30/9

Idag är jag bitter över hur mycket man får betala för något så litet. Underkläder är något jag avskyr att handla. Dyrt och knepigt då man är liten på alla vidder, så att säga.

29/9

Veckans planer:
Måndag - mys med bok och te
Tisdag - Mys med Erica
Onsdag - Mys med Carolina
Torsdag - Mys på Nodo (?)
Fredag - Mys med Elsa på KH


Tänk att hinna umgås med alla riktiga väninnor på en vecka!
Hurra! Kvinnligt sällskap känns som evigheter sen.
Jag längtar.

Synd.

Du förstår inte hur mycket tid jag lägger ner på att göra dig glad, hur jag försöker hitta nya sätt hela tiden. Jag vill  nog inte heller att du ska veta. Jag behöver inte den bekräftelsen. Åtminstånde trodde jag det, jag väntar mig inte att du ska förstå, men jag skulle bli glad om du ens märkte, om du uppskattade det. Bara en gång.

<3


Söndag. Jag längtar efter denna. Tjugosju.

.



What is worthwhile in the world, if you can't be with the one you love?
What is worthwhile, we'll be forgotten when we're gone?

27/9

Att jag varken vill eller orkar vara elak mot andra ses tydligen som något negativt. Det känns så himla fint, verkligen helfint.

Fin kväll.

Eftermiddagen och den tidigare delen av kvällen spenderades på två olika fik med Patrik, Stefan, Rasmus och Andreas Bellander. När vi lessnat på Nodo tog vi oss till Coop och inhandlade ost och kex som vi sedan avnjöt hemma hos Patrik till diverse TV-zappande och youtubande. Helmysig stämning hela tiden tills Rasmus blev allmännt hatisk, då började det riktigt roliga. Michael Jackson-imitationer, varm ost, matlagningsprogram från Indien ("Vadfan ska dem hålla på och grisa för, fan skägg och helvete i maten. Titta! De går ju på bordet! Lagar mat i nåt jävla garage... och vad fan är det här?! Kasta runt nån jävla macka i ett smutsigt och varmt hål? Nej fyfan."), Southpark, Bellanders synthmusik, finsk ABBA-wannabe-duo etc. Som ni hör så var det en riktigt fin kväll.
Tack till Putte, Stefánsexy, BJ och Belle. Och tack till Rebar.

Fick även höra Håkan Hellström från Lisebergshallen via telefon, det var jättefint. Tack, Aron.


Bara bra. Finland levererar, än en gång.

Awesome lyrics too; "Oh you're absolutely fine, your lips are taste of wine"
Sjukaste livet.






26/9

Varför ska alla bara ut på krogen hela tiden?
Jag vill bara sitta inne och spela TV-spel i helgen ju.

Jag har blivit sådär tokigt vinterblek igen. Åh. Osminkad tjej.

Om uppskattning

Visst är det väl fint då människor visar uppskattning?
Några som är extra bra på det vill jag framhäva lite:
Storebror John, Carolina, Patrik, Jens, Elsa, Oskar, allas vår Rickard, min faster Inga-Britt och Stefan. Ja, alla dem är ruskigt bra på att visa att de tycker om saker man gör för dem. Det är bra, så man vet att man gör rätt. Men med andra är det svårare, ja ibland är det faktiskt hemskt svårt att veta om det man gör är bra.
Jag uppskattar att ni kan visa uppskattning. Verkligen.

Annars har jag varit helbra och städat ambitiöst hela kvällen. Nu ska jag ställa mig framför spegeln, helt flickigt, och prova kläder till någon fin swinglåt. Ja, det ska jag ta mig tusan göra.

Förövrigt har jag hittat ett par skeva glasögon. De har Uffie haft en gång i tiden. Jag var inte så kool i dem.

Länkar för mitt egna dåliga minne

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/recensioner/spel/article3386800.ab

http://www.gamepad.se/news.asp?id=1058

Jag är åh, så sugen.

