Tjugonionde

Tjugonionde, nitton minusgrader och snö som knarrar under skorna. Mamma bakar lussebullar, i huset ska det bli jul.
Tjugonionde, tjugoåtta dagar kvar tills jag får bli kysst av den finaste i världen. Kysst av honom som är oförskämt fager.
Tjugonionde, jag saknar mig arg och hopplös.

Om varför.

Jag sitter längst fram i bussen för att jag inte vill missa då busschaufförerna vinkar åt varandra då de möts.
/Längst-fram-i-bussen-tjejen


26/11


Åh så dumt. Så dumt att det är mitt fel. Alltid mitt fel. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt.

26/11


25/11


Himla bra!

24/11

Kan inte mor Karin komma hem snart och se hur duktig jag är? Hur bra jag klarar mig, hur fint jag skottat gården, hur rent det är i köket och hur prydligt jag vikt tvätten. Kan inte mina föräldrar komma hem snart och se att jag klarar mig (med telefontröst och diskhjälp förvisso). Kan de inte komma snart? Om inte för att återta hushållssysslorna, så för att klappa mig på kinden och säga att jag gjort det bra utan dem. Jag vet inte när de ska komma hem från Thailand, fortfarande vet jag inte det.

23/11


Om Paris

Paris, morgonljus som silar in mellan ljusa gardiner, dovt klättrar ljudet från trafiken nedanför upp och in genom det lätt öppna fönstret, på tå smyger jag ut ur rummet där sängen med krispiga vita lakan står, rafsar slarvigt ner några ord på en lapp, avslutar texten med en slarvigt ritad karta och ett hjärta, klär på mig under tystnad, försvinner för att återfinnas läppjandes på ett glas vin vid midnatt på ett café någon tvärgata ner från de större stråken. När natten är som mörkast, precis innan det ska börja gry; har du sedan länge hittat mig och vi går tillbaka till sängen med krispiga vita lakan för att somna igen.


21/11

Dagens "vad i hela friden?":
Libresseraklamen på bilddagboken. "Libresse - Årets häst 2008! Rösta här!" Sambandet mellan mens och hästar är för mig rätt oklart. Jag är inte säker på om jag vill att det ska klarna heller. Jag borde sova märker jag.

Fred ut.

20/11

 
Detta + saknad av Bellanders "massiva blogg om livets hisnande autobahnfärd" utgör min dag.

19/11

Jag vill ha en fin blogg, med header och grejs. Kan någon hjälpa mig?

18/11


Jag har arbetat hela dagen på historiearbetet om Peter den store, men kommer
fortfarande ingen vart. Sen ska jag ju göra det där svenskatalet också. Åååh!

18/11

November tar sjumilakliv! Den här månaden går undan vill jag lova. Den artonde redan! Snart är det jul också, åh så himlans mysigt. Ja, jag är en sucker för julen. Jag kan inte hjälpa det, men så fort adventsljusstaken åker fram och jag får hänga upp stjärnor i fönstren, ambitiöst slå in paket till människor jag bryr mig om, lyssna på Fairytale of New York med Håkan och Plura samtidigt som snön virvlar från himlen så mår jag så himla bra. Helt tillfreds, ssom en liten varm klump i magen. Jag tycker om alla trädgårdsbelysningar (förutom dessa slangar, ueh), allt glitter, dofterna och lussebullefrukostarna  som Mor Karin och Uffie dukar fram fredagarna i december. Och då jag traditionsenligt ska läsa "The adventsdikt", en parodi på mig själv sedan jag under ett luciatåg i tredje klass skulle läsa en dikt för det första adventsljuset och blandade ihop alla ljusens verser till en enda lång och osammanhängande dikt. Awesome.
Efter jul kommer Båten på långvisit, tio dagar får jag ha honom här. Jag längtar. Sen blir det nyår och Marie Antoinettemaskerad som förhoppningsvis kommer att bli fullkomligt förtjusande.
Och snön därtill, åh som jag längtar efter meterhöga plogkarmar!

Ni känner inte mig.

På begäran från läsare (jisses så skumt det kändes att skriva, som om jag var "Kissie" eller liknande) ska jag presentera mig. Därför kommer här en "niotillfem"-liknande presentation. Hej.


Jag heter Julia, ett namn jag finner mindre passande just mig. Enda gången jag tycker om det är då underbaraste Håkan Hellström uttalar det i "Precis som Romeo", kanske att jag också kan uppskatta det då det viskas av en fin människa. Men det är ju ingenting att haka upp sig på, nu heter jag ju det.
Jag har fräknar över hela kroppen, en tatuering på underarmen som föreställer ett ankare, spikrakt hår och en hög näsa som i folkmun kallas Fares.


