Öjebyn.


Nu är jag här.

Puss.

Kommer sakna Johanna Björnfot, Freja och Cornelia, jobbvännerna, JJ och Karl, kollektivet på Carl Grimbergsgatan, finaste skövdetjejerna, Sven på Antikvariatet, Aron och Luan, grabbarna i lägenheten ovanför och Nikki förstås. Det finns mycket fina saker jag lämnar nu. 
Men ja... jag gillar er. Tack för att ni tagit så väl hand om mig. Pussar och kramar i massor.

26'e



Feberkurerande med flottaste musiken och Lipton Yellow Label.

Kvällens.

Illamåendet.

I vilken riktning jag har min lojalitet i valet är ointressant så jag ska gå rakt på sak: på facebook kan man rösta i ett inofficiellt riksdagsval, man väljer då alltså bara parti och klickar sig vidare till resultatet. Av ren nyfikenhet klickade jag in och när resultatet poppade upp så blev jag ärligt rädd och nästan illamående. Jag hoppas innerligt att majoriteten av de som klickat på SD gjort det med ironi, i och med att det är ett "val" som inte räknas. Såhär såg topplistan ut:


Vi kan bara inte ha med ett främlingsfientligt parti i vår riksdag som lägger fokus på fel saker. Nu har SD tydligen satsat på att vi ska bli av med våldtäkterna i vårt land också, självklart genom att "vara noggranna med vilka människor vi tar in i landet", då kommer tydligen denna "våldtäktsvåg" som Jimmie Åkesson menar sköljer över Sverige ska upphöra. För en svensk man våldtar ju inte. Förstår ju vem som helst.
Annars gör Jimmie patetiska försök till att plocka jämställdhetspoäng genom att uppmuntra unga flickor till att lära sig självförsvar och använda pepparspray, men jag tycker mest det låter som att man då accepterat att männen våldtar och att det är kvinnornas ansvar att inte bli utsatta för det. Nej, Gudrun har rätt i att vi måste satsa på att förändra de roller vi fostras i.
Till råga på allt detta plockar SDs partiledare fram en bild på Sakine, ni minns kvinnan som ska stenas till döds pga påstådd kärleksaffär. Han vill att man ska sympatisera med henne, men allt man blir påmind om är att han är ledare för ett parti som aldrig skulle ta in ett offer som henne, hur hemskt öde hon än väntar i sitt hemland.  Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Nej, nu tycker jag att vi alla ser till att rösta klokt i valet 2010, inte på idioter som tror att människor är bättre eller sämre beroende på var i världen de råkar vara födda. Idioter som har som har utvisning och stängda gränser som lösning på de flesta frågor.
För er som inte riktigt bestämt er för vad ni ska rösta på så kan jag tipsa om SVTs Valpejl, helbra sida där man kan testa sig själv. Där kan man läsa för- och motargument för samtliga frågor och sedan sätta egen prioritet. Jättebra. Gör det.

Naivitet.

Just när jag nästan glömt bort hur fantastiskt bra han är. Moto Boy, alltså. (OBS! bra låt, skittöntig video)

Jag har finaste minnet från Moto Boys "Blue motorbike". Det var sommaren tvåtusenåtta, kvällarna hade blivit mörkare och Patrik hade just fått sitt körkort. I en fullpackad bil körde vi på en slingrande landsväg med skogen tätt omkring oss. Själv halvlåg jag i det trånga baksätet. Blue motorbike spelades på hög volym och alla sjöng med efter bästa förmåga. Även i de ljusa falsettpartierna tog alla i, inte på det oseriösta skriksättet som annars lätt infinner sig i omöjliga låtar, utan verkligen så bra vi bara kunde. Det lät fruktansvärt, men ingen skrattade, vi bara fortsatte sjunga låten igenom, sida vid sida i en trång Volvo, alla med tankarna på egna håll medan vi lät bilen ta oss längre från Piteå än vi någonsin tidigare förmått oss på egen hand (på cykel). Jag har nog aldrig känt mig friare.
Can I have this jive, cause life's a grim waltz, and I'm too young to dance, I'm too young to dance.

John.

(bild knyckt från random på facebook)

Hur jobbigt det än känns att åka till Piteå så måste jag erkänna att det ska bli himla fint att får träffa min storebror (killen med glasögon) igen. Honom har jag saknat massor.
För att även om vi gör varandra vansinniga så ska det bli fint att turas om att välja låtar att spela i hans lägenhet, hetsa hans busiga katt till dumheter, dricka äckliga groggar på Jelzinvodka och spela Resident Evil igen.

