<3


Om jag vore man









Ojoj

Igår var det afterwork med det fina ReklamCitygänget. Det var jätteroligt tills jag såg alldeles för "under-tjugo-åt-och-överförfriskad" ut, så jag fick gå hem till John istället, vilket kanske var för det bättre. Gratis whiskey är ingen bra kombination med... mig. Anyhow; himla fin kväll i övrigt. Himla fin.
Kommer just nu ihåg att jag har min cykel i stan, ihoplåst med Jimmys, med mitt lås. Hoppas att han tog sig hem.

Åh jag är så dålig. Bara skjut mig.

Febersvag, feberstark.

Det viskas. Sommarregn blir "som maräng". 
Och visst gör det väl ont att aldrig riktigt nå in?
För jag kan bara andas då molnen skymmer solen,
bara då slipper mina lungor svida av optimismens törnar.


Foto: Patrik

Och ljuset ler hånfullt mot mitt bleka skinn,
jag ler tillbaka, jag kan fortfarande låtsas.
Jag kan fortfarande andas.

27'e

Jag älskar att göra vad som förväntas av mig, därför slänger jag upp lite bilder från gårkvällen då vi hängde på Krokodil.

Putte

Sanna

Eftersom Sanna ändå var på tal så bjuder jag på den här suddiga bilden hon tog...
Sanna är kass och mina nya glasögon har äntligen kommit. Jag vinkar adjö till spända ögon.
(lämnar den orörd, det är Sannas verk)

Brazil Jack

ViktorTvå, Viktor II

V-V (ViktorEtt samt Stefan var också med, fast de fastnade inte på bild)

Ett slag för feminismen - som träffade sig själv i ansiktet

När en kvinna våldtas under krig kan våldtäktsmannen dömas. Och det hårt. Han kan dömas för folkmord och för brott mot mänskligheten. Kanon!
Fast... man får ju inte glömma att en kvinna inte är en individ. En kvinna har inga känslor. En kvinna är en mans tillbehör. Alternativt, på sin höjd, en del av en etnicitet, men aldrig, aldrig en egen individ.

Under Genévekonventionen 1949 beslutade man att det är statens plikt att beskydda kvinnor från attacker på deras ära. Kan då endast en ärbar kvinna våldtas? Vem avgör vad som skadat någon icke ärbar kvinna? Och vem är ansvarig, vems fel är det att en kvinna, trots lagen; våldtagits? Staten som misslyckats eller våldtäktsmannen?

I konflikten i Rwanda ansåg landets tribunal att våldtäkterna var en del av en större attack, som hade med konflikten mellan de olika etniciteterna att göra. Alltså, en man av hutu som våldtar en tutsikvinna kan dömas för brott mot mänskligheten, för att han våldförde sig på henne sexuellt för att han var fylld av etniskt hat. Logiskt.

När Sylvestre Gacambitsi stod åtalad för våldtäkt, och därmed även brott mot mänskligheten i Rwandas tribunal; var kvinnan han våldtagit av samma etnicitet, men det spelade ingen roll för tribunalen ansåg att det inte var hon som var måltavlan för övergreppet, utan hennes man som var tutsi. Såklart. Han våldtog ju henne för att träffa sitt mål, hennes man. Kvinnan var bara ett redskap, ett meddelande mellan män i väpnad konflikt. Hade förövaren drivits av sexuell lust, att han våldtog henne för att han var kåt och för att han hade makten; så hade det inte varit våldtäkt för tribunalen. Han hade inte kunnat straffas så hårt, eftersom han inte skadat en etnicitet, utan "bara" en individ. Eller hur är det nu? Vem våldtogs? En individ eller en etnicitet? En kvinna, en människa? Eller var kvinnan bara budbäraren mellan de stridande männen?

I en uppmärksammad rättegång använde sig till och med en soldat sig av argumentet att han var kåt som försvar, för att han visste att han inte skulle kunna få motta ett så hårt straff om han "bara" gjort det för sig själv. Det problematiska är att man fortfarande glömmer offret bakom, offret är lika våldtagen som innan, i samma behov av upprättelse. Det spelar ingen roll om förövaren varit enbart driven av sexuell lust, maktbegär eller om han gjort det på grund av att offret inte tillhört samma kulturella grupp.

Det spelar ingen roll för tribunalerna ATT en människa våldtagits, det är VARFÖR som har betydelse.

