, eller är det bara en "grej"?

Svar: Det stämmer att jag förut hette Bergström, men det är definitivt inte bara en "grej" att det är bytt. Jag bytte till min mammas flicknamn av många anledningar, bland annat att jag känner mig mer som en Niemi än en Bergström, jag har alltid varit närmare min mammas släkt än pappas.




Jag undrar vad du har för hårfärg just nu för på vissa bilder har du ljust och på vissa rött ? Hur ofta färgar du håret ?

Svar: Jag har mörkt rött just nu, men inte så länge till. Jag har färgat det rätt mycket nu ett tag, det beror främst på att jag inte haft Erica, min kära frisör, till hands. Då testar jag saker vilket alltid, ALLTID leder till att jag också ångrar saker.
Just nu har jag lagt i en 7-77'a av märker Schwarzkopf. Tror jag.

Såhär ser det ut nu.

Såhär ska jag försöka få det att bli igen.




Vilken musik lyssnar du mest på (band och så..)?

Svar: Jag lyssnar på (som de flesta andra) väldigt varierat. Allt från skramlig blues med Son House till falsksjungande göteborgspop med Skansros och lugn indie med Devendra Banheart.
Men i överlag så har jag ju några eviga hjältar som ex Cat Power (bilden).
Jag kan göra som så att jag länkar er en liten (hmm) playlist där jag snor ihop lite av allt jag lyssnar på just nu, klicka bara på bilden!




Tycker du fortfarande att BD är lika bra?

Svar: Broder Daniel är ett band som betytt otroligt mycket för mig, det gör dem fortfarande. Kanske jag inte lyssnar lika besatt på dem nu, men jag lyssnar fortfarande och hänförs fortfarande över hur briljanta och träffande jag finner dem.



Hur många konserter/festivaler/spelningar har du varit på? Och vilken var bäst?

Svar: Jag har tappat räkningen på konserterna eftersom jag hunnit med en hel del på festivaler och så, men min topp tre lyder som följer:

1. Håkan Hellström 10/10 i Luleå. Publiken bytte plats med Håkan på scenen och jag spelade trummor med Finn. Håkan avslutade det hela med att stoppa mig innan vi gick ut och sa "Du, vad fint att se dig igen! Jättekul!" Jag dog lite.

2. Bob Hund, Emmaboda 2009.

3. Björk, Roskilde 2007. Färger och fyrverkerier, abstrakt dans och massor med flumm.


Håkankonserten. Man ser mig i röd mössa mot vitt hår. Fint som snus.





Vad händer i framtiden? Vad vill du allra helst jobba som/med?


Svar: Just nu ska jag bara jobba så att jag kan spara lite pengar så att jag kan resa och förhoppningsvis ha ett litet startkapital för framtida studier. Jag planerar på lång sikt att utbilda mig till attributmakare för teaterscen, det vill säga att man gör kulisser och all rekvisita för pjäser.




Vad händer i sommar?

Svar: I sommar vet jag inget annat än att jag ska jobba. Hade nästan dödat för att åka på festival, men som det ser ut nu ska jag jobba. Jag har inte riktigt råd att vara ledig. Så jobb mestadels.





Vad dricker/äter/har du på dig helst en fin sommardag?

Svar: En fin sommardag har jag nog helst på mig min gröna klänning med vid kjol som man inte svettas i, sen äter jag gärna pasta med tomatsås och dricker en kall öl till det, som de flesta andra dagar.




Skulle du kunna tänka dig att skänka mig lite av dina fräknar?

Svar: För ett par år sen hade jag nog svarat att du kunde ta rubbet, men jag har blivit snålare på senare år! Jag tycker om att se ut som "ett spräckligt frukostägg" som en fin person sa en gång till mig.





Vad är din favoritmat/film/tv-serie?

Svar: Favoritmat är nog pasta med tomatsås eller tomatsoppa.



Favoritfilm är Resan till Melonia.



Favoritserie på TV är Kobra.


Flight of the Conchords.


Eller allt med Fredrik Lindström.





Har du någon underlig talang eller så?