Skitlivet och hemlösheten.

Okej, på allvar nu: folk måste sluta säga åt mig hur jag bör tackla problem hemlös.
"Har du kollat blocket?" "Har du lagt ut en annons?"
Självklart har jag det. Jag har både en egen annons ute och ännu en tillsammans med en tjej från jobbet. Alltså söker jag både ensam och i duo. Står i bostadskö på inte mindre än sex sidor, har ringt hittalya och alla de där utan kösystem, har i över en månads tid haft väckarklockan ställd på två tider under nätterna bara för att jag ska kliva upp och kolla om blocket (exempelvis) uppdaterats med nya annonser jag missat.
Jag har mailat och ringt allt och alla. Kompisar, kompisars kompisar, tillochmed kompisars kompisars mostrar.
Det är så himla lätt för somliga att säga att det ordnar sig, men då får man tänka på att min närmsta släkt bor 1. Malmö 2. Augsburg, Tyskland (ja, det är närmare än till Piteå) och de jag känner i Götet är i samma sits som mig eller så bor de hemma hos sina föräldrar.
Jag antar att allt jag vill säga är att jag inte vill bli behandlad som om jag inte försökt, inte jobbat på en lösning.

Litet utdrag från min tragiska och ångestfyllda mail:


Förlåt mig för vredesutbrottet, men denna helg blir jag hemlös på riktigt och ska åka till Öjebyn igen eftersom inget annat val finns. Allt jag kämpat för i tre månader rycks loss. Fast livet i en kappsäck, utan säker framtid, har gjort mig till ett vrak. Nu blir det (tyvärr) norrbotten och en ny plan.

Längesedan.


Hade fint hår en gång för längesedan.

Hjärta.

Jag är så himla glad att jag har er. Den magiska tripoden.





I wish I knew how it would feel to be free.


När skitlivet kommer ikapp en så får man spela sin favoritlåt på hög volym på repeat.
Min favoritlåt är den här. Den gör mig glad även då jag känner saltsmaken från tårarna mot mina läppar och den annars omsorgsfullt målade eyelinern ligger i grå pelare, lodrätt över kinderna.

Teckningslust.

Kroki tecknad på två minuter. Dom brukar bli de bästa.

Jag är så avundsjuk på alla som ska gå på Helliden till hösten. Jag vill också vara där och teckna kroki på måndagar, kladda med färg nere i textilen på veckosluten och ha teckning med underbare Rickard på tisdagar. Åh. Nästa år kanske jag hamnar där igen. Vem vet?

-


Har lugg nu. Förresten.

Lördag.

Ikväll gråter jag mig igenom tunga beslut. River en vacker dröm, jo tack, men inte frivilligt.
Hade det funnits ett kryphål hade jag krupit, men det är dags att vända kappan efter vinden innan jag blåser omkull. Har stått i motvind nog så länge vid det här laget. River en vacker dröm.

Så himla typiskt mig att prata i metaforer om de stora och svåra sakerna. Ni vet.

Harry for Minister of Magic!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - om det är något jag älskar så är det Harry Potter. Varför kan det inte annordnas ett HP-convent i Gbg?


Bild på spelplanen jag ritade upp åt det magiska Harry Potter-spel jag och Kajsa tillverkade åt Johanna.

Erica Lolstar.

Erica, min kära och fullkomligt efterblivna vän, har låtit tatuera sig. Motivet blev, sedan några års planer, Charles. En björn som jag tecknat på precis samma sätt sedan 2006. En björn som är helt blassé på livet, likgiltig men ack så älskad. Han har kännts lite som en i gänget. Nu sitter han, med defekter och allt, på Ericas arm. Jag är nästan rörd till tårar.


Bilderna har Erica tagit med sin webcam i sin fina lägenhet.

Torsdag. Feberzappande i kunskapens tecken.

Jag tror att jag blivit vuxen. Jag har innerligt försökt att titta på barnkanalerna jag har på min TV emellanåt under dagen, men nej. Jag väljer hellre "Vem vet mest". Fast det är det ju ingen hemlighet att en besserwisser som jag tycker om.

Kvällens.


Good ol' Beastie.