24/9

Jag är på så himla fint humör, trots att jag kanske inte borde.
Inte ens illamående, skakiga ben eller surpuppor till människor kan ta ner mig.


Inte sur.



Om man vill kan man även titta på den här hjärtevärmaren, som jag fick länkad åt mig idag från en vän. Men skippa låten, det blir alldeles för corny då, anyhow:
http://www.jesper.nu/filmer/djur/5261-Christian_the_lion/ 
Den gör då mig lycklig.

Åh, så himla fint.

Jag blir så glad av era fina kommentarer. Åh bara, så himla fint och mysigt. Tack.

24/9

Idag är jag hemma, kräks och ser på Mumin.
Ibland önskar jag att också jag fick bo i ett blått raketliknande hus och susa runt på rosa moln.
Ännu har inte Morran dykt upp, men då hon gör det tänker jag blunda och snabbspola förbi, annars kommer jag inte kunna sova i natt.


En saga.

En gång ringde det på min dörr.
En pojke med lockigt hår ville sälja jultidingar. Hela han var bedårande fin, så innan jag visste ordet av hade jag beställt tjugonio exemplar av "Dassboken" och betalade rubbet i jämna tusenlappar. Pojken hade inte växel för så stora valörer, men lovade mig att komma tillbaka följande dag med pengar. Precis innan jag hann stänga min dörr igen satte han foten emellan och frågade "Du, smulan, du ska inte åka med en sväng på Dakotan?" och nickade mot en skinande blank Puch med originalblå-och kromad tank. Mitt hjärta slog snabbare än en trumvirvel i Norge den 17'e maj och min mage kändes som om den skulle lyfta likt en heliumballong. Men jag tackade nej, eftersom jag hörde hur vråltrimmad mopeden var och jag inte hade något annat än en cykelhjälm i ljusblå frigolit att skydda min ljusa hjässa med.
Dagen därpå hade jag införskaffat både mod och en riktig hjälm så när pojken med det fina håret kom tillbaka med växeln åkte han, jag och dakotan på äventyr. Hjälmen glömdes kvar i hallen, men det gjorde ingenting för vi var odödliga. Vi körde ända bort till Ica där vi vände efter att ha delat på en glass, Cronetto med jordgubbssmak. Jag fick sista biten av struten, där chokladen är.  Sen kramade jag ärmarna på hans bikerjacka hårt mellan mina fingrar hela vägen hem.

Så var det kanske. Kanske inte. Vem vet?


Återstår gör 32 dagars längtan.

Aldrig har någon hållit min hand så fint eller kysst mig så ömt.
Du rör vid mig som om jag vore skörare än glas.


23/9

Idag har jag varit hos David och fotat lite halvt oseriöst till fotouppgiften. Orkar inte engagera mig så mycket i något för stunden. Nu sitter jag med svenskan och har kört fast. Att formulera mig i text har aldrig varit min starka sida. Nåväl, det är bara att bita ihop och kanske utföra någon slags lyckoritual. Fred ut.




Dock måste jag ha dem i färg till uppgiften.
Färg är för de som inte förstår svart/vitt.

22/9

Håkan Hellströms första album Känn ingen sorg för mig Göteborg är en klassiker som av mig underskattats under en längre tid, den har efter allmänhetens hype fallit i glömska, men verkligen;
texterna tar mig högt upp i det blå.


Har äntligen fått det här att fungera, det var något kruxigt med min användare som de nu
ordnat åt mig. Hurra och puss på det!