Svar: Faktiskt är jag ganska kass på det mesta. I högstadiet ägnade jag och min vän Jens många timmar åt att hitta något jag var bra på överhuvudtaget. Vi testade allt från skateboard till att formklippa buskar med häcksax, allt utan resultat. Jag kan är faktiskt mer värdelös än jag är bra. Jag kan inte sjunga, skjutsa på cykel, uttala "kronärtskocka", klippa mina egna naglar på högerhanden, ha ett plagg en hel dag utan att spilla på det, hoppa hopprep eller slicka mig på näsan.

Försök till att lära mig att skjutsa på cykel.





Om man vill stöta på dig ute på krogen i Göteborg, var ska man då leta sig?

Svar: Jag är rätt mycket på Sejdeln på andra långgatan. Annars har jag inte haft råd (eller vänner som vill variera sig) nog för att utforska Göteborgs uteliv.




What happens when he's your prince charming, but you're not his cinderella?

Svar: Ja, då är det bara att bita i det sura äpplet och inse att man inte kan få någon att bli kär i en om de inte har den minsta antydning till såna känslor för en. Jag tror på "glöm och gå vidare" även om det känns omöjligt då man är kär, men det bästa med det är ju att man kan bli kär i någon annan då!



Hur många länder har du varit i?

Svar: Tio, tror jag.
Finland (räknas ju knappt, men ändå), Danmark, Tyskland, Österrike, Schweiz, Italien, Turkiet (fjorton gånger, nej skojar inte), Cypern, Dominikanska Republiken och Thailand.





Vad äter du till frukost?

Svar: Jag äter kardemummaskorpor med mjukost och dricker Lipton Yellow Label. Näst intill alltid såvida det inte är bakvänd brinner på gång. Middag till frukost är det bästa som finns. Varför inte tortellini med tomatsås eller tacos till frukost?



Vad faller du för slags killar?

Svar: Jag faller för snälla och inte sällan blyga pojkar. Jag är inte mycket för bad boys. Alls. Nej, jag gillar pojkar som kan uttrycka sig och menar väl.

Ungefär som hussen till Pongo, han skulle kunna vara min typ.

Eller Meeks från Döda poeters sällskap.




Hur var du i högstadiet?

Svar: Jag hade aldrig smakat alkohol och spenderade helgerna i min bäste vän Jens källare där vi mest spelade TV-spel eller låg på golvet och pratade strunt. Precis samma som vi gjorde varje dag efter skolan. Jag gick i världens bästa klass där vi, trots varandras olikheter, tyckte om varandra. Jag själv hade nog, liksom flera andra, en rätt flamsig roll. Hade förbud mot att sitta med vissa eftersom det blev för mycket skratt och trams om vi satt tillsammans. Skötte mig annars bra, pluggade till prov och så men blev ibland utskickad för att jag pratade eller skrattade för högt. Fina tider.

Jag och Jens 2005. Åh, hjärta.

2005.





Hur blir man bra vän med sitt ex? Vet ju att du fortfarande brukar vara med både David och Aron, hur gör du det? Killarna jag varit ihop med kan jag knappt se igen utan att det är konstigt.

Svar: Jag skulle snarare vilja vända på frågan, hur blir ni ovänner? Jag har svårt att se hur jag skulle börja ogilla en person jag tyckt så mycket om. Även om jag inte alls är kär längre så tycker jag fortfarande om båda de nämnda pojkarna hemskt mycket, de är bland de roligaste jag känner. Aron är den jag sms'ar de sjukaste skämten till och David kan jag fortfarande prata med om vad som helst. Vi växte ju upp tillsammans kan man säga, från 16 till 18 år. Bra killar.

Jag tror det handlar om att man kommit över kärlekskänslorna och då inser man ju plötsligt att man ju faktiskt redan har en ny bästa kompis liksom.





Måste också fråga det där om exen. Är ni verkligen bra vänner än? Umgås och så.

Svar: Javisst, det är alldeles sant. Som jag skrev innan så har jag ju två av mina närmare vänner i dem. Aron var och hälsade på här för någon vecka sedan, sen umgicks vi på midsommar och David kommer hit i november för att se Håkan med mig. Så ja, haha, vi umgås än.