Feber. 03.55

Värk- och febernedsättande tabletter är ungefär det tråkigaste att ha slut av just nu. 38.4 grader ligger febern stadigt på och jag ligger i mitt rum, klär av mig, klär på mig, klär av mig igen och klär sedan på mig. Skrattar högt åt ett internt hån om Twilight, förstår indiankillen. Det måste vara såhär han känner sig då han är varm.
Vill bara ha lite medicin och lite mat. Att mitt bankkort är trasigt och inte kommer föränn i slutet på veckan är också en fin twist på hela situationen.

Gammal bild, fast det förstod ni ju. Klicka på den för låten jag tröstar mig med inatt.

Elva.

Måndag. Göteborgsregn hårt smattrande mot rutan. Hard rain. Somnar till någon svartvit, fransk film på tvåan.




Måndagslåt.

River en vacker dröm.


Ett av de finaste minnena från helgen.

Söndag.

När jag vinkat av finaste Piteåvännerna återvände jag till lägenheten där jag numera bor själv. Det var underligt tyst och underligt få skor som väntade på mig i hallen. Faktiskt bara två. Varav ett par luktade så illa av festivallera att jag ställde ut dem i trapphuset. Så himla sorgligt.

Så jag kom till insikten att om jag inte kan umgås med vänner ikväll så kan jag titta på dem.
Chandler, Ross, Phoebe, Rachel, Joey och Monica är mina bästisar ikväll.

Så lite spaghetti med tomatsås och minst en knytnäve parmesan på det. Godnatt.

Way Out West II

Under lördagen taggade vi Håkan och Die Antwoord. Förfesten hölls på busshållplatsen.


Jag hade sytt en klänning kvällen till ära.

Håkan spelade Känn ingen sorg för mig Göteborg från början till slut samt en helt ny låt som han enbart spelade den här konserten. Man kan ju smälla av för mindre.

Utanför området såg det hemskt ut och jag tycker så synd om de stackarna som ska städa upp det sen.

Efter Lykkes spelning begav vi oss till Park Lane för att vara övertygade om att få komma in till Die Antwoord.

Sen drog de igång! Yo-Landi var världens coolaste. Åh.



ZEF ZEF ZEF!

Efter spelningen drack vi shots och hitteöl. Inte mitt stoltaste ögonblick. Andy drack säkert två liter ur diverse flaskor han hittade.

Erica träffade Karin och hittade en hatt. Tio poäng!


Sen var vi lite på den här nivån. Halv tio på morgonen kom vi hem i varje fall.

Det var den festivalen. Brutalt bra.

Way Out West I

Så blev det äntligen, äntligen fredag!
Erica hade klippt mig en lugg och jag var på fantastiskt strålande humör.

Vi var jättepeppade på Wu-Tang Clan.

Jens och Andy, serious gangztah skillz.

Ericas händer var orangea efter att ha färgat mitt hår. Utan handskar. Det blev kvällens stående skämt då vi kunde dra paralleller till Sun Hands (som vi ju faktiskt fick se live senare under kvällen).

Jag hade inga sun hands. De var lika blekrosa som vanligt.

Så kastade vi oss i taxin och efter en snabb bildfärd efter mitt utrop "plattan i mattan till Linné, vi ska se Wu-Tang! >Bring tha mutherfuckin' ruckus!" så trillade vi in lagom till att de började.


Sen tyckte jag att det var dags för lite öl.

Det tyckte Erica med.


Andy och Jens tyckte också att öl lät som en bra idé.




I toalettkön såg vi Fresh Prince. Jag blev exalterad och tog en dålig bild, men ja, det var typ han.

Sedan kröp sig augustimörkret på, likaså M.I.A och The XX.

När vi sett allt vi skulle se, tryckt varsin falafelrulle på Stigbergstorget så åkte vi hem.

Slut!

Onsdag.


Äter mycket fil nu. Och sylt. Kameran är tillbaka, jag är bäst osv.


Söndag.


Vill ha western spaghetti till middag.

Hav, klippor och grillade champinjoner.

Eftersom jag är kass och ännu inte hittat min kameraladdare så blir det inga bilder än på ett tag. Det är verkligen synd eftersom dagen spenderades på det bästa av sätt. Med mackor, bullar och bigarråer packade i kofferten satte vi oss nämligen i en bil och tog oss till Varberg. Där sken solen och havet var oändligt.
Vi åt lunch på bästa cafét med utsikt mot allt det blå och det kändes precis som en utlandssemester. Resten av dagen spenderades vi klipporna vid havet där vi åt bigarråer, pratade om pojkar och fick oss lite färg. Eller i mitt fall - mer fräknar.