Om hustak och dimmiga dagar

Från klockan 12.13 till 13.09 satt jag kanske fysiskt på bussen, på sätet längst fram, men i mina tankar satt jag i själva verket på ett hustak i Göteborg. Jag hade svept en grå filt av den icke stickiga sorten om mina bara axlar och satt jämte en riktig seglarkikare, en sån där "enögd" i mässing, och blickade ut över staden i gryningen. Kikaren användes endast de fåtal gånger då någon gick förbi på gatorna nedanför, en man med en hund och käpp, en kvinnlig brevbärare på cykel, ett par som gick hand i hand och kanske någon ensam katt som strök förbi i gränden precis nedanför. Annars satt jag mest och betraktade solen som sakta gick upp över hustaken för att till sist slå mot, och efter en stund också värma; mina bara fötter. När staden vaknat klättrade jag återigen ned på repstegen jag fäst på utsidan av karmen till mitt takfönster som jag placerat min säng under. Där lade jag mig bland svala lakan jämte en grå och vit katt och somnade.
Det är så fint att jag, trots att jag satt i den pensionärsdoftande bussen, andades in den friska morgonluften från taket till  den ultimata låten för ändamålet: Dom dimmiga dagarna - Håkan Hellström.


Inte för att den är tagen från ett hustak, inte
för att det ens är Göteborg, men kanske
att man kan tänka sig en ensam katt springa
förbi precis här. Bilden tog jag i huvudstaden
i september förra året.


Det finns nog ingen som tycker så mycket
om att dagdrömma som jag.


22/9

Efter att spenderat en fantastisk helg med två av bästpojkarna bär det återigen av till skolan.
Detta spelas idag:

http://www.youtube.com/watch?v=rENy7MQIYJs&feature=related

Nostalgi.

Annars är det mesta bra. Skolan fungerar, det är inte så länge kvar till Håkan Hellströms spelning i Luleå, vänner mår bättre, jag har förhoppningsvis bara ett sjukhusbesök kommande månad, jag känner mig inspirerad och peppad för projektarbetet, jag är kär i en människa som är kär tillbaka, jag har en ny och fullkomligt förtjusande klänning, jag börjar lära mig gå i klackar och jag finner nya trevliga bekantskaper. Jag är lyckligare än jag är orolig.

21/9


(bilden är knyckt från mannen ovan http://baten.webblogg.se/)
Det här är Aron. Jag tycker hemskt mycket om honom.
I takt med hans växande musch saknar jag honom mer och mer.

.

Kanske känner jag dig inte alls.

Kanske gör det ingenting heller, för mitt hjärta känner ditt.

Genom kläderna, genom huden.


Ny blogg.

Jag planerar att skaffa mig en ny blogg, men jag vet inte vilken sida jag ska vända mig till. Jag vill kunna kategorisera mina inlägg, ladda upp bilder, youtubevideor med mera. Åh. att jag ska vara så oteknisk. Hjälp mottas med öppna armar.

Tillägnat Patrik.

Modeblogg så inni fan!
Kanske inte, men min klänning kom idag, äntligen. Den är alldeles förtjusande!







Allt som behövs nu är en ljummen sommarnatt, jazz 
och Båten i sina fina skor.

17/9

Jag visste inte vad jag sökte, men sen hittade jag det och allt började äga hela tiden.

Men!

Jag står inför ett sådant i-landsdilemma.
Min söte far gav mig världens finaste skor igår. Världens finaste, jag skojar inte. Samtidigt som jag så gärna vill behålla dem vet jag att mina fötter aldrig kommer förlåta mig om jag gör det. Jag får ont av min frånvarande förmåga att gå i klackade skor. Kan någon berätta för mig hur alla andra kvinnor lyckas med detta? Ska det göra så ont?



Ratatat - Loud Pipes, Sherlock - Shortcuts, Almedal - "A"
The Smiths - Girl Afraid, Cat Power - Aretha, sing one for me

16/9

Inte ens då jag biter hårt slutar min underläpp att skaka.
Tom.