Jag studerar på NTI-gymnasiets medieprogram i Luleå dit jag pendlar varje dag. Det är ca sex mil dit, men såklart ska bussen in i byar så det tar ungefär en timme dit och en timme hem. Om sanningen ska fram är det nog mina favoritstunder på dagen eftersom jag är en drömmare av rang. På bilden ser vi en av mina klasskamrater, Oskar. Honom tycker jag så hemskt mycket om. Vi och Patrik hade en gång den mest fantastiska fest, bara vi tre, med vin, kex, bra musik i en bil som stod på en gård i tornedalen.


I somras åkte jag ner till Skövde för ett litet miljöombyte, där träffade jag en pojke som gjorde mig knäsvag, som fick mig att känna så som man gjorde när man var kär i låg- och mellanstadiet. Swept off my feet-förälskad. Han heter Aron, kallas Båten av endel, däribland mig. Han är det finaste jag lagt mina ögon på och det raraste man kan finna, dock fullkomligt rubbad. Han och jag är ett "vi", det vill jag ska förbli för det trivs jag så fint med.


På söndagar har jag, Erica och Patrik söndagsmiddagar. 
Då klär vi upp oss och turas om att bjuda de andra två på mat. Himla fint!


Min storebror heter John, han bor i en liten lägenhet i stan. Trots att vi näst intill aldrig delar samma åsikt så bråkar vi ytterst sällan, han är den bäste av storebröder.




När jag var två år fick jag välja en leksak på ett varuhus eftersom mina föräldrar gjorde ett klassiskt "rookie misstake" och glömde ta med leksaker i bilen då vi skulle bila ner till huvudstaden. Hur som helst så minns jag att jag valde ut en panda med lätt defekt i jämförelse till de andra. Jag döpte honom till Henry. Jag älskar Henry. Jag älskar hur hans en gång så kritvita päls nu är lätt gul, jag älskar att enda stället där pälsen inte är tovig är precis runtom hans lilla boll till svans, jag älskar att trycka in nosen på honom så att han ser jättenöjd ut, jag älskar hur perfekt han är för omfamning.
På bilderna ser vi: (övre bilden) Henry som Batman på Halloween bland spöken.
(nedre bilden) Jag har tagit plats på bordet i min Turtles-tröja efter att ha dukat upp till en överraskningsfest åt Henry som inte dykt upp än. Han fyllde år väldigt ofta.

Jag minns att jag hade en så tydlig personlighet åt honom. Han kommer från Hongkong och är punktlig, ljuger aldrig, kommer alltid med bra idéer, mår illa av att bli tvättad i tvättmaskin (vilket han bara blev en gång innan jag satte ner foten) och är väldigt tacksam. Han har följt med mig på alla utlandsresor, ja; tillochmed när jag var sexton år kände jag för starkt för att bryta trenden så han satt i min väska, givetvis handbagage.





Oftast när vi ha fest så har vi ett tema, det kan se ut såhär. Schlagerkväll, Popparfest och Bad taste-partaj. Nästa helg blir det youtube-fest och på nyår ska vi bräcka oss själva med en magisk Marie Antoinettemaskerad.


Jag och mina vänner är bra på att hitta på olika tävlingar och uppdrag. Som här; då jag och Erica skulle gå hem till några främlingar och fråga om vi fick ta ett familjefoto. Det fick vi som synes, jag älskar dessa "badnymfer" och hunden.


Jag drömmer om att en gång äga ett slagskepp. Med det skulle jag segla till västindien, precis som morfar, iklädd kaptensmössa vare sig det är fyrtio grader varmt eller isande vindar


Jag älskar kitschiga saker, som den här fina koppen som Båten köpte åt mig.
Jag älskar även te och gamla bilder.


En gång när jag var fyra tog jag alla mina sparpengar (vilket kanske var 40 kronor i småmynt) och gick runt mitt kvarter och delade ut i folks postlådor.


Min vän Patrik gör världens godaste bullar. De smakar inte som vanliga bullar kan jag lova! De är som små droppar av himelen själv!


Ibland måste jag vara på sjukhus för att mitt hjärta inte mår så bra. Men det går bra för det mesta trots blodprover som jag är så rädd för, så rädd att de ger mig lugnande innan. Det är lite pinsamt. Men nuförtiden tänker jag på tårtor då de sticker, det går bättre då.