Har du någon annan tatuering än den på armen? Vill du ha fler?

Svar: Jag har än så länge bara den på armen men har en ny i åtanke som förhoppningsvis ska införskaffas till hösten i och med närmaste cash flow. Då blir det en tupp på baksidan av underarmen.




Har din tatuering någonsin hindrat dig från att få jobb någonstans?

Svar: Nej, aldrig har jag haft problem med den. Den är ju förvisso lätt att klä bort, men det är aldrig någon som ens nämnt den som ett problem.



Är du kär i någon just nu? I sådana fall; i vem?

Svar: Fint med semikolon där! Nej, kär skulle jag väl inte säga. Men det finns en person som då och då dykt upp bland sidorna i min dagbok.



Har du någonsin haft tandställning?

Svar: Nej, vi Pello-Niemis är kända för tre saker:
breda axlar, hög näsrygg och raka tänder, haha (helt sant).





Ses vi på Way Out West?

Svar: Klart vi gör!



Vilka festivaler har du varit på?

Svar: Roskilde 2007, Arvikafestivalen 2008-2009, Emmabodafestivalen 2008-2009 samt Trästocksfestivalen (fin video som Jenny knåpat ihop från 2009) 2006-2007-2008-2009 samt såklart vår egna stadsfestival Piteå Dansar och Ler som jag nog aldrig missat, annat än i år vilket är synd då Kent, The Sounds, Salem, Oskar Linnros mfl kommer.











Vad är du mest rädd för?

Svar: Jag har ju diagnoserad fobi för fjärilar, men mest rädd är jag nog ändå för ondska. Ren och skär illvilja skrämmer livet ur mig.




Vad är din naturliga hårfärg?

Svar: Jag är rödblond. Såhär såg en lätt blekt version av det ut då jag var 14/15 år.





Kan du inte ladda upp bilder på dig själv då du var liten?

Svar: Klart jag kan!






Frågestund.

På förfrågan så ska jag ha en liten frågestund. Ni kan ställa frågor fram till imorgon klockan 22.00 så svarar jag så snart jag kan sen!


Snart skiner Poseidon.

Promenerade mot Annedal för att hämta min cykel.
Kvällssolen strålade ner mellan trädkronorna och fick gatstenarna att se förgyllda ut.



Gick upp till Skansen kronan som har stans flottaste utsikt.


Sedan cyklade jag hem till Johanneberg medan jag visslade på Snart skiner Poseidon och älskade Göteborg mer än någonsin.

Väl hemma på Viktor Rydbergsgatan bänkade jag mig på fönsterblecket och läste Mumin samtidigt som jag då och då kikade på människorna i huset mittemot. En man städade naken. Det är klart då det är såhär varmt.


Söndag, slottsskogen och naturhistoriska museet.

Idag åkte mina föräldrar tillbaka till Piteå igen, men först var vi i slottsskogen
och gick till naturhistoriska museet.



Fiskebäck.

Det var trettiotre grader varmt i Göteborg på lördagen. Jag hade besök av mor och far. Vi åkte ut till skärgården och hade picknick.



:)

Jag hatar att jag är ett sådant prettoas, men faktiskt så är jag allergisk mot smileys. På riktigt.
Vad menar man när man skriver semikolon och ett p? Jag vill aldrig någonsin att någon ska se ut så då de pratar med mig, för vad skulle jag göra?
- Hej! Hur är det? ;P
- ....

Jag uppskattar människor som kan uttrycka sig i skrift utan ett ansikte som jag förmodar ska spegla hur man själv ser ut, ja gärna ska man ju också börja med stor bokstav och avsluta med punkt för att min äckliga språkpolis i huvudet ska vara nöjd. Jag vet. Jag borde söka hjälp.

Johanneberg.

Igårkväll flyttade jag in till ett nytt kollektiv i Johanneberg. Där har jag ett eget rum och framförallt; en säng! Prisa gudarna! Såhär ser det ut mörka sommarnätter.





RSS 2.0