Skor


Brutalitet

Jag blir rädd för min egna brutalitet ibland. I natt har jag drömt om våld utan dess like.
Ett mörkt hus, alla skjuter på alla, alla pratar engelska. Det är tokläskigt eftersom det är mörkt och jag som i drömmen har rollen som någon slags betraktare med nightvisiongoggles, ser allt genom grönaktigt ljus. De flesta skjuter ner varandra ganska snabbt, det verkar finnas två olika sidor i "bråket".
En snubbe som ser typiskt italiensk ut smyger på en John Travolta-look-alike (låt oss kalla honom John) sätter sin pistol mot hans kind och säger "Why the rush?" sen skjuter han ett hål rätt genom båda kinderna, John faller till marken och italienaren tar tag i hans hår, sliter upp hans huvud och dunkar det i kanten på den öppna spisen som står i rummet, tills John dör och blodet sprutar. Brutaliteten tar inte slut här, nej, Johns buddy (som ser ut som Jim Gordon i Batman) blir förbannad och kastar italienaren på soffbordet. Där börjar han tejpa (?) runt hans huvud och armar, så att han ska kvävas. Efter det slänger han ner honom på golvet där det (tydligen) ligger bensin. Italienaren lyckas smita då flera poliser rusar in och börjar peppra med atomvapen mot allt och inget. Italienaren springer ut och hamnar i ett eldhav, tejpen tar eld med hjälp av bensinen och hans ansikte smälter till ljudet av hans panikslagna skrik av smärta.

Jag vaknade ur den här drömmen, chockad över hur rå min fantasi verkligen varit. Jag kände att jag var tvungen att kontrastera upp det hela genom att läsa några sidor i min Muminbok innan jag somnade om igen.

15/9

Det är så lätt att vara efterklok.

(bilden har jag stulit från en sida som heter google, ny och praktisk grej)

Dagens: http://www.youtube.com/watch?v=EfYwjBp_Z_U 
http://www.youtube.com/watch?v=GtkVGClqrT4

14/9

Här kommer massor av bilder från den älskvärda utflykten, alla tagna av Dave the brave.



Lunch.



Vi löjlade oss.

Jag var mest glad, som synes. Såg lam ut också, som synes.


Det var jag inte ensam om. På bilden: Marie.
Nedan: Oskar.

13/9









(foto: alla och ingen)

Malin bjöd på jättegod mat, efter det cyklade jag och Erica till Patrik där alla var på väg till torggrillen för att dricka vin, vi följde. När torggrillen stängde begav sig sällskapet till Nils för att dryga tills allas vår främsta krog; (den enda som erbjuds för oss ynglingar) Pentan blev redo för vår entré, vilket definitivt inte är före midnatt. På Pentan mötte jag massor av gamla godingar, likaså min bror. Det var fint men snart måste någon styra upp musiken som är allt annat än bra, knappt ens dansant.

13/9


Ikväll ska vi ut allihopa, det blir nog fint.

http://www.youtube.com/watch?v=ORc5Td_T6og&feature=related

13/9

Ikväll har jag lyckats slå rekord, jag promenerade hem från stan på en timme och tio minuter. Tro inte att jag gick fort för att jag är fasligt mörkrädd, nej jag gick fort för att jag är så ball. Huh.
Jag fryser, erfarenheter säger mig att med mitt värdelösa immunförsvar kommer denna promenad i den frostbitna natten förmodligen ge mig en rungande förkylning.
Nu ska jag och mitt värkande hjärta gå och lägga oss.

12/9

Utflykt i den finaste av båtar med grafarna. Enbart helfint, sådant gör mig lycklig.
 


People are strange


Bästa <3

Jag - en medelålders man

Jag är nog inte 18 år egentligen. Jag är nog en medelålders kulturgubbe med lätt för korta bruna manchesterjeans till mossgrön tweedkavaj, håret på svaj och mörka ringar under ögonen. Det är nog jag. Om kvällarna tar jag mig ett glas rött eller en kopp te, sätter mig i min fotölj och ser på kulturnyheterna eller Kobra. Efter det tar jag gärna på mig ett par stickade strumpor och lyssnar på jazz, rent utav klassiskt om jag är på humör för det. Salta kex med ädelost och vindruvor ligger även det på mina kvällsmenyer. Allt som saknas är en trevlig musch (kan man alltid måla) och en katt i famnen.
Ungdomen är flyktig har jag märkt.