Att döma våldtäkt som brott mot mänskligheten - ett slag för feminismen, som träffade i ansiktet.

Forever


Med den här i öronen, på lite för hög volym, kan jag cykla hur fort som helst.

Om att jag ibland känner mig som en stolt förälder

Efter att ha skrattat inombords (och tyvärr emellanåt nästan ljudligt) åt tvärflöjtssolister och diverse violinister med mera så kliver finaste, finaste Stefan upp på scenen. Både jag och Erica sträcker lite på oss i bänkarna, som ett par stolta föräldrar. Stefan blir belönad med ett stipendium för att han är så himla bra. Jag slår mig mentalt för bröstet och när väl Stefan tar ton, efter att ha meddelat publiken att han måste spotta ut sitt tuggummi, för att hans mamma sagt att det inte är bra att svälja, så fylls jag om möjligt av en ännu varmare tillgivenhet. Finaste, finaste Stefan.

Spökhistorier

Jag vet att jag bloggar en miljard inlägg om dagen nu, men det händer så mycket roligt. Som i fredags, då vi förballade här så hittade vi ett häfte med spökhistorier skrivna av min gamla klass, 5A Solanderskolan (Zoolander school - for kids who can't read good and want to learn other stuff too).

Mina favoriter är dessa två som jag tagit mig friheten att publicera, "Den svarta hunden" av Jonas Lundgren samt "The NHL Ghost" av Joacim Nilsson, båda med understrukna highlights:





Jag var så orutinerad att jag råkade kapa bort titeln, men det här är i alla fall:

THE NHL GHOST


Söndagsmiddag


Erica lagade pasta med pesto och gjorde såhär fina tomater med keso till förrätt!

Jag och Patrik matchade lite.

.

Jag har kommit in på konsthantverk-textil på folkhögskola.

Helgen

På fredagen kom Caroline hit. Vi, Patrik och Erica åt vegetariska Club Sandwiches och förballade hemma hos mig. Även Crabbo och Stare deltog i det sistnämnda. Här kommer bilder:

Den här får inleda allt. Det är en bild som jag gjort i paint. Idéerna bakom den kommer, som ni kan se; från mig och Caroline. Detta är det finaste jag har gjort i hela mitt liv.



Patrik lyckas ofta utstråla en stark manlighet på bild. Jag gillar det.


S. (internt, ack så internt)

Stare.

Vi fick återfall och klistrade lite guldstjärnor under ögonen, lyssnade på Broder Daniel och sjöng högt. Jättehögt. Fast egentligen inte Carro, för hon kan inte sjunga BD.

Och det dansades förstås. Här är den klassiska "smiska hunden".
Jenny och Carolina.


Det dansades en hel massa. Erica är stjärnan på den här bilden.

Jag såg ut som jag alltid gör då det är kalas.


Vi lyssnade på nittiotalsmusik och kände nostalgin strömma genom kroppen. Pandora - Trust me.



De finaste av flickor.


Muggar är för de som spiller och tappar glas.




Det var en himla fin kväll. Dans, fin musik, mindre fin musik, vin och mina mjuka läppar fick gå varma.
Åh, puss.


Skepp o'hoy!


Där jag bor

Idag har jag städat mitt rum, som trots städande är rörigt av alla prylar. Såhär ser det ut i mitt rum.

Gamla fina resväskor trängs ovanpå min garderob som har spegeldörrar. Spegeldörrarna påpekar alla är så himla porriga eftersom man kan spegla sig från sängen. Jag tycker att de är bra, för då kan man kika efter monster under sängen utan att behöva kliva ner eller böja sig ner och titta.

Den fina soffan är från trettiotalet. Den har jag ärvt av Aune, en gammal dam som bor i Stockholm.


En alldeles för rörig bokhylla står alldeles brevid dörren. Där bor mina Harry Potter-böcker tillsammans med TV-spelskonsoler, skivor, pennor och skor.

Jag äger inte så många och definitivt inga exklusiva skor, men de jag har tycker jag hemskt mycket om.
DinSko, DinSko, second hand, second hand.

En gammal radio som höjer volymen av sig själv och två Hitchcock-boxar.

På min datorskärm står fina PEZ-automater. Chewbacca saknas dock. I itunes spelas Hajen - Svensken.