När vi tröttnat på sol och klippor begav vi oss hem till Ida där vi grillade. Yasmine gjorde bästa marinaden till mina champinjoner och sen såg vi på halvdålig amerikans kärlekskomedi. Hur mysigt som helst. Tackar Ida, Yasmine och Sigrid för finaste sommardagen!





Note to self: Hitta kameraladdaren, ditt hjon!

Bergochdalbanan.


Så himla bra bara.

-wow-

Wow, mitt bästa palindrom för stunden. Känns så himla skönt att ha lite konserter att se fram emot. Eftersom jag levt fattigt och utan fritid denna sommaren så kan jag inte riktigt beskriva hur fint det känns att längta sig bort till konserlyssnande i gräset i fina slottsskogen. Kall öl, tjusiga vänner och underbara band.
Åh, åtta dagar kvar! Klicka på bilden för Way out West-playlist!

Bilden är tagen av Freja.

Världens bästa.


Det här är världens bästa pappa och mamma. Gullemamma ringde imorse och sa "Såg att det kommer mycket bra till Way out West. Vad fint med konserter i slottsskogen också. Vill du ha en biljett?". Åh. Nu väntar jag bara på att de ska släppa ett vettigt spelschema så jag hinner se det jag vill se, i såna fall är jag där!

Livet i en kappsäck (läs: tre stora trunkar)


Då jag var arton år, då mitt hår var kritvitt, då det ännu inte var tragiskt att festa varje helg, då jag aldrig kunde tänka mig att man kunde vara orolig över "livet i en kappsäck" (rådande situation, litegrann), då öl smakade äckligt, då jag ännu aldrig varit riktigt kär, då jag trodde att Piteå var världens ände, då jag inget hellre önskade var att få packa mina flyttlådor och ge mig iväg. Det gjorde jag också året därpå, men ännu har jag inte lyckats slå mig till ro. Visst känns Göteborg som hemma, som min stad, men just nu vill jag bara ha lite trygghet. Livet i en kappsäck är inte så romantiskt som det låter då man är arton och inte tänker längre än näsan räcker, vilket i mitt fall ändå är lite längre än de flesta.

Klungangänget, hjärta.

Älskade Klungangänget underhåller mig då jag är hemma och är sjuk. Ni har väl inte missat "Ingen bor i skogen" på svtplay? Om ni har det, så snälla se det!


Mer av dem kan man såklart lyssna på i bästa radioprogrammet Mammas Nya Kille i P3. Där rekomenderar jag Katla i köket - sju sorters apa, Patrik berättar om bordellen i Munksund, Job Andersson berättar om att forma handen som en liten pil, Thunder - bakåtvolt med snöskoter mm. Himla kul!



She & Him.


Fina fina Joseph Gordon-Levitt alltså. Och lite fina Zooey Dechanel.

Söndagslunch.

Jag vaknade upp utan röst och med ett febertungt huvud. Beslutade mig för att laga extra god lunch som tröst. Kronärtskocka med citron- och vitlökssmör och pestobönor. Åh, så gott!

Jag brukar börja med att dela en citron. Den ena halvan skivar jag och lägger i kokvattnet...

...tillsammans med lite salt och kronärtskockan såklart. De får koka tillsammans i ungefär en halvtimme.

När halvtimmen gått tar jag lite smör och låter det smälta i en liten kopp i micron.  Sen pressar jag i den andra citronhalvan (kanske inte hela, man får smaka av lite), pressar i vitlök och sedan kan man dra i en nypa salt. Nu är det bara att öppna kronärtskockan och doppa bladen i citronsmöret och äta! Om man är extra hungrig kan man ta lite blandbönor och en rågad matsked pesto och röra ihop att äta på sidan om.

Synd att batteriet i min kamera dog efter tre bilder.


kent.


Ikväll spelar dem i Piteå. Jag har lyssnat via en brusig telefon. Hörde Jocke Berg och Davids röst dåna genom regnsmattret mot mitt fönster. Skit. Jag gillar Kent.

Johanneberg II




Har ballat ur osv.

Johanneberg I



-


RSS 2.0