Det enda som skiljer mig och denne man är det faktum att min far, Uffie, gav mig tvåhundra kronor alldeles nyss eftersom han tyckte att jag behövde gå ut på krogen i helgen, det får nog inte många medleåldersmän.

Min verklighet är fin stundtals.

Imorgon ska jag dagdrömma minnen, jag behöver inte ens ändra på något för ibland är min verklighet så fin.
Huh, jag är så kär, eller... ock. Gött. Lite. Ibland. Kanske. Ock.

10/9

Först nu har det sjunkit in. Att sådant händer på riktigt rycker en häftigt ur allt sitt eget gnäll. Jag hoppas innerligt att det finns något annat, något bättre för dig där du är nu.

9/9


http://www.youtube.com/watch?v=KFanfD4It1U&feature=related 

Idag har jag hälsat på några vänner på Strömbackaskolan, fått höra om planen "Överta makten på Backa" (som jag förövrigt stödjer helhjärtat), inhandlat en stor och fin resväska på Kupan, sett klart "into the wild", ätit skorpor, lyssnat på Nat King Cole och planerat mitt projektarbete lite. Det är en bra dag och jag hoppas den fortsätter fint med vänner till kvällen.


8/9

Hjältinna.

(bild knyckt för länge sen)

http://www.youtube.com/watch?v=8h7csNSWx4Q&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=ZpW9QJBpjeY

En liten stund senare.

Som om det glada gått ur mig. Bara runnit av mig, som regn mot galonbyxor. Som en våg sugs tillbaka av havet. Som mitt supersudd tar bort även de hårdaste blyertsstreck. Men snart glömmer jag nog av att vara ledsen, snart bubblar det nog ut, det där underliga skrattet som får hela mig att vibrera. Men inte nu. Godnatt.

Bröstsmärtor, idétorka, illamående, oro, utseende, ekonomi, yrsel, samvete. Allt är bara så bra. Kanske. Inte.

7/9

Mitt rum luktar så rent, det är svalt och så gott som dammfritt, jag har salta kex,  vin, en bra bok och jag har en mysig vinylskiva med jazz. Septembers söndagskvällar kommer bli fina.


6/9

Charlotte Perelli ska skiljas, hela svenska folket sörjer. Jag och Elsa ska tröstäta hela kvällen. Fy fan. Men tack och lov har Kajsa fått mens. Hurra! (sådant sjukt internt inlägg må jag säga)
Se på film ska vi också göra. Vi har kikat på Eva & Adam, det var helt episkt och allt bara ägde hela tiden. Under dagen har vi åkt bil till Älvsbyn, ätit pizza på Pizzeria Okey (!) och peppat asfett med fettbra musik hela vägen.
Det intelligenta skrivsättet regerar va.

Snygg-Elsa har fått stå offer för diverse.

<3


Det här är Aron Hvass, han bor i Skövde.
Han är så himla bra.
V. 44


5/9

Jag saknar min storebror.

http://www.youtube.com/watch?v=KFanfD4It1U&feature=related

(for sentimental reasons)

Sommarens ferre: Åh, lamt uttryck. Men det var nog kanske midsommar, eller någon kväll på Emmaboda. Riccys kalas var fint ock!

Sommarens låt:  There is a light that never goes out - The Smiths


Sommarens konsert
 Åh herrejösses, kommer inte kunna välja. Håkan i Piteå var underbart, likaså Moto Boy, Justice var sjukt kul, Joel Alme och Almedal var fint också... The Kooks givetvis, SMK med åh, och First Aid Kit förstås.

Sommarens dreamteam: Men förmodligen Camp Hogwarts!

Sommarens nykomling(ar): Joakim Svensson, Hampus Putikka och Filip Rabrenovic, gentlemän alla tre. Åh fy som jag saknar dem.