Min nya-gamla provdocka blockerar min ytterdörr för tillfället.


På mitt skrivbord finns saker som är bra att ha. Som pennor, klubbor, en lösmustach, en BD-pin och ett simborgarmärke. Silvergrodan. Vid min dörr hänger flera små handväskor och tygpåsar.

Det var allt!

Dagen Jesus lämnade jorden. Igen.

Skämtlivet har rullat igång på allvar känner jag.
Onsdagskvällen spenderades hos mig med pojkarna. (Rasmus, Parik, Viktor, Bellander, Thall och Marcus.) Vi tittade på Fucking Åmål, som vanligt, åt mat och pratade om våra egna och andras skämtliv.
Ikväll blir det mer skämtliv befarar jag.

Annars längtar jag fasligt mycket efter Jenny.

Vår


Äntligen har rabarber börjat växa utanför mitt rum igen.

When routine bites hard and ambitions are low.


17.42

Det finns inget som ser fånigare ut än rökande cyklister.

Klä ut mig till feminist!

Tvätta bort sminket, kasta alla urringade plagg, och måla för i helvete inte på er en "porrmun" a´la Linda Rosing. Det är framgångsreceptet för en kvinna som vill kunna hävda sig i dagens samhälle. Enligt Linda Skugge.
Som om feminism vore något som man klär sig till och från. Jag finner det pinsamt att någon så uttalad feminist ska uppmana flickor att klä sig på ett visst sätt för att bli accepterade. Det är ju lika motsägelsefullt som att, liksom påven; hävda att kondom orsakar spridningen av hiv.

Nåväl; feminism handlar om att bli accepterad och lika behandlad vare sig man är en kvinna eller en man. (alltså inte att klä ut sig till en man) Man ska ha lika förutsättningar, rättigheter och skyldigheter.
Hur man ser ut, hur man väljer att klä eller sminka sig spelar ingen som helst roll. Att se stereotypiskt kvinnlig ut ska inte vara antifeministiskt, inte ens om man väljer att ha den klassiska "porrsådis-looken" ska man bli behandlad som en motståndare mot det egna könet.

Hur ser en feminist ut då? En kvinna med ludna armhålor som är osminkad och säkerligen luktar lite svedd hud om sina sotiga händer efter att hon varit ute och brännt lite bh:ar på något torg.
Nej, en feminist ser inte ut på ett speciellt sätt, det finns ingen dresscode för att få vara med att kämpa för lika lön osv. En feminist är en person, man som kvinna; som står för jämlikhet mellan könen.

Bara för att en kvinna har läppenna och rosa läppglans (porrmunnen) betyder det inte att hon inte finner det självklart att män och kvinnor ska bli lika behandlade. Än mindre betyder det att hon är en sämre kämpe för kvinnors rätt till lika lön som fantastiska Linda Skugge, för enligt Skugge är förstås kvinnor lika mycket värda som män, men bara de kvinnor som är starka nog att våga tvätta bort sitt smink.

Jag ska bättra mig

Saker jag gör som irriterar andra (som jag ska jobba på) :

Att jag inte äter brödkanter. Jag "filéar" mackan genom att dra av kanterna innan jag äter den.

Att jag tar kritik väldigt personligt.

Att jag spiller. Inte sällan på andra människor.

Mitt ursäktande. Då jag säger "förlåt!" fastän jag, enligt andra då förstås, inte gjort något fel.

Att jag är så fasligt morgonpigg.

Att jag mimar replikerna då jag ser filmer jag sett förut.

Då jag märker ord.

Det faktum att jag går väldigt långsamt.

Att jag ofta glömmer att jag är på offentliga platser (då jag är på offentliga platser) och pratar/ utbrister saker lite för högljutt.

Att jag inte är så bra på att öppna aluminiumburkar och ofta behöver hjälp med detta. (alltså typ 33cl burkar)



Nummer ett kommer att bli jättesvår, och morgonpiggheten som egentligen är bra. På den punkten ska jag bara försöka att inte väcka dem i min närhet innan halv tio, minst.


Lookbook

Nu har jag alltså skaffat mig en lookbook. Men jag förstår det inte riktigt än.
Men kika in om ni vill, för att göra det trycker ni här.

Söndagsmiddag hos Elsa

Eftersom jag är "barnvakt" åt Elsa i helgen så blev söndagsmiddagen där.