Förr i världen var jag poppare, det är jag än, men jag var en sån med rosa hår och guldstjärnor under ögonen, bar armband av plastpärlor i regnbågens alla färger och klottrade "BD forever" på allt jag kom åt.


Jag har även sett ut såhär, då gick jag i högstadiet, körde veteranmoped, spelade mycket TV-spel och lyssnade nästan enbart på saker som Thin Lizzy, Black Sabbath, Jimi Hendrix och Deep Purple.



Det här är mina föräldrar. Mor Karin och Uffie. De är himla bra. Mor Karin är sjukt sarkastisk och Uffie är en sån som  kommer hem med en godispåse och en bok då man är sjuk.
De tar även självdistans till en ny nivå.


En gång köade jag, Erica och Caroline till en konsert i det här vädret i två dygn.



Den här sommaren fann jag vara den bästa i hela mitt liv. Festivaler, vänner, flytt till brors gamla rum, nedkärad, knivfester, Patriks karatefylla, midnattssol, nätter på bryggor vid älven, lockiga luggar och dålig smak.


En av mina absolut bästa vänner, Elsa planerar jag att sälja till en modellagentur. Hon är det snyggaste som finns. Vi bor grannar och om julloven händer det att vi inte vistas ute på en hel dag för att vi sitter inne och spelar Donkey Kong Country på Supernintendo. Vi är jättebra på det spelet. Pinsamt bra. Annars brukar vi gå på promenader, hitta på ord som vi numera tror är riktiga, ro till en kass jävla ö om somrarna, misslyckas med bakverk, köpa äckligt godis vi ångrar etc.


Mitt hår klipps och fixas ibland av Erica. Hon och jag är lite som Turk och JD i Scrubs, förutom att ingen av oss är direkt kool som Turk. Hon är Caramel Bear (eftersom Chocolate Bear vore att ta i) och jag är givetvis Vanilla Bear. Himla fint.


Jag finner det fullkomligt förtjusande hur allting alltid tycks spåra ur för oss. Det behöver inte ens vara alkohol inblandat för att kvällen ska sluta såhär. Fast denna gången var det så, knivfest; Rasmus körde åkgräsklippare, det  spelades enbart 90-talsmusik som NSYNC och Aaron Carter, Kim klädde av sig och allt var episkt och ägde hela tiden.


Jag älskar verkligen Håkan Hellström. Hans musik känns som om den passar mitt liv. En gång fick jag stå på scen med honom, spela med på gitarr och tamburin till "Det är så jag säger det". Det var bland det finaste jag varit med om i hela mitt liv. Jag minns då vi skulle gå därifrån och han fångade min blick, sträckte sig över massor av människor, tog tag i min hand och sa: "Min sköna, det känns så fint att se dig igen! Verkligen!"
Jag höll på att smälla av.


Vi är mycket för traditioner, jag och mina vänner, så varje år den 23'e december har jag, Jens och Erica uppesittarkväll med filmtittande och TV-spelande.


Jag planerar att utbilda mig, först och främst, till scenograf / attributmakare på någon mysig teater. Senare i livet vill jag även prova på följande yrken: glasblåsare, bibliotekarie och samhälls/historie/religionslärare.



Om ett år kommer jag nog inte att vara kvar här. Jag gillar inte alls tanken på att bli kvar i Piteå, i Norrbotten överhuvudtaget. Det är inte så att jag på något sätt avskyr dessa nordliga breddgrader, nej, jag är ju en sån som gillar skogen, snön, älven osv, men jag har en sådan olidlig längtan efter självständighet, människor, städer, brett kulturutbud och riktiga vårar. Får jag välja själv sitter jag om ett år i min röda soffa i en lägenhet i Göteborg med en liten och busig katt i famnen.

Det var allt. Vem är du? 

Tompas B-day.

Igårkväll somnade fyra trötta artonåringar i min säng efter att ha pratat hela natten om allt och ingenting. Sjukarns trevligt var det. Kvalitetstid är grejen!

Idag är det Tompas (E-grrls daddy-oh) b-day, han blir stora damen! 47 år gammal, hjärtliga gratulationer! Jag ringde faktiskt och gratulerade honom, han blev glad. Lite fnissig rent av. 
Söndag innebär söndagsmiddag med E-grrl och Patty. Fint, trots brist på engagemang från Pattys sida och att Linda Rosing inte bjöd till mycket smaksigt i "Sanningens ögonblick", jag kan inte uttrycka min besvikelse endast i ord.

