25/12

Julafton var fin, som vanligt. Men min favorittradition ställdes in; landhockeymatchen sombrukar spelas runt midnatt. Anledningarna var fler än en, min bror befann sig hos sin flickvän och Elsas kusiner var på besök. Jag övervägde att släpa ner hockeymålet ut på gatan själv, men kom sedan på att jag är det svagaste som finns så jag och mami och papi såg på Zodiac istället.

Jag fick världens finaste grej: ett plommonstop! Det är en riktig kvalitetshatt. The real deal, liksom. Den har fina gamla stämplar i sig och allt möjligt! Nu ska jag införskaffa mig en fin hattask att ha den i då jag inte bär den på huvudet.

Idag har jag badat badkar så länge att mina fingrar blev som små russin. Jag försöker få dagen att gå snabbt för imorgon, imorgon kommer den finaste unge mannen jag känner hem till mig. Åh.


Knyckt bild, den unge mannen med alienkindben, redo för Star Trek Voyager eller liknande. <3

21/12

Söndagsmiddag. Jag briljerade med sandwichsnittar, kronärtskocksgratäng, tomat-rödlök-och fetaostsallad, vindruvssallad, avokado och tunnbröd. Till efterrätt blev det mina episka milkshakes.
Eftersom "Sanningens ögonblick" har uppehåll så kikade vi på den fantastiska filmen, baserad på den ännu mer fantastiska boken; Populärmusik från Vittula, och Patrik ville bara tillbaka till Pello.

Patrik fick sin julklapp också. Junior. (se bild)


Tjugonde

Det spelades TV-spel i mitt hem. Jens, Elsa, Carolina och Erica deltog tappert.



Det gick inte så bra för Erica, så hon började skylla ifrån sig på diverse krämpor.
(dock är det Elsa som är stjärnan i den här bilden)

Åh.

Mest av allt önskar jag nu att jag var mer tålmodig än jag är. Med blott en vecka kvar, med sju bakom mig; så börjar jag bli en olidlig pain-in-the-ass-person som inte kan lugnas.
Hans dåliga ordvitsar och imitationer av konstiga dialekter genom telefonluren är allt jag har, tro mig då jag säger att det verkligen är underhållande och jättefint, men helst hade jag ju haft honom bland täckena och kuddarna i min säng. Inom räckhåll, inom synhåll, inom hörhåll av hans andetag. Snälla låt tiden gå snabbt, jag behöver bli kysst.

                        Puss.


Nittonde

Jag har världens bästa födelsedagspresent åt E-grrl. Jag är ingen sån som brådskar med saker, hon fyllde ju bara år i augusti. Men imorgon skall den slås in och ges bort. Tänkte ge den på nyår, men jag kan inte hålla mig.

Förra nyårsaftonen.

Idag hittade jag bilder från den trettioförsta december 2007. Jag delar med mig.








Den sista är så ocharmig och fullkomligt omöjlig att inte älska.

Om Uffies bravader

Tydligen hade min far gjort det igen i helgen, jag är tacksam över att jag flyttat från mitt gamla rum till mitt nya bortanför garaget, om ni undrar vad min far har gjort så var det liknande denna händelse från januari:



(publicerar gammalt inlägg)
"Om ni tycker att ljudet från er väckarklocka är jobbigt att vakna till på morgonen har ni aldrig vaknat till brandlarmet. Jag är ganska van att det tjuter eftersom det sitter ett just sådant larm alldeles ovanför dörren till badrummet, där det bolmar ut ånga från duschen titt som tätt. Hur som helst låg jag fridfullt i min säng och sov då jag hörde det alltid förvånansvärt höga ljud detta larm utlöser. Jag ligger kvar och väntar på att det ska sluta, vilket det brukar göra efter ett litet tag då den som duschat viftat med handuk eller dylikt under det.