Såhär fint och vårigt hade vi dukat.

Vi lagade pestolasagne. Gott!


Lördag

Erica och Frida klarade gesällen. Det dracks och fånades.





17'e

Och jag bryr mig fortfarande. Men inte om suttonte mai.

Syjunta

Kvällen ägnades framför symaskinen. Eller bakom. Det beror hur man ser det.
Tanken var att göra tights och tröja med färgstänk, dessvärre ville tygfärgen jag köpt inte synas på just de materialen som jag valt att sy i. Järnspikar.


Förresten så har min pappa hittat en gammal provdocka från åttiotalet på vinden åt mig! Chockrosa är den också.


När jag ändå var igång passade jag på att sy en megarosett.





Tightsen är bara vanliga, fast jag sydde i dragkedjor längst ner. Förhoppningsvis lyckas jag lösa bristen åpå färgstänk inom kost. Rostbruna ska de bli, är tanken.


I might as well give in


13'e

Hit med lite farligheter!


12'e

Idag fick jag ett mail från lookbook. De skrev att de sett mina outfits och ville att jag skulle skapa ett konto hos dem. Jag fick en invitekod och lyckönskningar. Det var spännande. Och konstigt.

Nu är det hursomhelst Star Wars med Erccu och Sannizen.

(psst... en månad kvar.)

Söndagsmiddag på måndag

Patrik har gjort det. Toppat alla hittilska middagar, med bravur!
Erica och Sanna var visserligen frånvarande, men helwites vilket bra slit! (som man säger i Piteå)


Club Sandwich till förrätt. Vegetarisk variant förstås.
Man har kommit till en tragisk nivå då man uppriktigt saknar mackan då man ätit upp den.

Maja förvandlades till ett gevär.

Jag åt och åt och åt. Jag är fortfarande mätt. Galet.

Maja och Patrik.

Jag var också där. Med mina abnormt stora pupiller. Förstås.

Efter maten och efter att ha kikat på Färjan 2 så beslöt vi oss för att ta oss en tur runt Pitstan med bilen. Med The Ark på högsta volym rullade vi runt i ett långsamt, Patrikvänligt; tempo.


En lek som kan bli till en farlig lek. Jag kan konsten att se intelligent ut.


Godnatt!

och våren kommer aldrig till norrbotten


11'e

Måndag.



10'e

Söndagsmiddagen blev flyttad till måndag eftersom Erica befinner sig på öppet hav med Bobby. Bobby as in Linda Rosings Bobby. Yes, true story. Anyhow... jag umgicks med två bra människor som jag tror hette Patrik och Stare.





Bra bild.

.

Tio små saker om mig:

Jag tycker om att måla mina läppar ilsket röda och trycka dem mot ovansidan av min hand och betrakta avtrycket.

Jag kräks nästan vid åsynen/lukten/känslan av genomblött hushållspapper.

Jag har sjungit "Fem små apor hoppade i sängen"-låten (med rörelser!) från femhundratvå apor ned till noll. Det tog jättelång tid.

Jag har disgnoserad fobi för fjärilar.

Min förra samhällslärare ringde hem till mig en gång och ville prata allvar med mig. Hon ville, bad mig, att jag skulle satsa på en politisk karriär.  

Jag och Erica duschade inte en enda gång på en hel vecka i värmen på Emmabodafestivalen.

Jag spelade trummor förr. I några år faktiskt. Mina föräldrar tyckte om mitt bankande. Jag förstår det inte.

Jag har en flakmoped som jag kört sedan jag var tolv som jag även hyrde ut till SVT för tvåhundra kronor under en vecka då de skulle spela in en TV-serie och behövde låna en. Business woman 2000.

Jag har fräknar på överläppen.

Jag har återkommande mardrömmar om Robert Wells.


Längtan

I slutet på denna vecka ska jag äntligen vara barnvakt! Elsa ska återvända till sitt barndomshem, alltså huset där jag bor. Jag och denna lillgamla sjuttonåring ska spendera kvällarna framför Pokémon Stadium och kanske, kanske åka till Pello och leva rövare! Åh. som jag längtar.