Fred ut.


Red Hawk (Tompa) och Caramel Bear (E-grrl).


Båten, Aron, Arn, Cp.


Tack för att du är lugn då jag brister. Så kär som jag är i dig har ingen varit någonsin.

Bilden kanske ni förstod att jag inte fotat, hehu.

14/11


13/11


Jag skötte hushållet med glädje (helt utan ironi) till en skiva med Debussy. Jättefint.
Sen hade jag och Patrik dejt, jag bjöd på mat.

Efter maten startade vi igång ett episkt bullbak som ägde hela tiden. (helatiden!)

Sen kom Elsa och dejtade. Vår del i bullbaket gick ut på att placera ut formar, samt
att pensla och sätta på pärlsocker. Det gick bra den här gången.

Patrik gör inte bara sjukt goda bullar, de blir även helt jättefina. Som små snurror.

13/11

 
 

Torsdag.

11/11

 
 

Jag städade inte och tog oskarpa bilder.

12/11

Jag och E-grrl peppade nyårsfesten återigen på bussen idag. Jag längtar. Mest.



Att införskaffa:
Korsett, gärna vit.
Puderrosa/ljusblå/vita sidenband
Solfjäder
Vit spray till håret (om det ens behövs för mig?)
Tyll
Plymfjädrar


11/11

Fyra ettor i dagens datum. Det kommer jag gå och förundras över hela dagen.
En sak som kommer till mig då och då gör mig väldigt ledsen; det här om att inte våga visa att man tycker om någon. Jag har också varit sån, det var förr. Förr då jag trodde att hela världen skulle gå under om jag berättade att jag tyckte om, ville vara med en människa och sedan skulle få ett nej. Det är inte så. I och för sig har jag inte fått det här "nejet" direkt, men jag har sagt det. Det gör minst lika ont att vara den som tvingas tacka nej. Men det har varit otroligt smickrande, och jag beundrar verkligen de som vågat säga till mig precis hur de känner. Jag hade nog inte kunnat bli annat än förälskad i någon så modig, om det inte varit för att jag vid dessa tillfällen tillhört någon annan, varit förbaskat kär på mitt håll.

Snälla, våga mer! Även om det känns som att jorden ska gå under, att du ska falla sönder, att hjärtat ska droppa till marken och bulta endast några få gånger till innan det stannar och blir ett med den kalla asfalten. Det kommer inte hända, kanske får du en våt och saltsmakande huvudkudde någon natt, kanske får du en nacke att kyssa, en hand att krama i din, någon att värma dina ständigt kalla fötter emot, någon som drar sina fingrar varsamt genom ditt hår och studerar ditt ansikte noggrannare än någon tidigare gjort.
Vad är väl en våt kudde i jämförelse till det?
Våga kära ner er! (väl värt sitt utropstecken)

 
 

(bilder från google/Hedi Slimane's diary)

Jämställdhet, snälla.

Snart kommer jag att koka över!
Rosa bandet är en sån djävulskap. En fluga, en trend, en komersiell gimmick som låtsas vara välmenande. Ett rosa band kostar runt tjugo kronor varav fem går till bröstcancerforskning. Det är ju bättre än att de inte får något alls, javisst, men kom igen; en fjärdedel av priset? Jag är äcklad.

Kanske är det egentligen inte detta som upprör mest, nej det är ju det hela om det blå bandet som skaver i själen. Att det blå bandet knappt finns! 10 000 insjuknar i prostatacancer varje år, 7000 i bröstcancer. Fler dör även i den förstnämnda sjukdomen. Jag säger inte att man inte ska stödja bröstcancerforskning, det är jättebra att göra det, men varför i helvete (ursäkta språket) gör man inte en gemensam insamling för dem båda? Det känns ju löjligt att man ska behöva välja vilket kön man vill stödja i frågan.

Jag tycker man ska slå ihop dem båda till ett lila band som de två cancergrupperna får dela på. Sen finns det ju massor av andra organisationer som stödjer allmän cancerforskning, helbra!
Jag är ytterst feministisk nu känner jag, jämställt är det sista man kan kalla bröstcancerns uppmärksamhet. Kvinnor ska ha det lika bra som männen, inte bättre. Alla ska ha samma förutsättningar, men det blir inte så om mer pengar ges åt att åtgärda enbart kvinnors sjukdomar. Men det är klart, nog vill man väl hellre stödja ett par vackra bröst framför... prostata?
Så kopiöst less!