Denna morgon slutade dock aldrig detta trummhinne-misshandlande oväsen. Istället för att springa upp i rädsla för brand låg jag kvar en stund till. Mycket irriterad av "dessa inkompetenta människor jag delar hus med" klev jag tillslut upp för att få stopp på oväsendet.
När jag kommit ut ur mitt rum fann jag köket täckt av tjock rök och jag såg min far stå och vifta lite lamt med en filt medan min ömma mor och storebror sitter och håller för sina öron med plågad min.
Mamma berättar sakligt att "pappa har eldat i öppenspisen". Den skyldige fortsätter vifta lojt med den alltmer statiska fleecefilten som fastnar mot hans kläder medan han i anklagande ton ber alla att hjälpa till att vifta. I min familj har vi aldrig varit särkilt religiösa, men plötsligt tycks både jag och min bror och mamma vara överens om att söndag är en vilodag. Så jag sätter mig lite lätt hostandes i närmaste fotölj och betraktar min allt svettigare far där han står och skäms.

Nu undrar ni kanske vad som hänt då min far eldat? Jo, Ulf Bergström är en effektiv man, så när han sågat virke i garaget tänker han att istället för att kasta allt så hivar han in alltihop in i vår kamin tills den är proppfull och tänder sedan på. "Det är ju bättre om det kan värma huset istället för att åka i soptunnan."  Fin tanke, men huset är har redan en inomhustemperatur på 23 grader. 
Vad som händer sedan är att det bildas för mycket rök av all trä och det trycks ut i hela huset istället för upp i skorstenen. Istället för att åtgärda problemet försöker han pressa in lite mer träplankor. Resten är historia.

Tillslut ger pappa upp och sätter sig. Så där satt vi, hela familjen i soffan en söndagsmorgon och lyssnade till oväsendet av fyra brandlarm, omringade av rök medan vi väntade på att elden skulle slockna.
Hädan efter kommer jag nog kanske inte uppskatta, men förlåta det hemska ljud min väckarklocka ger ifrån sig varje morgon. Det kunde ju varit värre, det kunde varit min pappa som försökte värma huset."

Sjuttonde

Hitta mig! Hitta mig då! Lägg dina händer för mina ögon, viska i mitt öra "Gissa vem?". Hitta mig!

<3

 
  
De nedre bilderna är givetvis tagna av Båten.

Femtonde

Just nu vill jag bara ha lov, den 26'e allra helst.
Det känns som att vuxenpoäng fullkomligt rasar över mig; som inte placerat julafton högst på min lista av längtan. Hellre än hårda och mjuka klappar vill jag bli pussad på, något som för tio år sedan var en orealistisk tanke då jag gäckade "killbaciller" framför monster under sängen.

Fjortonde

 
 

Foto: Patrik

Fjortonde


Jag saknar.

Trettonde

Jag och Erica byggde en björn i snö i skogen. Aslan - the heartbroken. Han såg mest ut som en gigantisk råtta. Sen lagade vi svampfärserade paprikor och vikte servetter. Erica vek en svan (svanprinsessa) och jag vek ett stridsflygplan (Besserwisser).
 

Nyårslängtan.


Jag börjar vara redo.
Ge mig goda vänners sällskap, sir Puttebros bakverk, god mat, musik, dans, sång och
en kyss på tolvslaget.

Åttonde december.

 

Du förstår ingenting.

Åttonde december.

Det gör så himla ont att vara rädd. Det pickar mot det redan sårbara hjärtat. Att vänta på smällen som känns omöjlig, men som förnuftet säger att den kommer nog till slut.

Sjunde december

 
 
Traditioner gör vi bra. Söndagsmiddagarna är himla fina, då får man äta (förhoppningsvis) god mat och titta på Sanningens ögonblick och annan högkvalitativ TV-underhållning och prata om vad som hänt under veckan. Så himla bra!

Sjätte december.


Julbaket föll i glömska och vi gick på't i Patriks källare, hos Hanna, i bilen, hos Micke. Jag är nöjd.

Femte december - Monica för fan!


Monica eller!

Femte december.

Jag förstår det ju egentligen. Nitton små lappar i ett kuvert säger det. Jag förstår det ju.
Egentligen.

Fjärde december.

Idag är jag hemma med min luriga andning och bröstsmärta.
Helt ärligt gör det knappt något längre, för jag fick post.
Finaste Båten har skickat mig en väska jag trånade så efter då jag var i Skövde, ett brev och lite diverse.
Åh, så fint.

 

Annars mest:
Beastie Boys - Gratitude
Cat Power - Lived in bars
Sherlock - Universal Soldiers
Monika Zetterlund - Visa från Utanmyra
The Knife - We share our mother's health

Andra december.

 
 
 Marinblått och rött i allt det vita.

Första december


RSS 2.0