Fredagkvällen spenderades med Patrik, Rasmus, V-V, Bellander, Baltz och Marcus. Vi kollade på hockey, drack folköl, åt chips och skrek. Jag och V-V hade gjort oss bra som coacher (hur böjer man detta försvenskade engelska begrepp? kan man det, överhuvudtaget?) vi skulle satt ihop ett lag lite på samma principer som man väljer ihop ett pokéteam. En för dennes superskott, en för dennes snabbhet, en för dennes fintar osv. Då skulle Sverige vinna. Om detta, mot all förmodan; skulle misslyckas, så skulle V-V bara susa in på planen i trikåer och styra upp skiten. Bulletproof.

Gårdagen spenderades med storebror, vi åkte bil till Skellefteå, där vi fikade och sedan åkte hem, lyssnade på Detektivbyrån och imiterade självmordsbenägna renar. På kvällen stylade vi mor Karin som skulle på festligheter varpå vi hämtade upp Emelie och Elsa och tittade på två riktigt dåliga filmer.

Annars har jag läst ut Twilight-boken och måste erkänna att det kan vara det löjligaste jag läst. Ever. Erica hade så himla rätt, det var inget för mig, det var för fånigt och kärlekstramsigt. Men jag läste ut den. I brist på annat. Måste ta mig till biblioteket, om inte för att hitta en bok så för att smalltalka med biblo-Björn. Jag älskar honom.

 
Såhär såg jag ut för exakt ett år sedan. Jag är mig lik. Jag väger tillochmed lika mycket och är precis lika
fräknig som nu. Så underligt att så lite hänt då så himla mycket hänt. Ett helt år av nya erfarenheter.
Jag är besviken att det inte ens syns.

Beslutsångest, fantasibrist

Sannas studentskiva kommer äga skiten ur hela världen. Temat är "Jag om tio år". Jag funderar vad jag ska vara. Tyvärr har Erica redan meddelat att hon ska vara det jag tänkt vara först; Lord Voldemort.

Förslag på saker mottages mer än gärna.

Egna förslag:
"Glamourmodell" a´la Linda Rosing?
Gravsten?
Spöke?
Man?
Josef Fritzl?
Slammsugare?
Djur?


Åh

Mitt hjärta bultar ju så himla hårt. Det gör nästan ont.


This is final.

Åttonde

Det jag avskyr mest är ovisshet. Och stolthet. Jag har ingen sådan tyvärr, jag bara krälar i stoftet utan självrespekt.

Gårdagens funderingar:
Varför (mer ett "Why, God?! WHY?!") har alltid författare så horribel klädsmak. Erica tog upp ett exempel från "Twilight" där karaktären Edward, som tydligen ska vara dreamhunk of all times ungefär bär en vit polotröja, ljusa jeans samt en beige (BEIGE!) skinnjacka. Sådant gör ju en självmordsbenägen. Enligt Erccu så förstörde denna beskrivning av dagens outfit a´la Edward; hela boken. I see her point. Lite som Hermiones lila pärlstickade väska förstört Harry Potter och Dödsrelikerna för mig. När jag läser den så korrigerar jag genast "lila pärlstickade"- till "bruna skinn"-väskan.

Varför jag alltid överreagerar. Ingen vidare förklaring krävs. Jag är en berg-och-dalbana, men jag ska ta tag i mig nu. På riktigt, jag har redan förstört så mycket.

Hur ska man göra med närvaron (läs: frånvaron) på APU'n? Jag förstår inte schoolsoft.

Blir det knivfest i helgen?

Hur jag, på allvar, har en liten fling för Dumbledore.
Han är gammal. Och finns bara i mitt huvud. Död åt er som tror att det är gubben i filmerna jag talar om, min fanatsi-Dumbledore har något mer. Glimten i ögat, visdom, mod. Yum. Nej, inte riktigt så.

Nu slutar jag med mina lätt obehagliga funderingar, och mina inte ens lätt obehagliga (truly disturbing) besatthet av Harry Potter. Men på riktigt; Go, go Gryffindor!


Torsdag

Jag är hemma nu.

ensamt


Även fast jag tillbringar dagarna i Skövde känns det som om jag är ensam nästan
hela tiden. Ensam eller ivägen. Åh.

Söndag 2














Söndag







Det vi gör bäst. Stökar och smutsar ned.

Som jag älskar dig.

Bilder.






3'e maj

Det kanske tar emot men vi hör ihop och inget kan ändra på det.

2'a maj

Idag är det hur varmt som helst! Jag äter tomater och cyklar runt i solen.


RSS 2.0