Sommarens saknad: Jens och sol. Var höll dem två hus hela sommaren?

Sommarens åktur: Hemresan från Arvika var en jävel alltså. Först buss, sen tåg, sen byte av tåg. Hela resan pratade jag och Patrik hesare än Sven Wolter, snorade sjuka mängder och hostade slem ikapp.

Sommarens sötaste: Peter på Emmaboda, puppyeyes utan dess like! Verkligen utan dess like! Jag kan inte bli nog tydlig, jag skojar inte.

Sommarens fynd: Min hatt.

Sommarens längtan: Båten. Åh.


4/9


Knyckt bild.

Natt, kärnkraft och båten.

"Säkerhet är ju astöntigt. Jag köper nya bilar bara för att kunna skära loss bältena."


"Farsan brukade säga till mig och brorsan att säkerhet var för kärringar, och det ville vi ju inte vara. Så han skruvade aldrig fast bromsvajrarna på våra nya bmx'er.

Min bror rullar än idag."


- Båten <3


3/9

Alice Babs - "Regntunga skyar"  alldeles ljuvligt.



3/9

Äntligen har myndighetsdagen kommit för Bella, hon har ta mig tusan väntat på den här dagen sen hon föddes. Jag tror ingen, någonsin, längtat så mycket efter att fylla 18 som det lilla flickebarnet. Jag ber att få gratulera.

Idag ska jag stanna kvar på skolan för att prata med syon, är hon inte där kommer någon att få lida!

Annars är jag mest bara lycklig och önskar att det var vecka 33 igen, alternativt vecka 44. Jag hoppas att min klänning kommer snart. Åh, den är som en dröm. Passar den inte tar jag livet av mig.


Johan, födelsedagsbarnet, Kicko, Ljugia och Riccy the man.
Observera gammal bild, observera allas maniska leenden.
Nöjd över att jag är snarlik Wacko-Jacko och otäckast av alla.


2/9

Ledig, uttråkad och Postis Per skrattar mig i ansiktet. Men jag har mig själv att skylla, jag skulle vaktat min tunga bättre. Nåväl, mina tågbiljetter kom idag och Mor Karin och Uffie är så himla, himla bra för stunden.
Håkan bokas ikväll. Jag är glad.


Kärlek till. (bilden är stulen någonstans ifrån, någon gång.)

Sjösjuka

Det spelar ingen roll att jag mår illa till sjöss, jag dagdrömmer inte sällan om en husbåt.
En gammal träskuta från 20-talet hade varit hur fint som helst. Den skulle ligga i hamn vid en stor stad. Längs med räckena och repen som håller seglen skulle jag hänga såna där slingor med lite större lampor som ger ett sådant fint gul/vitt sken. Jag visionerar flagnad färg, metallramar med stora bultar, trasiga blomkrukor, ett klädsträck på däck, en fluffig katt i en hängmatta som varsamt vajar mellan masterna, kanske en gammeldags schäslong med pråligt sammetsöverdrag skulle kunna stå i en grupp andra omaka möbler nära fören, själva kabyssen skulle ha runda fönster ur vilka os av bränd mat skulle strömma titt som tätt. Doft av tjära och hav skulle ju inte vara fel att möta varje morgon då man öppnar dörren och vinden tar tag i håret och jackan. I mina dagdrömmar transporterar jag omkring grejer på de otaliga hissanorningarna på masterna, iförd en kaptensmössa i himmelsblått. Jag matar läskiga fåglar, bjuder på middagar, skurar på däck, hissar segel, målar om räckena, sitter med en fin katt i famnen och läser en bok i skenet av en gasollykta sent in på sommarnätterna och allmänt bara bor på min båt. Det känns så fint, för det är inte realistiskt, men drömma får jag alltid.

1/9

Äntligen september.
Jag väntar brev, återigen.
Brev som inte kom idag. Ondska.

RSS 2.0