Båten<3

Varför är det alltid för länge kvar tills jag får se dig igen?
Jag tycker inte om det. Inte alls.

Min Aron.


Popparfest


Popparfest, Dag (Camilla) var bildskön.


E-grrl, Julk & Pootietang.


Jag bjuder på denna, jag vet inte vad jag gör, men det är fantastiskt roligt om man låtsas att jag dansar till
Maskinens våldtäktslåt.


Pootietang och Julk, de som föll för Dionysus frestelser.


Vi spelade Alfapet som efter endel tvivelaktiga godkännelser; spårade ur fullständigt
och jag och E-grrl vann med 115 poäng.




Dag hade missuppfattat temat och var en stund en läskig pirat med trollstav.


Poppare


Tarigensigefterbus taget1.jpg


Tarigensigefterbus taget2.jpg


I farten igen.


I farten igen.


I farten igen.

7/11

Världens lurigaste kombination av krämpor kommer göra allt svårt.
Jag dog inte heller denna gång.

7/11

Take me out tonight
Take me anywhere, I don't care
I don't care, I don't care
And in the darkened underpass
I thought Oh God, my chance has come at last
But then a strange fear gripped me and I
just couldn't ask


En av världens absolut bästa låtar. Punkt slut.

Gamla bilder med ny redigering






Bilderna fotades till Ericas projektarbete, hon går frisör och ska tillsammans med
Hanna och Frida göra en kalender med bilder på olika frisyrer osv. Jag fick äran att
vara januari. Det är inte illa. Bilderna hjälptes jag och Erica åt att fixa,  det var kallt
att sitta i shorts ute på den minusgradiga uppfarten kan jag meddela.

5/11

Paj, smultron, revolver, kristall, havsdjup, maräng, skridsko, himlastormande, anslag, ljuvlig, tundra, parkett, norrsken, om, lavin, vass, vanilj, rödlätt, karamell, mynt, lodjur, bokbuss, ridå, balkong, violett, skymning, plommonstop, tablettask, spik, mysterium, spräcklig, ädelsten, mutter, lod, trädkrona, brevkniv, sigill, lind, känga, fräknar, blomjord, katapult, farlig.

Alla dessa är ord jag tycker om att säga. De är fina och sitter bra i munnen.
Här kommer mina topp tre läskigaste ord:

1. Frälsningsarmén
2. Hångla
3. Ragnarök




Vad jag ska göra då jag är helt själv vet jag inte.

4/11

Vattenpölarna som annars ligger som smutsiga speglar har under natten hårdnat, kantats av nätta kistaller, förrädiskt blivit sköra lårbenshalsars främsta fiender.

4/11


Jag saknar Aron.

3/11

Imorgon ska världens mäktigaste land ha presidentval, med andra ord ska världens viktigaste man utses. Jag sitter hemma och dricker te. Ur den mest bedårande kopp dricker jag te samtidigt som jag kikar efter bilder att skriva ut någon gång.

 

Koppen fick jag av en fin pojke. Den finaste av pojkar faktiskt.

2/11

Kvällen var fin. Te och nybakat bröd hemma hos Malin med Riccy, Kicko, Chrille och Patrik. Malin själv var också med på ett hörn. Sedan begav sig jag och Riccy hem till mig, i illfart på våra cyklar, allt för att hinna före Patrik och pika hans långsamma bilkörning. Vi startade alltså samtidigt från Malin, vi på cykelvägarna mot mitt hus, Patrik körde bil. Väl hemma snabbade vi oss att dra fram en kortlek och plockade ur lite par och låtsades att vi spelat "Finns i sjön" en stund också innan han kommit. Han förstod piken genast, för en gång skull. Roligt. Hjärtliga gratulationer till vår store pojke önskar Erica och Julia, mormor, morfar och hunden!

Vi tittade på "Stor i Japan" och hoppades (hoppas) att det inte var det sista programmet eftersom att slutet inte alls i såna fall gjort serien rättvisa.


Jag har på mig en tröja som luktar gott, och en halsduk som
inte heller den är min. Kalas.


 

Annars Cat Power - Aretha sing one for me (se ovan), även Eldkvarn - Kärlekens tunga.

2/11

Jag har haft den bästa av veckor. Verkligen.
Nu återstår ytterligare två månaders väntan, längtan, saknad. Och klumpen i halsen; den glöder redan.

  
 


<3

You're the apple of my eye.      



RSS 2.0